Hårdare tag efter Balibomb Mänskliga rättigheter hotas i krisdrabbat Indonesien

Reportage | 2003-02-07
Även publicerad i AmnestyPress #1/2003

Ett tag gick det åt rätt håll i Indonesien. Diktatorn Suharto störtades, arméns makt minskade och med tiden dämpades flera regionala konflikter. Ett nytt fredsavtal i Aceh väcker visst hopp, men efter attentatet på Bali riskerar flera demokratiska landvinningar att gå om intet.

– Har du varit i det så kallade Indonesien? säger prinsen när han tar emot i sin trerummare i Alby. Från stockholmsförorten agerar Hasan di Tiro galjonsfigur för gerillan GAM (Rörelsen för ett fritt Aceh) som han grundade 1976.

Han är ättling till den siste sultanen av vad som i dag är en trotsig provins på ön Sumatra – 1 000 mil och 30 grader celsius från Alby. På väggarna hänger porträtt av Hasans förfäder, tidningsartiklar om honom själv och Acehs röda flagga.

– Vårt land fanns flera hundra år före Indonesien. Jag accepterar inte argumentet att vi ska styras från Java, säger den åldrige Hasan, klädd i grå kostym, slips och en matchande näsduk propert vikt i vänster bröstficka.

Över 11 000 människor, de flesta civila, har dödats i Acehkriget. Militären anses allmänt ligga bakom de flesta människorättskränkningarna, men något tal om upprättelse har inte hörts ännu. Tidigare exempel förskräcker. Den indonesiska tribunal, som prövar fallen med de arméstödda milisgruppernas massmord i Östtimor 1999, har hittills fällt en enda militär. Människorättsgrupper kallar rättegångarna för en fars.

Kampen i Aceh är även ekonomisk. Men sedan GAM och regeringen i december enades om ett fredsavtal och ökat självstyre ska Acehs fyra miljoner invånare få 70 procent av inkomsterna från provinsens stora olje- och gasfyndigheter.

Regeringen i Jakarta definierar Indonesien som de 13 600 öar som kolonialmakten Nederländerna gjorde anspråk på fram till självständigheten 1949. Östtimor fick sin frihet eftersom det var en portugisisk koloni som Indonesien invaderat. Men om Aceh ges samma möjlighet kan andra landsändar också argumentera för självständighet, resonerar regimen.

– Vi vill fortfarande ha självständighet, men vi fortsätter kampen med fredliga medel, säger GAMs chefsförhandlare Zaini Abdullah, även han bosatt i Alby.

Mycket kan gå snett, men Acehs fredsavtal beskrivs som den bästa freds-chansen hittills för provinsen. Om avtalet håller är det en sällsynt ljusglimt i ett land som ännu präglas av ekonomisk och politisk kris. Som vi ska se försvåras demokratiseringen av kampen mellan civila och militära maktcentra, mellan sekulära nationalister, islamister och ex-diktatorn Suhartos vänner.

Frihetsrörelser och extremistorganisationer, inte alltid lätta att skilja på, fick vind i seglen efter valutakrisen och Suhartos fall 1998, när gamla motsättningar mellan folkgrupper kom till ytan. På ögruppen Moluckerna och ön Sulawesi utbröt strider mellan muslimer och kristna. Extremiströrelser som Laskar Jihad, påhejade av Suhartos anhängare, värvade soldater till sitt heliga krig mot den kristna minoriteten.
Flera konflikter har dämpats och övergreppen minskat. Men, som balineser och utländska turister bittert fick erfara den 12 oktober i fjol, har extremismen långtifrån upphört.

Tre grusplaner är allt som återstår av Sari Club, Paddy’s bar och ett hus med butiker vid attentatsplatsen i Kuta. I ett hörn står ett balinesiskt altare bredvid tusentals krossade glasflaskor. En nyasfalterad ruta i Legiangatan vittnar om var bilen som exploderade stod.

Turister stannar till framför blommor och offergåvor. I gruset efter Sari Club står två meterhöga sorgkransar. På en sitter ett kort med texten: »Vi ber för att sanningen ska fram och rättvisa skipas, liksom vi ber för dem som åsamkar människor sådan fasa och sorg«.

Turistnäringen går på knäna och de sysslolösa klädförsäljarnas sortiment har utökats med t-tröjor med texter som »Fuck terrorist!«.

Efter Balidådet har Jemaah Islamiyah kommit i blickfånget som en av de mest organiserade islamistiska grupperna i Sydostasien. Flera regeringar anklagar rörelsen och dess andlige ledare Abu Bakar Baasyir för att vara al-Qaidas hantlangare och för attentatet på Bali.

Den 64-årige imamen sitter anhållen sedan i oktober, misstänkt för tidigare terrordåd. Han har sedan 1969 propagerat för en islamistisk superstat från Filippinerna genom Malaysia, Singapore och Brunei till Indonesien.

Jemaah Islamiyah grundades på 1980-talet i Malaysia, där Baasyir och kampbrodern Abdullah Sungkar rekryterade indoneser till kriget mot Sovjet i Afghanistan. Abu Bakar Baasyir säger att exilgruppen var en islamistisk studiecirkel och förnekar inblandning i terroraktiviteter. Han hemlighåller dock inte vad han anser om al-Qaida.
– Jag prisar Usama bin Ladins kamp, eftersom han vågar representera den islamska världen och kämpa mot USA och dess allierades arrogans, sade han nyligen.

I Jemaah Islamiyah ingår också Ngruki-nätverket, som tagit sitt namn efter Pondok Ngruki, en islamistisk internatskola på centrala Java. Flera av de tjugo-talet misstänkta för Balidådet har gått i skolan eller har andra band dit.

Internatskolan ligger insprängd mellan enkla bostadshus i en sliten del av halvmiljonstaden Solo. Bistra unga män med bambukäppar bevakar skolans gallergrindar. De bär militärbyxor och svarta t-tröjor med »Jihad« och »Mujahedin – Brigad 4« textat i rött.

– Är du amerikan? frågar en av dem vresigt och tillägger utan att vänta på svar att han hatar USA, Israel och president Bush.

Wahyudin, en skäggprydd, korpulent man i 60-årsåldern, tar emot i ett rum med en jättelik trämodell av Indonesiens äldsta moské i ena hörnet. Ur ett öppet fönster hörs gälla barnröster läsa på arabiska ur Koranen.

Wahyudin driver skolan tillsammans med Baasyir. Han avfärdar ryktena om bombkampanjer och band till al-Qaida som »CIA-propaganda«. Men han beundrar bin Ladin.

– Han är mångmiljonär, ändå valde han att leva i fattigdom hos sina bröder i Afghanistan, säger Wahyudin. Muslimer som väljer att fysiskt kämpa mot fiender gör det bara i självförsvar.

Han säger att Balidådet var »hemskt« och att »USA kanske låg bakom för att rättfärdiga ytterligare attacker mot islam«, men antyder sedan att terrorism i nödfall kan vara befogat.

– USA har moderna vapen. Muslimer finns i den fattiga delen av världen och de som spränger bomber gör det för att informera Väst om att de finns till och för att peka på orättvisor i världen.

– Genom sin intolerans mot muslimer i Palestina, Sudan, Irak, Iran och Afghanistan har USA förklarat krig mot alla muslimer. Nu är Bush ute efter Indonesien eftersom det är världens största muslimska land.

För skolans 2 000 pojkar, som är i åldrarna 12 till 18 år, är Baasyir idol.

– I vårt land finns många som säger att de är muslimer, säger 18-årige Ahmed Saifullah i vad som låter som ett inövat tal. Samtidigt dricker de alkohol och lever i synd. Alla bör lyssna på Abu Bakar Baasyir.

Ahmed delar rum med fyra andra pojkar och över hans enkla säng hänger tidningsbilder på talibanska soldater. På ett skåp har någon målat ett
automatvapen.

– Jihad, kampen, är en viktig ingrediens i våra studier, säger han och skyndar att tillägga: – Men vi är inga terrorister.

Strax efter attentatet på Bali, och efter hårt tryck från omvärlden, undertecknade president Megawati Sukarnoputri två krisdekret för att bekämpa terrorismen. De innehåller åtgärder som kan tillämpas retroaktivt för att gälla även Baliattentatet.
Megawati sitter i en rävsax. Hon måste slå ned på islamismen för att inte stöta sig med omvärlden. Men då riskerar hon inhemsk kritik för undfallenhet gentemot Väst. Presidentens situation kompliceras av att hennes regering lutar sig mot islamska partier som motvikt till arméns politiska stödtrupper.

De nya antiterrorlagarna medför dödsstraff för terrorbrott och ger myndigheterna rätt att hålla misstänkta långvarigt fängslade utan rättegång. Demokrati- och människorättskämpar anser att dekreten kan användas för att tysta regimkritiker.

– Armén är en av de största politiska maktfaktorerna och vi är rädda för att den kommer att använda det här för att främja sina egna intressen i olika delar av landet, säger Ronald Radityairlangga vid Nationella lagkommissionen.

Organisationen, som består av oberoende jurister, ger presidenten råd om juridiska reformer – en process som gått mycket långsamt.

– Den nya lagen formulerar vagt terrorism som »användande av, och hot om, våld för politiska syften«. Den medför att armén kan hålla konflikter som varit lönsamma både ekonomiskt och politiskt vid liv, tillägger han.

Armén har stora affärsintressen runtom i landet som den bevakat genom att liera sig med milisgrupper.

Rudy Satrio, professor i straffrätt, anser att den tidigare lagstiftningen räckte, och att priset för att införa speciallagar i ett land som håller på att omvandlas från diktatur till demokrati är maktmissbruk.

Indonesien avskaffade de flesta av de allra grymmaste lagarna när Suharto föll 1998 och en period av förnyelse inleddes.

– Dekreten innebär att vi tar ett rejält steg tillbaka mot diktatur, konstaterar juristen Radityairlangga.

Text: Ola Westerberg och Peter Biro

Indonesiens oroshärdar

Aceh
Efter 27 års väpnad kamp för självständighet skrev gerillan GAM i december på ett fredsavtal med regeringen. GAM ska avväpnas och den militära närvaron minska. Över 11 000 människor har dödats. Våldet har fortsatt men minskat efter avtalet.

Kalimantan
Den indonesiska delen av Borneo drabbades 2001 av strider mellan lokalbefolkning och inflyttade från ön Madura. Omkring 500 madureser dödades och 100 000 flydde. Inga större våldsutbrott sedan dess.

Bali
Förskonat från politiskt våld förutom den 12 oktober i fjol, när över 190 människor dödades i attentatet i turistorten Kuta. De gripna misstänks tillhöra det islamistiska nätverket Jemaah Islamiyah, som anklagas för att ha band till al-Qaida. I februari väntas de första rättegångarna börja.

Sulawesi
Sedan 1998 skakat av strider mellan kristna och muslimska miliser med uppemot 2 000 dödsoffer. 2001 ingicks ett fredsavtal, men våldet har fortsatt.
En McDonald’s-restaurang i staden Makassar skakades också av ett sprängdåd i december. De misstänkta förövarna tros tillhöra milisen Laskar Jundullah med band till Jemaah Islamiyah. I Manado på norra delen av ön utsattes det filippinska konsulatet för ett attentat i oktober, något som tros ha koppling till konflikten mellan den muslimska gerillan Abu Sayyaf och regeringen i närliggande
Filippinerna.

Östtimor
Blev självständigt i maj 2002. Priset var 1999 års extrema förödelse och 1 000-
2 000 mord utförda av lokala milisgrupper med stöd av indonesisk polis och militär.

Moluckerna
Har från 1999 sett strider mellan lokala kristna och muslimska grupper med minst 5 000 döda och hundratusentals flyktingar som följd.
Islamistiska miliser som Laskar Jihad (med band till militären) och Laskar Jundullah (med band till Jemaah Islamiyah) har deltagit i striderna. Ett fredsavtal ingicks 2002.

Papua
Mordet för ett drygt år sedan på den politiske separatistledaren Theys Eluay har förpestat relationerna mellan Jakartaregimen och lokalbefolkningen.
I skrivande stund står sju militärer inför rätta misstänkta för mordet. Laskar Jihad uppges etablera sig i det överlag kristna och animistiska Papua (tidigare

Reportage | 2003-02-07
Även publicerad i AmnestyPress #1/2003