Tragedin vi inte kommer undan

Lars O Kallings
Den yttersta plågan. Boken om aids
Norstedts

När världen den 1 december återigen samlas kring WAD, World Aids Day, är läget värre än någonsin. Antalet hivsmittade fortsätter att öka och beräknas nu vara 40,3 miljoner, det högsta talet någonsin. Det senaste året har tre miljoner människor, därav 500 000 barn, dött i aids. Och fem miljoner nya fall av hiv har registrerats.
Medicin finns i den rika delen av världen och de cirka 3 500 hivsmittade i Sverige kan fortsätta sitt liv, dock med vissa begränsningar och med risk för stigmatisering. Något vaccin är inte realistiskt att räkna med inom överskådlig tid.

Merparten av de hivsmittade – nästan 26 miljoner finns i dag i Afrika, söder om Sahara, men den snabbaste ökningstakten finns nu i Östeuropa, Centralasien och Östasien. I Kina varnar myndigheterna för att de 860 000 som officiellt har hiv snart kan bli tio miljoner.

I Afrika har dödligheten i aids fått effekter på hela samhällen. Det lilla landet Lesotho i södra Afrika blev den 29 november det första landet i världen som erbjöd hela befolkningen hiv-test. Omkring 30 procent av landets befolkning beräknas vara hivsmittade.

Lars Olof Kallings är en av världens främsta experter på hiv och aids. I två decennier har denne professor i medicinsk mikrobiologi stått på barrikaderna och har nu uppdraget att vara speciellt sändebud när det gäller aids i Östeuropa åt FN:s generalsekreterare Kofi Annan. I sin bok ”Den yttersta plågan” ger Kallings en bred bild av en epidemi som har skakat världen och som vi inte ser något slut på inom en nära framtid. I motsats till en naturkatastrof har dock aids ett annat ansikte som handlar om politiska beslut som dödar i tiotusental. Kallings berättar med ilska om den sydafrikanska hälsovårdsministern Manto Shabalala Msimang som varnar befolkningen för att använda läkemedel. I stället rekommenderar hon afrikansk potatis, lök och olivolja som verksamma medel mot aids. Detta sker i ett land där 15 procent av befolkningen är hiv-smittad och 800 personer dör varje dag(!) av aids.
Den sydafrikanske presidenten Thabo Mbeki sägs lida av sömnlöshet och enligt Kallings sitter han uppe på nätterna och surfar på nätet. Där har han hittat de grupper som påstår att aids inte är en infektionssjukdom.

Medan personer som förre presidenten Nelson Mandela har engagerat sig mot hiv tillsammans med fackföreningsrörelsen Cosatu, kyrkliga personer och aktivistgrupper som TAC, Treatment Action Campaign, är Kallings bitter över att nobelpristagaren i litteratur Nadime Gordimer inte vågar tala klarspråk om vansinnet i sitt hemland.

Kallings skräder inte orden när det gäller andra aktörer som agerar tvivelaktigt. USA och Vatikanen för en politik där kondomanvändning och abort är tabu för den fundamentalistiska kristna högern. Sexualupplysning ska ersättas med propaganda kring avhållsamhet. USA drar därför in alla anslag till organisationer som runt om i världen arbetar mot hiv och aids, men som inte följer USA:s linje. Total avhållsamhet från sexuell aktivitet har hittills haft svårt att nå framgång och monogama äktenskap undermineras i många länder av att kvinnor som i hela sitt liv bara haft en sexpartner ändå smittas av sina män som har haft sex med andra kvinnor och då smittats. Att stärka kvinnans roll är ett av de medel som Kallings ser som en möjlighet för att minska spridningen av hiv.

De stora läkemedelsbolagen försökte länge bevara sitt monopol – och bevaka sina vinstintressen - men Kallings noterar att de råkade ut för ”ett Stalingrad genom en kapital felbedömning av kraften hos världsopinionen”.
Fel ämne, fel tid och fel plats, konstaterar Kallings om bolagens kamp mot generiska preparat, framställda i Indien och Brasilien, som skulle kunna rädda tiotusentals liv. ”Firmornas patentadvokater måste ha levt totalt avskärmade från världen” för att kunna begå en sådan dundertabbe som att stämma Sydafrikas regering för att kringgå patentlagen, anser Kallings.

Han berättar också elakt och slagfärdigt om intrigerna i FN:s samordningsorgan UNAIDS och världshälsoorganisationen WHO och han tar läsarna med på fruktansvärda bordellbesök i Thailand och Indien.

Det är ingen hoppfull bok professorn har skrivit. Det finns inga enkla lösningar som kan få hiv och aids att försvinna, betonar han. Och okunskapen är förfärande. Kallings refererar till en världsomfattande undersökning i 40 länder där det visade sig att över 50 procent av unga människor mellan 15 och 24 år inte visste hur hiv sprids.

Hoppet om en förändring ser han i ”en ny 68-rörelse som skakar världen” och driver fram ”en världsopinion som håller regeringar ansvariga för de underlåtenhetssynder som förorsakar miljoner människors lidande och död”.
Hiv och aids är en fråga som i dag berör alla. ”Den yttersta plågan” är en av årets viktigaste böcker och ger skrämmande insikter i en av vår tids ödesfrågor.

Ulf B Andersson