Västsahara- Afrikas sista koloni.

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesman,(fp) öppnade seminariet och presenterade organisatören Silc, en liberal stiftelse som arbetar med demokratibistånd.

Aron Lund, Nordafrika- och Mellanösternkännare gav en grundlig genomgång av Västsaharas historia. Efter att tidigare ha varit en spansk koloni blev Västsahara fritt 1975. Friheten varade dock bara några dagar innan grannlandet Marocko ockuperade landet. Huvuddelen av befolkningen drevs på flykt och lever nu i exil i Algeriet. Marocko kontrollerar idag två tredjedelar av territoriet. Inledningsvis försökte västsahariernas befrielserörelse, Polisario att med våld försvara sig mot sina ockupanter, men 1991 övergick Polisario till fredlig kamp. Orsaken var att FN då gav västsaharierna ett löfte om en folkomröstning om självständighet. Marocko, har alltsedan dess saboterat genomförandet av flera planerade folkomröstningar. Under tiden har Marocko tvångsförflyttat västsaharier till Marocko samtidigt som marockaner har flyttat till Västsahara, detta för att få en majoritet marockaner i Västsahara. Först då vill Marocko tillåta en folkomröstning, då utgången är given och den marockanska staten skulle vinna folkomröstningen. De västsaharier som är kvar under marockansk ockupation har på fredlig väg försökt att kämpa för sin rätt, men världsamfundet har inte gett dem något gehör.

Gunnar Nordmark, fd riksdagsledamot och deltagare i Liberala Internationalens Factfinding Mission till Västsahara i april 2006, pratar mycket engagerat om hur upprörande det är att det internationella samfundet inte har gjort någonting för det västsahariska folket.

• Trötthet börjar komma in i flyktinglägren för att det inte händer något med omröstningen. Folket börjar nu att överväga att ta till våld. De har varit fredliga så länge men ingen folkomröstning har blivit av, men om de tar till våld så skulle det innebära att frågan måste diskuteras på allvar av det internationella samfundet. FN har misslyckats med att mobilisera och organisera en folkomröstning. I EU:s jordbruks- och fiskeråd den 22 maj förra året röstade Sverige som enda medlemsstat nej till ett förslag om fiskeavtal mellan EU och Marocko. Sverige ansåg att avtalet hade brister i folkrättsligt hänseende och att västsahariska fiskevatten inte borde ingå i avtalet.

Nordmark understryker hur viktigt det är att Sverige och liktänkande höjer sin röst ”jag tror att det är oerhört viktigt att man känner att det händer något.”

Gunnar Nordmark, fd riksdagsleadmot och deltagare i Liberala Internationalens Factfinding Mission till Västsahara.

Pål Wrange, folkrättsjurist på UD diskuterar vidare frågan ur ett folkrättsligt synsätt.

• Enligt folkrätten kan man klart och tydligt utpeka att Västsahara ej utgör en del av Marocko, utan det skall bli en självständig stat och staten måste bestämmas av folket. Marocko måste upphöra med sin illegala ockupation och kolonisation. Marocko är en ockupant av Västsahara, ockupationen ska ses som ett temporärt tillstånd, vilket innebär att Marocko inte har rätt att förändra det politiska läget. Marocko har skyldigheten att upprätta allmän ordning och välfärd, se till att pengar kommer in för att sörja för folkets uppehälle. Det västsahariska folket bör rådfrågas i beslut. Naturresursfrågan har fört upp Västsaharafrågan på dagordningen, däribland prospektering av olja och rika fisketillgångar.

Om framtiden för Västsahara säger alla ovanstående talare att det behövs en mer aktiv EU-politik. Det är dock svårt att få en samlad EU-linje. Det behövs en stark aktiv opinion i Sverige med aktivitet i riksdagen och regeringen.

Pål Wrange, folkrättsjurist på UD.

Text och bild: Sunita Rao