Stark film om barnsoldaters vardag

Kanadensaren Kim Nguyen har gjort en fiktiv film om barnsoldater någonstans i Afrika. Resultatet har blivit riktigt bra där Rachel Mwanza gör en mycket stark roll som Komona, ung kvinnlig barnsoldat.

Serge Kanyinda och Rachel Mwanza i Krigets barn Foto: Studio S

Film: Krigets barn
Regi: Kim Nguyen
Skådespelare: Rachel Mwanza, Alain Lino Mic Ele Bastien, Serge Kanyinda
Längd: 90 min
Land: Kanada

I ett fiktivt land söder om Sahara pågår ett afrikanskt krig. Den kanadensiske regissören låter oss se kriget genom Komonas (Rachel Mwanza) ögon från det att hon är 12 år och de följande två åren. Hon tvingas bli barnsoldat genom att mörda sina föräldrar och blir sedan en effektiv soldat i den armé som kallas Stora tigerns rebeller. I armén möter Komona trollkarlen (Serge Kanyinda) och de gör ett desperat försök att bryta sig loss ur krigets vansinne. Men det finns inget sätt att undkomma. Tidigare har vi kunnat se barnsoldater i Blood Diamond, som skildrade kampen om blodsdiamanter i inbördeskrigets Sierra Leone och Johnny Mad Dog, som berättade om barnsoldater i Liberia.

Denna gång i Krigets barn ligger fokus på en kvinnlig barnsoldat. Det tappas ofta bort i rapporteringen att andelen kvinnor har varit högt bland olika miliser och rebellgrupper i de nutida afrikanska krigen. Enligt Amnestys uppskattningar var mellan 30 och 40 procent av rebellsoldaterna i Liberia var kvinnor. Även bland barnsoldater, ofta tvångsrekryterade, finns unga kvinnor och vid rättegången i internationella brottmålsdomstolen, ICC, mot Thomas Lubanga, milisledare i Ituriregionen som dömdes för rekrytering av barnsoldater, framgick att även flicksoldater deltagit i strider och massakrer.

Även om Nguyen valt att inte namnge landet i sin film och rebellgruppen är fiktiv så är detta så nära kongolesisk verklighet man kan komma i fiktionens värld. Det är coltan som gör Stora tigern rik, samma coltan som är en av drivkrafterna i det eviga kriget i östra delen av Demokratiska republiken Kongo då coltan behövs i mobiler och datorers batterier. Filmen är också inspelad i Kongo, vilket ger en dokumentär känsla över de slitna miljöerna i ett land där det mesta gått bakåt sedan självständigheten 1960 och har ett soundtrack med angolansk musik från det svunna 1970-talet . En stor del av skådespelarna utgörs av amatörer och Rachel Mwanza som Komona och Serge Kanyinda som Trollkarlen gör lysande insatser.
Kriget blir i sin ofattbara grymhet begripligt och Komona en individ berövad sin barndom, inte ett anonymt afrikanskt ansikte. Filmen skildrar också en ung kvinna med drömmar som får tala till sitt ofödda barn, resultatet av en våldtäkt, det kan kännas romantiserat eller som ett sätt att också visa den mänskliga sidan hos en barnsoldat. Jag lutar åt det sistnämnda.
Krigets barn är helt enkelt en film som bör ses av alla som vill förstå hur krigen ser ut på den kontinent som annars just nu kännetecknas av ekonomiska framsteg. Men i östra Kongo fortsätter det som förut och denna vecka kommer återigen illavarslande rapporter om nya strider mellan M23-rebellerna och regeringsarmén.

Ulf B Andersson

Läs mer om Kongo från Amnesty Press

Amnesty Press i östra Kongo: Ständigt på flykt i en konflikt utan slut (26 januari 2013)

Rwanda och Uganda utpekas (nr 4/2012)

Skärpt skydd för före detta barnsoldat som vittnade i ICC(12 februari 2009)

Historisk dag i Haag: ICC:s första rättegång har inletts (26 januari 2009)

En av vår tids största mänskliga tragedier (nr 3/2003)