”Alla turkmeners fader” har dött
Klockan 01.10 i natt, lokal tid, avled Turkmenistans president Saparmurat Nijazov. Den statliga televisionen rapporterade på torsdagsmorgonen att den 66-årige Nijazov hade dött av ett hjärtstillestånd. I november meddelade Nijazov själv att han hade hjärtproblem. ”Turkmenbasji”, alla turkmeners fader, hade styrt den centralasiatiska republiken med järnhand i 21 år.
BBC rapporterar att enligt landets författning ska presidenten efterträdas av talmannen i Folkets församling, landets parlament. Men problemet är att Nijazov själv innehade den posten. Regeringen och det nationella säkerhetsrådet samlades på torsdagen till krismöten för att diskutera situationen. Nijazov kommer att begravas den 24 december meddelade statstelevisionen och den 26 december ska parlamentet samlas för att utse en efterträdare till den avlidne presidenten.
Regeringskällor uppgav enligt BBC att vice premiärminister Kurbangulij Berdymuchamedov tills vidare har tagit över posten som statsöverhuvud.
Turkiet, som har nära etniska band med Turkmenistan, skickade kondoleanser och landets utrikesminister Abdullah Gul sade enligt Radio Free Europe/Radio Liberty att Nijazov gjorde ”uppriktiga försök att ta Turkmenistan bort från Sovjeteran”. Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier betonade i en kommentar att både Ryssland och EU har intresse av fortsatt stabilitet i Centralasien.
Saparmurat Nijazov föddes 1940. Fadern dog under andra världskriget och modern var en av de cirka 100 000 personer som dog i den jordbävning som ödelade huvudstaden Asjchabad 1948. Nijazov växte sedan upp på ett hem för föräldralösa barn. Som ung gjorde han snabbt karriär i kommunistpartiet och 1985 utsågs han till förstesekreterare i det turkmenska kommunistpartiet. Vid kuppförsöket i Moskva i augusti 1991, då Michail Gorbatjov skulle störtas, gav Nijazov sitt stöd till kuppmakarna.
Efter Sovjetunionens upplösning 1991 valdes Nijazov året efter till president i det självständiga Turkmenistan. Han var den ende kandidaten. Nijazov gav sig själv titeln ”Turkmenbasji”, alla turkmeners fader, och 1999 utsåg parlamentet Nijazov till president på livstid.
Nijazov hade total kontroll över Turkmenistan och ett påstått mordförsök mot presidenten 2002 användes för att krossa all opposition i landet. När parlamentsval hölls 2004 släpptes inga internationella observatörer in i Turkmenistan och samtliga kandidater stödde Nijazov.
I september 2006 dog Ogulsapar Muradova i ett fängelse och mordet på henne väckte en storm av protester.
Hon var journalist och aktiv i arbetet för att främja mänskliga rättigheter.
Regeringen kontrollerar alla medier i landet. Ryska TV-program förhandskontrolleras innan de återutsänds och OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, har beskrivit bristen på pressfrihet som utan motstycke i OSSE:s historia.
Turkmentelecom och andra statliga aktörer inom telekommunikationer har kontroll över tillgången till internet.
President Nijazov blev känd för en personkult, som hade få motstycken i dagens värld. Medborgarnas liv är hårt reglerat även i den personliga sfären.
När presidenten 1997 slutade röka beordrade han samtliga ministrar att följa hans exempel och rökning förbjöds på allmänna platser. Unga män har förbjudits att ha skägg och långt hår.
På det kulturella området har opera, ballet och musik i bilradion förbjudits. Tusentals statyer av Nijazov prydde torgen i landets städer och i skolan var hans bok ”Ruhnama” obligatorisk läsning. Ett exemplar av boken skickades också upp i rymden och en officiell tidning förkunnade då att ”boken som har fängslat miljoner hjärtan på jorden nu har erövrat rymden”.
Nijazov stuvade också om i kalenderns namn och hans döda mor fick ge namn åt en månad.
Turkmenistan har världens femte största reserv av naturgas. Omkring två tredjedelar av den naturgas som utvinns idag köps av ryska Gazprom. Trots att landet är rikt på resurser är fattigdomen dock utbredd bland de fem miljonerna invånare.
Medellivslängden på 62 år är den lägsta i Europa och Centralasien. I februari 2005 beordrade Nijazov att alla sjukhus utanför huvudstaden Asjchabad skulle stängas. Året innan hade han avskedat 15 000 sjukvårdsanställda och ersatt dem med värnpliktiga.
BBC rapporterade att beslutet att koncentrera all sjukvård till huvudstaden togs vid ett möte med lokala myndighetspersoner.
– Varför behöver vi dessa sjukhus, hade presidenten undrat vid mötet. Om folk är sjuka kan de komma till Asjchabad.
Nijazov beslöt också att stänga bibliotek på landsbygden med hänvisning till att turkmener utanför städerna ändå inte var läskunniga.
I början av 2006 drogs pensionerna in för en tredjedel av landets äldre och handikappade och tidigare anställda vid storjordbruken berövades rätten till bidrag.
Ulf B Andersson
21 december 2006
Läs mer:
Amnesty om Ogulsapar Muradovas död
Följ utvecklingen i Turkmenistan på RFE/RL
Ulf B Andersson Amnesty Press |