”I dag är det Tunisien, i morgon är det Egypten” - skillnader och likheter mellan Ben Ali och Hosni Mubaraks regimer

Den dramatiska händelseutvecklingen i Tunisien har följts med stort intresse i Egypten. Innan tunisierna på fredagen fick sin envåldshärskare på fall betraktades Egypten som det arabland där regimen löpte störst risk att störtas genom ett folkligt uppror. Frågan nu är om landet kommer att följa efter. Nyhetsbyrån IPS rapporterar från Kairo.

Efter att det stod klart att president Zine el Abidine Ben Ali i fredags tvingats avgå efter 23 år vid makten var den dominerande frågan som ställdes på egyptiska bloggar och Facebook-konton: ”var kan man få tag på en tunisisk flagga?”.
En tredjedel av arabvärldens befolkning bor i Egypten, ett land som med sina 85 miljoner invånare brukar betraktas som regionens trendsättare.

För ett par år sedan förutspådde den brittiske författaren John R. Bradley att Egypten stod inför i en revolution. I sin bok ”Inside Egypt: The Land of the Pharaohs on the Brink of a Revolution” hävdade han att Egypten är ett land som långsamt håller på falla samman på grund av två faktorer – den inhemska ”hänsynslösa militärdiktaturen” samt USA:s misslyckade Mellanösternpolitik. Enligt John R. Bradley är Egypten ”den mest brutala arabstaten där tortyr och korruption är vida spridd”, och av det skälet skulle en revolution inträffa i landet, enligt Bradley. Boken förbjöds i Egypten.

I dag hävdar många att den 82-årige egyptiske presidenten Hosni Mubaraks militärstödda regim är betydligt mer respektingivande och förslagen än den tunisiska var – som hade fjärmat sig från folket och inte lyckades hantera de folkliga protesterna när de inleddes i mitten av december.

Hosni Mubaraks anhängare hävdar att presidenten har folket med sig och han har även ett stort stöd inom armén och hos många affärsmän.

• Vi måste komma ihåg att han överlevt minst tre mordförsök och hundratals protester och demonstrationer. Mubarak står helt enkelt mycket starkare än Ben Ali, och han stöds av landets mäktigaste institution – armén, säger den oberoende analytikern Khaled Mahmoud.

Mahmoud menar att Ben Ali i samband med att protesterna växte i Tunisien visade sig vara en ”svag” ledare:
- Han uppträdde mycket svagt. Tunisierna kände av hans bräcklighet och insåg att det de varit rädda för bara var en illusion.

Mubarak brukar anses utöva sin makt på ett smartare sätt – bland annat genom att emellanåt släppa på kontrollen och tillåta människor att ventilera en del av sin ilska.
- Regimen kanaliserar en viss ilska genom vissa talkshower och tolererar vissa gatuprotester, kritiska ledarartiklar i tidningar, strejker och ockupationer. Detta ger utlopp för en del frustration istället för att den byggs upp till en större kraft, säger Amr Elshobaki, politisk analytiker vid Al-Ahram-centret för strategiska studier.

Elshobaki påpekar också en annan sak som skiljer Egypten och Tunisien åt. Fackföreningarna i Tunisen hade visserligen låtit sig påverkas av regimen men de bibehöll trots allt sina strukturer och en del av sin integritet. Så är inte fallet med Egyptens fackföreningar, enligt Elshobaki:
- De har utvecklats till att bli en del av myndigheterna. Deras ledare är regeringens tjänstemän.

Elshobaki menar att det är svårt att hitta saker som överensstämmer mellan Tunisien och Egypten.

Många egyptiska människorättsaktivister, akademiker och journalister är dock av en helt annan uppfattning. De menar att en revolt mycket väl kan bryta ut också i Egypten – och att händelserna i Tunisien kan skynda på den utvecklingen.

• Precis som Ben Ali så erbjuder Hosni Mubarak folket inget annat än tyranni, undantagslagar och horder av säkerhetstrupper. De är likadana på så sätt att ingen vill ha dem och ingen tycker om dem, säger Ibrahim Issa, redaktör för webbtidningen al-Dostor.

Ibrahim Issa är en av regimens skarpaste kritiker:
- Det tunisierna visat oss är att förändringarna oundvikligen är på väg och att dessa kommer att svepa bort alla underhuggare till Washington och Tel Aviv i alla arabländer.

Andra bedömare pekar på att det finns stora likheter i hur polisen arbetar i båda länderna, vilket också var ett av skälen till att protestvågen i Tunisien blev så kraftfull.

• Störtandet av Ben Ali visar att hans sätt att utöva makt, som har motsvarigheter i många arabländer liksom här i Egypten, är mycket bräckligt. Det går inte att upprätthålla polisstater, säger Bahai El-Deen Hassan vid Kairos center för mäskliga rättigheter.

Han menar att inga regimer som tystar fackföreningar, begränsar oppositionen och det civila samhället överlever i längden.

Abdelmonem Amer, redaktör vid islamistorienterade Arab News, menar att grogrunden för en revolt är densamma i Egypten som i Tunisien.

• Människorna är likadana och den allmänna atmosfären är likadan. Tunisiens tyrann flydde. Nu är det Egyptens Faraos tur. I dag är det Tunisien, i morgon är det Egypten, säger Abdelmonem Amer.

**Emad Mekay_
IPS/Kairo

Läs mer: Amnesty om Egypten

Egypt parliamentary election violence must be investigated (Amnesty 30 november 2010)

Egyptian Facebook user faces five years in jail for posts (Amnesty 26 november 2010)