Hopp och personligt mod i Burma

»Granatklockorna i Myitkyina:
En berättelse om Burma«
Jesper Bengtsson
Norstedts

Burmas militärdiktatur har av det internationella samfundet tillåtits grassera sedan 1962. Trots att burmeserna i valet 1990 valde demokrati och förändring; trots att nobelfredspristagaren och människorättsaktivisten Aung San Suu Kui har tillbringat tolv av de senaste 16 åren i fångenskap eller husarrest; trots att Burma (läs: militären) är en av världens otvetydigt största heroin- och amfetaminproducenter; och trots systematisk förföljelse och förödmjukelse av olika minoritetsfolk.

I december 1890 anlände det svensk-amerikanska baptistmissionärsparet Minnie och Ola Hansson till Myitkyina – kachinfolkets huvudstad i norra Burma – för att grunda en baptistkyrka och översätta bibeln till kachinernas språk jinghpaw, ett arbete som tog 36 år!

Deras i sanning intressanta levnadsöde berörs endast bitvis i journalisten Jesper Bengtssons eljest så läsvärda bok Granatklockorna i Myitkyina. Desto mer utrymme ges historia och politisk analys och det är synd.

Missionärsparets gärning och levnad är ju självfallet det unika med boken.
Berättelsen om Burma är med Bengtssons ord en om: »kolonialism, krig, droger och despotism, men också om hopp och personligt mod i ett land som likt inget annat präglas av både ljus och mörker.”

»De osynliga«
Karel Glastra van Loon
Översättning: Joakim Sundström
Norstedts
I "De osynliga" står dessa ord i all tydlighet. Vi får i boken följa ett annat minoritetsfolks – karenerna, vars historia minner om kachinernas – öde genom advokaten Min Theins trista historia: ständigt under bevakning, sedan på flykt, där han förlorar inte bara synen utan även fru och barn. Den mycket personliga, poetiska, vackra och vagt biografiska boken skrevs av holländaren Karel Glastra van Loon, även han journalist till yrket. Ett par år efter bokens slutförande avled han, nästan symptomatiskt med Theins och Burmas historia, i sviterna av en hjärntumör.

Som boken slutar: »Världen är en ofantlig maskin som slukar människor i ena änden och spottar ut dem i den andra, som styckar ett land och lappar ihop ett annat, som för krig här och skapar fred där. Någonstans i det där obegripliga maskineriet har mitt land fastnat.

Rikard Rehnbergh