Resan från Norge till Syrien

Den norska journalisten Åsne Seierstad skildrar i ”Två systrar” resan från Norge till Islamiska staten, IS, för två unga kvinnor. Det har blivit ett närgånget porträtt av två unga människors radikaliseringsprocess.

Åsne Seierstad. Foto: Privat

Bok: Två systrar
Författare: Åsne Seierstad
Översättare: Jan Stolpe
Förlag: Albert Bonniers förlag

Vi älskar döden såsom ni älskar livet. Varför väljer två intelligenta, självständiga unga kvinnor, uppvuxna i det fredliga norska samhället, att lystra till det dödsförhärligande lockropet och frivilligt ansluta sig till den grupp som kallar sig Islamiska staten? Den frågan söker Åsne Seierstad svaret på i reportageboken ”Två systrar”.

Hon kartlägger systrarnas uppväxt, utveckling och umgänge, en ofta skrämmande läsning. Exempelvis övergår den ena systerns västerländskt feministiska hållning i en religiös, allt strängare syn på kvinnors och mäns skilda roller, som parat med en avhumanisering av fienden leder henne till att rättfärdiga våldtäkt.

Trots att Seierstad inte har träffat huvudpersonerna lyckas hon genom ett omfattande intervjumaterial teckna ett närgånget porträtt av två unga människors radikaliseringsprocess. Tillgången till chattloggar mellan systrarna och deras bror levandegör deras röster och resonerande kring sina val. Det är en tät, välskriven och spännande berättelse.

Anhängare till IS framför provinsguvernörens högkvarter i Mosul i Irak i juni 2014 när IS hade intagit staden och ett kalifat utropades. Foto: Associated Press/TT

Det finns mycket i boken som är värt att lyfta upp. Bland annat verkar de vuxna i systrarnas närhet förväxla tecknen på radikalisering med hedersproblematik. Det vill säga, många utgår ifrån att det är föräldrarna som ”ligger bakom”. I själva verket framgår det av systrarna och deras umgängeskrets att radikaliseringen tycks ske utan vare sig föräldrarnas uppmuntran, godkännande eller ens vetskap.

Två systrar. Foto: Albert Bonniers förlag

Snarare är den till del ett uttryck för en ungdomsrevolt, ett sökande efter mening och gemenskap som de flesta tonåringar genomgår. Men för att förstå varför dessa ungdomar fastnar för just en krigshetsande dödskult krävs förstås fler komponenter, där den religiösa väckelsen och övertygelsen tycks vara en aspekt som ofta förbises i det sekulära samtalet i både Norge och Sverige.

Seierstad resonerar även kring de etiska aspekterna av att publicera boken utan huvudpersonernas medverkan eller medgivande och redogör noggrant för metodiken, vilket skänker berättelsen trovärdighet. När så många människors liv står på spel är det överordnat att den här historien blir berättad, kommer hon ändå fram till. Det gör hon rätt i.

Hannah Laustiola
[email protected]