Svenska Amnesty: »Nu är det dags att satsa stort på tillväxt«

Medan danska och finländska Amnestys medlemstal skjutit i höjden har trenden i den svenska sektionen varit negativ.
Men generalsekreteraren Carl Söderbergh är ändå optimistisk.
– Jag tror att vi har nått botten av kurvan och nu kan börja växa igen.

Stockholm: Svenska Amnesty har sedan 1996 haft ett sjunkande medlemsantal och minskat från nästan 73 000 till 57 000 medlemmar.
Ordföranden Christine Pamp är inte nöjd med utvecklingen.
– Det är inget vi i Sverige kan vara stolta över, men nu är det dags att tänka framåt och storsatsa på tillväxt, säger hon.

Varför har det gått så dåligt för Sverige när Amnesty har växt i övriga Norden?

– Svenska sektionen har alltid haft ett högt medlemsantal i förhållande till befolkningsmängden, vilket man tidigare inte haft i Finland och Danmark. Därför fanns det en större potential där, säger generalsekreteraren Carl Söderbergh.

Men det förklarar ju inte varför medlemsantalet i svenska Amnesty har minskat.

– Alla svenska organisationer har tappat medlemmar och vår minskning har inte varit onormal, vi har bara inte värvat tillräckligt många medlemmar för att täcka avhoppen, säger Söderbergh.
– Det faktum att vi syns mycket i olika medier har lett till att folk ser Amnesty som en myndighet snarare än en organisation som inte tar emot statliga medel. Folk är inte medvetna om att vi behöver stöd, utan utgår ifrån att vi alltid kommer att finnas. Vi måste därför bli tydligare med hur viktigt det är att svenskarna blir medlemmar.

Christine Pamp, ordförande.

Ordföranden Christine Pamp har en annan förklaring.

– Svenska Amnesty tvingades under den senare hälften av 1990-talet hantera en konflikt inom organisationen. Samtidigt befann sig den internationella rörelsen i en förändringsprocess och många medlemmar i den svenska sektionen tyckte att det gick på tok för fort. Missnöje över detta samt konflikten ledde gemensamt till att sektionens medlemsantal minskade.
– Men nu är vi långt förbi detta stadium och det duger inte att vi har så oerhört mycket mindre resurser att jobba med än exempelvis Röda Korset och Rädda Barnen. Det ska vi ändra på. Därför ska styrelsen ha ett möte i januari nästa år, med fokus på insamling och tillväxt.

Planerna för tillväxt är redan nu långt gångna. Arbetet med medlemsvärvning ute på stan, kallad »Face to Face«, har pågått sedan 2001, och nu har man hittat mer kostnadseffektiva sätt att genomföra värvningen på.

– Tidigare köpte vi in tjänsten från en extern leverantör, men tyvärr blev det alldeles för dyrt. Dessutom har det förts en debatt om huruvida det är trovärdigt att medlemsvärvare jobbar för flera organisationer samtidigt. Därför har vi nu planer på att sköta värvningen själva, säger Miriam Isaksson, marknadsansvarig på svenska Amnesty, och fortsätter:
– Det är viktigt att vi satsar på det som vi vet fungerar, och direktvärvning passar Amnesty. Vår organisation har alltid värvat ute på gatorna, att vi nu kallar det »Face to Face« innebär bara att det är mer utvecklat och strukturerat.

Sara Ångström, insamlingsansvarig, påpekar att det krävs en investering för att rekrytera medlemmar. Och enligt henne har detta hittills inte gjorts i tillräckligt stor skala på svenska Amnesty.
– Vi måste tänka mer långsiktigt. Det vi investerar i medlemsvärvning i dag kanske vi inte får tillbaka förrän om några år.

Till skillnad från den danska och finländska sektionen kommer svenska Amnesty inte att ta ett lån från Amnestys internationella sekretariat, IS, för att finansiera rekryteringskampanjen.

– När Danmark tog IS-lån befann de sig i en finansiell kris och det gör inte vi idag. Vi har redan resurserna och har bett styrelsen om att få använda en del av våra reserver, säger generalsekreteraren Carl Söderbergh.

Carl Söderbergh, generalsekreterare

Svenska Amnesty har under de senaste åren lyckats trygga sin ekonomi genom att göra en storsatsning för att få både gamla och nya medlemmar att betala sin avgift via autogiro. Det innebär att medlemmar inte är lika benägna att hoppa av och att det är lättare att planera inför framtiden. Men autogirot är bara en av många satsningar. På styrelsemötet i maj i år slog man fast att det måste till nya, mer offensiva och aggressiva metoder för att svenska Amnesty ska kunna växa.

Betyder det att ni hittills har varit för fega?

– Det tycker jag inte, vi har provat oss fram och testat nya metoder som till exempel webbkampanjer, säger Carl Söderbergh.
– Däremot har vi inte vågat ta en diskussion om de eventuella begränsningar som vi faktiskt tagit på oss själva. Det handlar om fastslagna svenska riktlinjer, som att inte ta emot statliga medel till utbildningar eller betala för annonsplatser, trots att dessa metoder är godkända från det internationella sekretariatet. Den svenska styrelsen har redan inlett en diskussion om sådana riktlinjer. Det är viktigt att de ses över för att vi ska få större möjlighet att få in pengar, att synas och att växa.

Men varför är det så viktigt med tillväxt?

– Jag tror att vi alla är överens om betydelsen av att ha många medlemmar. Det är medlemmarnas stöd jag har i ryggen när jag företräder Amnesty, både i Sverige och internationellt, säger Carl Söderbergh.

Så hur ser du på framtiden?

– Jag är mycket optimistisk. Vi har tryggat vår ekonomi, allt tyder på att vi har ett stort förtroendekapital hos svenska folket och vi syns väldigt mycket i media och den allmänna debatten. Det är en fantastiskt bra bas att bygga på nu när vi går in i en tillväxtfas.

Text: Sara H Ångström och Nadja Odobasic