Idag får Mutabar Tadzhibaeva pris - tackar Amnesty för stödet i fängelset


__Mutabar Tadzhibaeva__ på besök på Amnesty i Stockholm.
Foto: Andrea Bodekull

Torsdag den 20 november kommer Mutabar Tadzhibaeva stå på scenen i Genéve och ta emot Martin Ennals-priset för 2008. Det är ett pris som varje år delas ut av en stiftelse där bland andra Amnesty , Human Rights Watch
och FIDH ingår. Årets pris går till Mutabar Tadzhibaeva, som brukar beskrivas som Uzbekistans ledande människorättsaktivist. När beskedet kom i maj att hon skulle få årets pris satt hon i fängelse, dömd 2006 till åtta års fängelse för inte mindre än 18 olika brott. Den verkliga anledningen anses ha varit att hon kritiserade myndigheternas agerande i samband med massakern i Andijan i maj 2005. Den 2 juni kom det överraskande beskedet att hon hade frigivits.
Förra veckan besökte Mutabar Tadzhibaeva Stockholm och vid en pressträff på Amnestys sekretariat tackade hon för det Amnesty hade gjort i hennes fall.
- Ert arbete har varit mycket viktigt och jag vill rikta ett stort tack. Man kan räkna med Amnesty International i alla möjliga sammanhang.

Under den tiden hon satt i fängelse skickades många vädjandebrev till Uzbekistan. Det var brev som Mutabar Tadzhibaeva hade hoppats få ta del av efter frigivningen, men nu blev det inte så.
- De sade att breven hade förstörts, säger hon.
Fast hon skiner upp när hon berättar att brevskörden ibland var så stor att det var en kasse vanlig post och så en kasse post till henne!
- Breven som skickades till mina nära släktingar fick jag i alla fall se efter frigivningen, säger hon.
Mutabar Tadzhibaeva betonar att den gamla Amnestymetoden med brevskrivande spelar en viktig roll i enskilda fall som hennes.
- Uppmärksamheten från omvärlden gjorde att myndigheterna inte skulle ha vågat utplåna mig. Det är viktigt att vi inte glömmer de journalister och människorättsaktivister som idag sitter fängslade i Uzbekistan. De måste få samma solidaritet som jag fick, säger hon.

Enligt internationella PEN, som försvarar yttrandefriheten för författare och journalister sitter idag Jamshid Karimov, Mamadali Makhmudov, Muhammad Bekjon, Yusuf Juma och Salijon Abdurakhmonov fängslade i Uzbekistan för att de varit verksamma som författare och journalister.
Cat Lucas från PEN sade den 14 november till Radio Free Europe/Radio Liberty, RFE/RL, att organisationen återigen hade vänt sig president Islam Karimov när det gäller dessa fem fall. Tidigare brev från PEN med krav på att författare och journalister ska friges har inte besvarats av presidenten.

Salijon Abdurakhmonov dömdes den 10 oktober till tio års fängelse av en domstol i staden Nukus för innehav av marijuana och opium. Han har arbetat för RFE/RL, Voice of America och IWPR, Institute for War and Peace Reporting och den oberoende internetnyhetsbyrån UzNews. Human Rights Watch beskrev honom som en frispråkig journalist känd för sin ”kritiska hållning till myndigheterna”. Försvarsadvokaten dömde ut rättegången som en skenprocess där polisen själv hade placerat dit narkotikan.

Den 23 oktober kom ytterligare en hård dom i den autonoma republiken Karakalpakstan. Azam Turgunov, en välkänd människorättsaktivist som startat organisationen Mazlum (De förtryckta), dömdes till tio års fängelse för utpressning. RFE/RL skriver att rättegången betraktades som en ”show” av andra MR-aktivister. Azam Turgunov inledde sitt arbete 1994, inspirerad av den sovjetiske dissidenten Andrej Sacharov och den polska Solidaritetsrörelsen, och dömdes 1998 till sex års fängelse efter en rad vaga anklagelser.

Mutabar Tadzhibaeva kommer att återvända hem till Uzbekistan efter sin resa till Europa. Hon har inte haft några problem med myndigheterna efter frigivningen och säger med ett leende att hon har träffat sådana mängder av människor att det är omöjligt för myndigheterna att hålla koll på alla.
- Däremot har jag en form av husarrest, förklarar hon. Var fjortonde dag måste jag rapportera till polisen var jag befinner mig.
Hon ser sin egen frigivning som ett hopp att ”isen nu har börjat smälta” och tror att fortsatta påtryckningar på myndigheterna i Uzbekistan kan leda till förbättringar.
- Den här resan ger mig nytt mod, säger hon optimistiskt. För mig visar den att det finns människor som är beredda att hjälpa oss i försvaret av mänskliga rättigheter.

Efter massakern i Andijan, då omkring 600 personer beräknas ha dödats när säkerhetsstyrkor urskillningslöst öppnade eld, har frågan om isolering av president Islam Karimov och regimen varit en omdebatterad fråga. Den 13 oktober välkomnade EU:s utrikesministrar att situationen för mänskliga rättigheter ”har förbättrats” i Uzbekistan och meddelade att visumrestriktionerna för åtta personer i regeringskretsar som anklagats för delaktighet i massakern i Andijan skulle hävas. Däremot behålls ett vapenembargo mot Uzbekistan.
- Jag stödjer EU:s idé om en dialog med makthavarna i Uzbekistan, säger Mutabar Tadzhibaeva. Jag tror att internationella kontakter kan ge förbättringar när det gäller både mänskliga rättigheter och de ekonomiska och sociala förhållandena i Uzbekistan.
Hon tror att kontakter med omvärlden ökar möjligheterna att de ansvariga för massakern i Andijan till sist kommer att ställas till ansvar.

Journalisten Galima Bukharbaeva, som gick i exil efter Andijan-massakern, sade till RFE/RL att EU:s beslut ger fel signal:
- Det skickar ett farligt meddelande till alla diktatorer i världen att EU är beredda till samarbete utan hänsyn till vad som händer i respektive land.
Alisher Ilkhamov, Centralasienexpert vid University of London, tonade dock ned betydelsen av de upphävda visumrestriktionerna och sade till RFE/RL att de flesta av de åtta personerna redan har förlorat sina jobb och att vapenembargot ändå är kvar.

Tyskland, som är intresserat av energileveranser från Centralasien, anses ha varit pådrivande inom EU för bättre kontakter med Uzbekistan. Det väckte protester när Rustam Inoyatov, en av de åtta på EU:s sanktionslista, redan den 23 oktober reste till Tyskland. Rustam Inoyatov är chef för säkerhetstjänsten i Uzbekistan. Åklagareämbetet i Berlin förklarade att Inoyatovs besök var officiellt och att han därför inte kunde gripas.
- Denne man är skyldig till hundratals personers död och det är en skam att Tyskland tar emot honom, sade Human Rights watch i ett kritiskt uttalande den 29 oktober.

Läs mer

Amnesty inför prisceremonin 20 november

Mutabar Tadzhibaeva vägrar ge upp kampen (reportage i Amnesty Press nr 3/2008)

Mutabar Tadzhibaeva frigiven! (Amnesty Press 4 juni)

MR-försvarare fängslas på löpande band (Amnesty Press 10 mars 2006)


Amnesty Press