Stor protestvåg drar över Bosnien

På senare tid har mängder av människor begett sig ut på Bosniens gator med krav på ökad social rättvisa. Demonstranterna vill få bort de politiker som de menar förorsakat den djupa fattigdomen, skenande arbetslösheten och ekonomiska nedgången i landet.

De första demonstrationerna hölls i början av februari i den gamla industristaden Tuzla, där tusentals arbetare vid flera stora privatiserade företag sedan länge inte har fått ut sina löner. Sedan spreds protesterna till huvudstaden Sarajevo och fler andra städer i landet.

Internationella medier kallade genast protestvågen, som även haft våldsamma inslag, den ”Bosniska våren” Men Kemal Kurspahic, vid ett medieinstitut i Bosnien, påpekar att det fortfarande råder vinter i landet.

– Vi vill hellre beskriva händelserna som ett uttryck för de omfattande missnöjet och en kamp mot myndigheternas arroganta, känslokyliga och till och med föraktfulla behandling av den stora andelen av befolkningen som lever i fattigdom, säger Kemal Kurspahic till IPS.

Siffror från landets statistikmyndighet visar att arbetslösheten ligger på hela 44 procent i Bosnien. Var femte av landets 3,8 miljoner invånare lever under fattigdomsgränsen. Den del av befolkningen som fortfarande har ett arbete att gå till tjänar i genomsnitt motsvarande 3 700 kronor i månaden.

– Fler och fler tvingas leva i fattigdom och misär. De hungrar, säger Vahid Sehic vid organisationen Tuzlas medborgares forum, till IPS.

Bosniens industri har varit utsatt för en lång och kraftig nedgång efter att det blodiga inbördeskriget avslutades 1995.

– Det handlar i praktiken av två årtionden av ekonomisk katastrof, där den styrande elitens egna intressen har maskerats som ”nationella intressen”. Rikedomarna har fördelats orättvist mellan de redan besuttna, säger Kemal Kurspahic.

Det komplicerade fredsfördraget som satte punkt för inbördeskriget mellan de olika grupperna - bosniaker, bosnienkroater samt bosnienserber - har gjort det mycket svårt att skapa en fungerande stat som kan locka till sig investeringar.

Efter inbördeskriget delades Bosnien-Hercegovina i två delar - den bosnienserbiska Republika Srpska samt den muslimsk-kroatiska Federationen. Båda delarna har sina egna regeringar och parlament samt en centralmakt i huvudstaden Sarajevo.

Federationen är uppdelad i tio kantoner på etnisk grund beroende på om majoriteten av befolkningen är muslimer eller bosnienkroater och ett speciellt område, Brcko. I praktiken innebär detta att Federationen har elva lokala regeringar med lika många premiärministrar.

Privatiseringarna av tidigare statligt ägda industrier genomdrevs snabbt. Dessa gjorde det även möjligt för mäktiga personer, som stod makten nära, att skära ned på personal eller stänga verksamheter samt tjäna snabba pengar på att sälja ut alla tillgångar innan företagen försattes i konkurs. Samtidigt har bosniska medier vid upprepade tillfällen rapporterat om hur de privatiserade företagens ägare underlåtit att betala ut personalens löner, ibland i flera års tid.

Sedan protestvågen inleddes har flera ledare för lokala kantoner tvingats att avgå. Myndigheterna har försökt blidka demonstranterna i Sarajevo genom att erbjuda förhandlingar om vissa lagar, samt en diskussion om nyval.

– Det här är första gången som vi sett en oro bland människorna vid makten. De befarar att de sociala oroligheterna ska sprida sig, säger Vahid Sehic.

Flera analytiker påpekar samtidigt att de protester som nu skakar landet inte tycks ha någon etnisk dimension.

– Det handlar mer om solidaritet mellan människor som är rättslösa - de fattiga och arbetslösa - oavsett deras ursprung, säger Zarko Papic vid den Sarajevo-baserade organisationen Inititativet för human inkludering.

Svetlana Cenic, som föreläser i ekonomi vid universitetet i Banja Luka i Republika Srpska, påpekar samtidigt att det krävs att alla grupper står enade om någon verklig förändring ska kunna uppnås.

– För en hungrande mage finns det inga etniska skillnader. För den styrande eliten är den största skräcken att vanligt folk från alla etniciteter ska förena sig, säger Svetlana Cenic.

Samtidigt är det än så länge lite som talar för att detta ska ske. Den bosniskserbiske ledaren Milorad Dodik har sagt att det inte finns några skäl till att bosnienserberna ska delta i proteströrelsen.

Vesna Peric Zimonjic
IPS/Belgrad

Följ utvecklingen i Sarajevo Times

Läs också Amnestys uttalande om protesterna: Bosnia and Herzegovina: Large-scale demonstrations highlight the need for governmental accountability (10 februari)