Snapshots från ett mediakrig

Kvarnland
John Erik Riley
Översättning: Staffan Söderblom
Norstedts

Kvarnland är en liten tunn bok med stor text som tar den hyfsat snabba läsaren en timme eller två att läsa igenom. Men när man slår ihop pärmarna så lämnar den efter sig ett kaos av bilder som stannar i huvudet längre än så.

Norske författaren John Erik Riley utgår från tiden efter kriget i det forna Jugoslavien och presenterar ögonblicksskildringar, alla påtagligt färgade av det ständigt skiftande berättarjagets eget öde. Splittrade familjer, massgravar, våldtäkter och krigsturister rusar förbi i Rileys ryckiga berättarstil.

Boken – som har undertiteln Ental och samtal – är nästan uteslutande skriven som halva dialoger, där den ena samtalspartnerns repliker göms bakom tomma parenteser. Riley ser människorna som drabbades av kriget och deras historia ur olika perspektiv och med olika grad av engagemang. I den ena texten är han själv den passiva samtalspartnern för att i nästa bli en samvetslös reporter. Ibland är texten skriven på engelska och ibland utgörs ett kapitel av en ensam tanke i form av fem rader på en sida.

Aldrig tillåts vi komma någon av de personer som ska avbildas lite närmare, utan får bara en hastig inblick i deras personliga helvete. Det känns som att sitta med en fjärrkontroll och rastlöst zappa mellan kanaler som visar slarvigt gjorda dokumentärer om kriget på Balkan.

Det är ett effektfullt grepp. Ibland känns det som att Rileys åtagande gentemot sitt eget stilistiska grepp hindrar honom att berätta allt han skulle vilja säga. Han byter kanal lite väl ofta för att den röda tråden ska bli synlig.

Men samtidigt är det just det sistnämnda som är poängen med Kvarnland; att vi ska få en glimt av hur komplex sanningen är i en konflikt och hur lite vi egentligen förstår när vi baserar vår kunskap på den bild som media förmedlar.

Fredrik Emdén