Portugal: Stora protester ersatte revolutionsfirandet

Årsdagen av Nejlikerevolutionen i Portugal då Europas äldsta diktatur störtades brukar firas stort av landets befolkning. Men årets högtid förvandlades istället till en dag av stora protester mot premiärminister Pedro Passos Coelhos regering och dess hårda nedskärningspolitik, rapporterar nyhetsbyrån IPS.

För andra året i rad förvandlades 25 april, årsdagen av revolutionen 1974, till en demonstration mot den konservativa regeringens nedskärningar av de offentliga utgifterna och den ekonomiska politik som dikterats av den så kallade trojkan – IMF, EU och Europeiska centralbanken.

Den 25 april hade det gått exakt 39 år sedan 144 vänstersinnade militärer störtade den diktatur som då hade haft makten i landet sedan 1926. Samtidigt inleddes Portugals reträtt från alla sina kolonier.

De mest framträdande officerarna som ledde militärmaktens uppror 1974 bojkottade den officiella ceremoni som på torsdagen hölls i landets parlament, i protest mot den förda politiken som enligt militärerna går stick i stäv med revolutionens ”anda”.

De platser i parlamentet som hade reserverats för de mest framträdande militärerna gapade istället tomma. Ceremonin bojkottades även av den före detta presidenten Mario Soares, som då var ledare för socialistpartiet.

Årets firande i parlamentet var dessutom hårt bevakat av säkerhetsvakter och till skillnad från tidigare var bara inbjudna gäster välkomna till parlamentet. För första gången på 39 år var trädgårdarna runt presidentpalatset och parlamentsbyggnaden stängda för allmänheten.

I samband med att han lämnade parlamentet hävdade den socialistiske politikern och tidigare ministern José Lello att den strikta säkerheten beordrats av regeringen ”eftersom de är rädda för, och känner sig trakasserade av det portugisiska folket”.

Antonio Costa Pinto, professor i statskunskap vid Lissabons universitet, har i de lokala medierna uttalat sig mycket kritiskt mot de politiska institutionerna som enligt honom ”försöker skydda sig från folkets reaktioner under ett symboliskt datum då demokratin hyllas”.

Dramatikern och journalisten Fernando Sousa var officer i armén 1974, och en aktiv medlem i militärens vänsterflygel. På kvällen den 25 april bjöd han in sina vänner till sitt hem i norra Lissabon. Vid midnatt sjöng de tillsammans folksången Grândola Vila Morena, en melodi som är starkt förknippad med Nejlikerevolutionen. José Afonsos sång var den signal som via en radiostation den 25 april 1974 och var klartecknet för MFA, kaptenerna som hade planerat störtandet, att inleda kuppen. Liksom många andra portugiser av samma generation är Fernando Sousa bitter över vad som har hänt i Portugal nu, 39 år efter revolutionen.

– När jag ser den ultraliberala politik som regeringen för så funderar jag ofta varför vi genomförde revolten. Den 25 april handlade om att skapa ett mer rättvist samhälle och inte den här mardrömmen som vi lever i, säger han.

Den 25 april hölls en traditionsenlig manifestation längs Lissabons huvudgata Avenida da Liberdade, med tusentals deltagare bakom den bepansrade bil som användes då den dåvarande premiärministern Marcello Caetano och presidenten amiral Americo Thomaz i samband med kuppen skjutsades till flygplatsen för att deporteras till Brasilien.

– Förväntningarna och förhoppningarna som folket hade 1974 har grusats av de höger- och vänsterpartier som har delat på makten i 35 års tid. De bär skulden för att vi nu står vid avgrundens rand, säger pensionären Alberto da Ponte, som deltog i manifestationen.

Studenten Carlos Medina Abreu, som också tågade med i manifestationen, menar att Mario Soares och de militärer som bojkottade ceremonin i parlamentet gjorde helt rätt.

– Den här regimen är en demokratisk fars, vars medlemmar slaviskt följer teknokraterna i IMF och EU, säger Carlos Medina Abreu till IPS.

Mario Queiroz
IPS/Lissabon

Se också: Premiärministern avbryts i parlamentet av åhörare som sjunger ”Grândola Vila Morena”