Diskrimineringsdirektivet ska förverkligas genom samarbete

Det finns ett stort glapp i EU:s diskrimineringslagstiftning, en lucka som måste fyllas. Ett unikt EU-direktiv vill avskaffa hierarkin mellan diskrimineringsgrunderna och komplettera gällande lagstiftning. Under Amnestys seminarium ”Diskriminering - kan EU enas om ett skydd för alla?” i Almedalen på onsdagen var deltagarna överens om att direktivet måste drivas igenom.

Det är en passande dag att diskutera EU-direktivet och dess eventuella genomförande. Amnestys tredje seminarium under Almedalsveckan sammanfaller med dagen då Sverige tar över ordförandeskapet i EU och deltagarna är eniga om vikten av att ta chansen och ställa krav på regeringen för att hålla frågan levande i EU. Under ledning av Amnestys generalsekreterare Lise Bergh diskuterade Sören Juvas, ordförande RFSL, Maria Johansson, förbundsordförande DHR, Luciano Astudillo, riksdagsledamot (S) och Martin Andreasson, före detta riksdagsledamot (FP) vikten av att direktivet drivs igenom och hur det kan bli verklighet.
- Det finns ett behov av det här direktivet som blir tydligare ju mer man ser vad som sker i Europas länder, säger Sören Juvas, ordförande RFSL. Se bara på länder där man försöker förbjuda Pridefiranden eller där man för diskussioner om att begränsa hbt-personers rättigheter, som i Litauen. Det är en rätt grym värld.

Seminariedeltagarna var överens om att EU-direktivet måste drivas igenom. Från vänster__:__ Sören Juvas, ordförande RFSL, Maria Johansson, förbundsordförande DHR, Luciano Astudillo, riksdagsledamot (S) och Martin Andreasson, före detta riksdagsledamot (FP).__ __

Syftet med EU-direktivet är att genomföra principen om likabehandling av personer oavsett
religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning även utanför
arbetslivet. I dag innebär nämligen lagstiftningen att förbud mot diskriminering av dessa grunder gäller enbart i arbetslivet. Det är bara diskrimineringen på grund av kön och etniskt ursprung som omfattar fler områden, till exempel i frågan om socialt skydd, hälso- och sjukvård, och tillgång till varor och tjänster. Det nya förslaget ska komplettera gällande lagstiftning så att alla grunder får samma skydd inom såväl den offentliga som den privata sektorn.

För De Handikappades Riksförbund, DHR, är direktivet ett viktigt ställningstagande där man jämställer personer med funktionsnedsättningar med alla andra menar förbundsordförande Maria Johansson. Trots att gruppen skyddas av svensk lagstiftning inom alla ovannämnda områden poängterar hon dock att tillgängligheten inte finns med i diskrimineringslagstiftningen.
- Tillgängligheten är något som är grundläggande genom hela livet och i vardagen. Det skulle göra stor skillnad för personer med funktionsnedsättningar om detta skulle innefattas i lagstiftningen. Men det är en fråga som negligeras och den pratas inte om i politiken.

Att direktivet skulle betyda mycket för just personer med funktionsnedsättningar råder det ingen tvekan om. Martin Andreasson (FP) menar att tanken med EU handlar till stor del om fri rörlighet och att bygga ett gemensamt rum som alla har tillgång till.
- Får vi tillgängligheten lagstiftad skulle det betyda oerhört mycket på EU-nivå och mycket för funktionshindrade. Det handlar om att ge lika förutsättningar för alla inom EU.

Luciano Astudillo (S) tycker att Sverige är ett progressivt land som ligger före många andra diskrimineringslagstiftningen. Men på just frågan om tillgänglighet medger han att Sverige inte är perfekt.
- EU-direktivet skulle dock tvinga oss att ta ett steg framåt också, säger han.

Både Maria Johansson och Luciano Astudillo tycker att tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar är en viktig aspekt av EU-direktivet.

För att direktivet ska gå igenom krävs det att alla 27 medlemsländer är överens, något som kan tyckas vara ett problem då Tyskland just nu motsätter sig ett beslut om direktivet. Argument som förs fram mot genomförandet handlar oftast om att det är för krångligt och dyrt, särskilt i tillgänglighetsaspekten.
- Människovärde hamnar oftast längst ned på listan i ekonomiska kristider, säger Luciano Astudillo.

Deltagarna är överens om att en lagstiftning inte är nog, det är viktigt och en bra bas men det räcker inte. Det krävs mer debatt, information, politiskt ställningstagande och att det civila samhället också bevakar lagstiftningen. Att driva igenom direktivet är dock en bra start, men det innebär mycket arbete. Martin Andreasson (FP) säger att frågan är prioriterad i regeringen under det svenska ordförandeskapet och att de hittills försökt ha bilaterala kontakter med andra länder. EU har tappat tempo i frågan, och regeringen ska göra allt för att råda bot på det menar han.
Även RFSL har haft seminarier, samarbetat med andra frivilligorganisationer och kontaktat regeringsföreträdare.
- Många av dem säger att det är en känslig fråga att ta upp. Men varför är det känsligt att säga att alla har lika mycket värde? Likabehandling kan inte vara en känslig fråga, säger Sören Juvas.

För att förverkliga EU-direktivet gäller det att hålla frågan levande och att politiker, frivilligorganisationer och det civila samhället driver på och samarbetar. En gemensam front är viktig, och det gäller att nu ta chansen och ställa krav på det svenska ordförandeskapet, var seminariedeltagarnas slutsats..

Text: Louise Petersson
Bild: Anna Wehlin

Amnesty Press på Almedalsveckan

Företagen måste ta större ansvar för mänskliga rättigheter (30 juni)

Politiken för global utveckling måste upp på agendan (30 juni)

Vad händer i Almedalen?

Amnesty arrangerar inte bara seminarier under Almedalsveckan. I inre hamnen finns ett tält och runt om i Visby rör sig Amnestys värvare.

Tora Törnquist, aktivist i Amnesty

Vad gör ni i Amnestytältet?
- Uppmanar folk att skriva på ett jättestort vykort adresserat till Tysklands regering, för ett utökat diskrimineringsdirektiv i EU. Idag finns det bara lagar för arbetsplatser, och då endast mot köns- och etnicitetsdiskriminering. Vi vill att lagen breddas till att gälla fler typer av diskriminering, till exempel funktionsnedsättning, ålder och sexuell läggning.

Varför ska ni skicka vykortet till Tyskland?
- Tyskland har gått i bräschen i lobbandet för att direktivet inte ska gå igenom. Det finns andra länder som också är negativa men som gömmer sig bakom Tyskland.

Hur har det gått hittills med namnunderskrifterna?
- Det har gått bra! De flesta som stannar vid tältet är oerhört positiva och vill skriva på vykortet. Idag regnade det på förmiddagen så då var det inte så mycket folk ute, men nu när solen kikar fram börjar det gå bättre.

Oskar Hårleman, gruppledare för Amnestys medlemsvärvare

Hur har det gått med värvandet i Visby?
- Vi har precis börjat för dagen, så vi har inte riktigt kommit igång. Igår gick det väldigt bra, då fick vi in 46 nya medlemmar. Det går lättare mot kvällen, då är många människor ute på stan och är inte lika stressade.

Hur ser en bra dag ut?
- En bra dag är det när man träffar många som är pålästa och redan vet att de vill gå med i Amnesty. Vi jobbar med vår statistik så när vi ligger i fas med den så har det varit en bra dag.

Vad är det roligaste med att jobba som värvare för Amnesty?
- Det roliga är att de flesta känner till Amnesty och många uttrycker sin uppskattning och respekt för vad organisationen står för. Man får också höra många fantastiska livshistorier.

Text: Anna Wehlin
Bild: Louise Petersson

Har den humanitära rätten urholkats?

Under onsdagseftermiddagen anordnade Svenska Röda Korset ett seminarium vid namn ”Internationell humanitär rätt i fara! Krigsbrott allt vanligare?”. Medverkade gjorde Melker Måbeck, biträdande säkerhetschef på Internationella Röda Korskommittén (ICRC), Lena Pettersson, mellanösternkorrespondent från SVT och Carina Hägg, riksdagsledamot (S). Moderator var Micael Lindholm, redaktör på Röda Korset.

Frågan om ifall krigsbrott har ökat under de senaste 30 åren ställdes till panelen. Melker Måbeck svarade:
- Det skulle jag vilja svara ja på. Vi har inga empiriska data, men vi kan se en skillnad över tid på hur krigföringen förändrats och där en klar ökning av civila offer har skett under åtminstone de senaste 40 åren.
Enligt Melker Måbeck har konflikterna i världen gått från att vara politiskt mellanstatliga till att stå mellan olika folk- och intressegrupper.
- Detta kan i sin tur vara en faktor till ökningen av civila offer eftersom det blir svårare att skilja på deltagare och icke-deltagare, förklarade han.

Carina Hägg påpekade att krig ofta är ”outsourcade” till legosoldatgrupper, vilket gör det komplicerat att utkräva ansvar och upprätthålla den humanitära rätten när krigsbrott begåtts; vem beordrade vad?

Har den humanitära rätten urholkats? Melker Måbeck ansåg att den humanitära rätten till viss del urholkats, men hade förbehåll:
- Samtidigt måste man inse att det ligger ett oproportionerligt stort fokus på brotten, av nödvändiga skäl. I många krigssituationer håller man sig till den humanitära rätten. Det är ett bra regelverk, men det behöver ske förbättringar i implementeringen av reglerna.

Lena Pettersson instämde i att humanitär rätt gör en positiv skillnad i krigssituationer idag:
- Humanitär rätt ligger alltid på bordet, och alla måste förhålla sig till den.
Hon höll också med om att själva implementeringen måste förbättras avsevärt om den humanitära rätten ska följas.

Text: Anna Wehlin

Delade uppfattningar om Sverige ska ta emot fångar från Guantánamo

Den nya administrationen i Washington under ledning av president Barack Obama talar inte längre om ”kriget mot terrorismen”. Tortyr, eller som Bushadministrationen kallade det”pressande förhörsmetoder”, ska inte längre användas. Inom ett år ska USA:s fångläger på Guantánamobasen stängas lovade Obama när han tillträdde i januari.
Så beskrev samtalsledaren Fredrik Kron den positiva inramningen när Amnesty på tisdagen arrangerade seminariet EU efter ”kriget mot terrorismen” som en del av det säkerhetspolitiska torget under Almedalsveckan.
Samtidigt har mycket lite gjorts inom EU som uppgörelse med det samarbete EU-länder haft med USA i kriget mot terrorismen och Obama har talat om att vissa fångar på Guantánamo kanske ändå ska hållas fängslade utan rättslig prövning, fast då på annan plats.

Navanethem Pillay, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, riktade förra veckan hård kritik mot Obama och krävde att alla fångar antingen friges eller ställs inför rätta. Hon krävde också att de som var ansvariga för USA:s tortyrpolitik ställs till svars.

Av de cirka 230 fångar som finns kvar i Guantánamolägret beräknas ett 60-tal vara helt avskrivna från misstankar om inblandning i terrorism. Samtidigt har USA gjort bedömningen att de inte kan skickas tillbaka till sina hemländer då de där riskerar förföljelse och tortyr. Vissa fångar har tillbringat åratal i fånglägret utan att USA har lyckats hitta en lösning.
- Dessa fångar måste få ett nytt hem där de kan börja ett nytt liv, i USA eller på annan plats. Jag välkomnar att ett antal länder de senaste veckorna har gått med på att ta emot några fångar som befinner sig i denna position. Jag uppmanar andra att följa efter och främst då USA själv, sade Navanethem Pillay.

USA har dock vägrat att ta emot till exempel de 17 uigurer från Kina som hållits fängslade på Guantánamo sedan 2002, trots att domaren Ricardo Urbina redan i oktober 2008 beordrade att de omedelbart skulle försättas på fri fot och tillåtas resa in i USA.
Den 11 juni landade fyra frigivna uigurer på Bermuda, en självstyrande del av Storbritannien i Atlanten. Några dagar tidgare hade Palau, en ministat i Stilla havet lovat att ta emot uigurer.

Intensiva samtal har förts mellan USA och EU där Obamaadministrationen försökt få europeiska länder att ta emot fångar som friges från Guantánamo. Några EU-länder, däribland Spanien, Portugal, Storbritannien och Belgien har sagt ja till USA:s förfrågan men Sverige har officiellt hittills sagt nej.

Bland de svenska politikerna som deltog i samtalet var det olika uppfattningar om Sverige ska ställa upp och hjälpa USA ut ur problemet med fångarna som ingen vill ha.
- Det är USA:s ansvar att lösa situationen, sade Henrik von Sydow, riksdagsledamot för moderaterna och tidigare aktiv i riksdagens Guantánamogrupp. Men detta är ingen fråga för regering eller riksdag att ta ställning till. Skulle det komma en förfrågan från UNHCR (FN:s flyktingorgan) får berörda myndigheter ta ställning till det. Jag har ingen klar uppfattning.
- USA måste ta sitt ansvar, instämde Abi al Sahlani, sakkunnig hos centerpartiet. Och det är frågan om de vill komma hit eller inte. Men det är klart att de inte kan skickas tillbaka till sina hemländer då de kan riskera att torteras där. Om vi får en direkt förfrågan från USA så varför inte? Vi ska ju ha en generös flyktingpolitik och de har ju asylskäl.

Carina Hägg, socialdemokratisk riksdagsledamot och ledamot av Europarådets parlamentariska församling, betonade att alla fångar som suttit på Guantánamo måste få ett rättsligt avslut och inte bara släppas fria utan rättslig prövning och sedan dumpas någonstans.
- Jag är inte beredd att säga ja rakt av till att Sverige ska ta emot fångar, det är trots allt USA som har ansvar för situationen, sade Carina Hägg.
Carl Schlyter, EU-parlamentariker för miljöpartiet, drog en parallell till barnuppfostran och ansåg att det inte var helt orimligt att Europa gav USA en hjälpande hand i detta fall samtidigt som man betonar vem det är som har skapat problenet.
- Det är klart att det är USA:s ansvar men det handlar om ett litet fåtal individer som nu behöver stöd och hjälp, sade han.

Sedan USA:s dåvarande president George W Bush efter attackerna mot USA den 11 september 2001 utropade sitt krig mot terrorismen har extraordinary renditions blivit vanliga. En hemlig flygflotta av CIA-plan har transporterat fångar utan rättslig prövning kors och tvärs mellan CIA:s hemliga fängelser och länder, däribland Marocko, Syrien och Egypten, där de har utsatts för tortyr. Europarådet har genom den liberale senatorn Dick Martys rapport från 2007 riktat svidande kritik mot europeisk delaktighet i dessa utomrättsliga överlämningar av fångar. Samma år kom också EU-parlamentets speciella CIA-utskott med en rapport där europeiska regeringars agerande i detalj brännmärktes.

Rekommendationerna i rapporterna har dock fått en svag uppföljning och det är få fall där utsatta personer fått skadestånd och gottgörelse, påpekade Fredik Kron. Även Sverige har genom att i december 2001 överlämna Ahmed Agiza och Mohammed Al-Zery till maskerade CIA-agenter på Bromma flygplats för vidare transport till tortyr i Egypten varit en del av detta system.
- Ska sådana här saker kunna förhindras i framtiden så måste myndighetspersoner avkrävas ett ansvar, påpekade Carl Schlyter. Ännu har inga åtal väckts för det som hände i Sverige 2001.
Carina Hägg betonade att Sveriges regering inte kan beordra rättväsendet att väcka åtal. Hon sade också att brottet tortyr bör införlivas i svensk lagstiftning.

Agiza och Al-Zery utvisades till Egypten sedan Sverige fått diplomatiska försäkringar om att de båda männen inte skulle torteras. Egypten är ett land som är ökänt för tortyr och försäkringarna visade sig vara värdelösa. Amnesty har krävt att svenska partier klart ska ta avstånd från att i framtiden använda sig av diplomatiska försäkringar, men socialdemokraterna och moderaterna har inte velat utesluta att metoden kan användas även i framtiden.
Under seminariet uttryckte alla fyra deltagarna sin stora skepsis mot diplomatiska försäkringar.
Carina Hägg påpekade också att svenska Säpo 2007 åkte till Etiopien för att förhöra svenska medborgare som tillfångatagits i Somalia och via Kenya förts till Etiopien som julen 2006 hade marscherat in i Somalia.

Henrik von Sydow förklarade att han är en stor USA-vän och nu hoppades att perioden av rättsövergrepp skulle vara över och att lag och rätt nu ska gälla som principer.
- Jag tror att USA och Europa behöver varandra för att kunna bekämpa tokiga extremister som sprider totalitära idéer, sade han.
Abi al Sahlani sade hon välkomnade att USA hade invaderat Irak för att störta Saddam Hussein men varnade för att perioden efter 11 september 2001 hade inneburit att misstänksamheten spritt sig och att hennes bild av EU som den goda stormakten hade fått sig en törn.
- Det är viktigt att komma ihåg att en rapport 2007 beskrev 450 registrerade terrorhandlingar i Europa. Av dessa var det 20 som tillskrevs muslimska extremister. Resten utfördes av separatister, extrema kommunister och andra, påpekade hon.
Carl Schlyter menade att det var viktigt att väga inskränkningar i friheten mot hotet om terroristhandlingar och ville se en översyn av alla de lagar som stiftats i terroristbekämpningens namn.
- Vi måste fråga oss vilket samhälle vi vill ha, sade han.

Text: Ulf B Andersson