Arabiskt uppror oroar Centralasiens diktatorer

I takt med att upproren sprider sig i arabvärlden ställer sig många bedömare frågan om något liknande kan vara under uppsegling även i Centralasien. Enligt aktivister är frågan inte längre om - utan snarare när – diktaturer kommer att börja falla även i denna region.

• Det går att dra paralleller mellan Egypten och Centralasien. I vissa länder i regionen växer möjligheterna för proteströrelser. I vissa kan revolutionen komma imorgon, men också dröja i fem år – men att regimer kommer att falla är ofrånkomligt, frågan är bara när, säger Alisjer Ilchamov som är Uzbekistan-expert vid Open Society Foundation i London.
  Den resursrika och alltmer strategiskt viktiga region som går under namnet Centralasien har också några av världens värsta diktaturer.

Bland dem finns Uzbekistan, där det utövas en statligt sanktionerad tortyr, och där både politiska och religiösa aktivister förföljs. Situationen i Turkmenistan brukar beskrivas som något bättre, medan regimerna i Tadzjikistan och Kazakstan är mindre grymma, men där presidenterna likafullt utövar sin makt enväldigt.

Många analytiker menar att det finns klara likheter mellan diktaturerna i Centralasien och de envåldshärskare som på senare tid har fått lämna makten i Nordafrika. Men vissa experter menar också att det är mindre troligt att det inom en snart framtid kommer att inträffa några revolutioner i regionen, dels på grund av den omfattande rädsla befolkningarna i vissa fall känner inför statsmakten.

Efter revolutionen i Egypten talade många om hur viktiga de sociala medierna och internet var för att mobilisera de protesterande massorna och för att bemöta regimens propaganda. I Centralasien har dock diktaturerna ägnat flera decennier till att slå ut den opposition som funnits. I Uzbekistan finns det dessutom en mycket stor misstro mot säkerhetsstyrkorna eftersom man minns deras agerande i samband med massakern i Andijan år 2005, då hundratals demonstranter massakrerades.

Staterna utövar även en strikt kontroll av medierna, och tillgången på internet är generellt mycket dålig. Fotografen Sherzod Azimov, som bor i Uzbekistans huvudstad Tasjkent, berättar att känslan är att landet befinner sig i ett vakuum.
- Internetuppkopplingarna är dåliga och det finns inga utländska medier på plats. De lokala medierna är hårt kontrollerade och det finns ingen politisk opposition, vare sig legal eller illegal, berättar Sherzod Azimov.

Vissa analytiker menar dessutom att västvärldens regeringar inte har ett särskilt stort intresse av några omvälvande förändringar i Centralasien.
Justinus Pimpe, analytiker vid Centret för Östeuropeiska studier i Vilnius, menar att USA har så stora politiska och ekonomiska intressen i Centralasien att man skulle göra allt i sin makt för att förhindra att några uppror bryter ut där.
- Centralasien är av avgörande betydelse för USA:s krig mot terrorismen och för striderna i Afghanistan, säger Pimpe.

Några av de viktigaste skälen bakom revolutionerna i Nordafrika, som arbetslöshet, fattigdom och stigande matpriser har - åtminstone på pappret - inte varit lika påtagliga problem i Centralasien.

Uzbekistans ekonomi är en av de snabbast växande i världen, medan Turkmenistan sitter på världens fjärde största reserver av naturgas och Kazakstan har stora oljereserver.
Samtidigt varnade nyligen Världsbanken för att de stigande matpriserna kan leda till instabilitet i regionen, där fattigdomen redan är utbredd och många människor redan tvingas lägga över hälften av sina inkomster på matinköp.
Experter menar att migrationen till Ryssland har varit en ventil som minskat spänningarna på Centralasiens arbetsmarknader. Men om möjligheterna att ta sig till Ryssland för att skaffa arbete försvinner skulle stora oroligheter kunna bryta ut i Centralasien, enligt Alisjer Ilchamov.

Analytiker anser att regionens diktatorer med växande oro har följt utvecklingen i Nordafrika, och att svaret på deras oro kan bli ett allt hårdare förtryck – vilket i förlängningen knappast kommer att tjäna deras intressen.

Den uzbekiske dissidenten Bahadir Namazov säger till IPS att inte ens den brutala regim som styr hans hemland kan räkna med att kunna hålla sig kvar vid makten hur länge som helst – trots att de hittills har lyckats minimera både den sekulära och religiösa oppositionen i landet.
- Men inget varar för evigt, betonar Bahadir Namazov.

Pavol Stracansky
Bisjkek, Kirgizistan

Läs mer

Massiv kritik mot EU efter Islam Karimovs besök i Bryssel (Amnesty Press 27 januari)

39 fångar torterades ihjäl under förra året (Amnesty Press 10 januari)

Orädd människorättskämpe tilldelas årets Per Anger-pris (Amnesty Press 15 november 2010)