Över 100 år i isoleringscell – och i Louisiana sitter Albert Woodfox kvar

Robert King är en av ”Angola 3” – tre svarta män som 1972 sattes i isoleringscell i fängelset Angola i delstaten Louisiana. Han släpptes år 2001, medan Herman Wallace släpptes 2 oktober 2013, två dagar innan han dog. Albert Woodfox sitter fortfarande fängslad, nu mer än 42 år senare. Tillsammans har de tillbringat över 100 år i isoleringscell. Svenska artisten Meja har nu släppt skivan "Yellow Ribbon" för att stödja kravet på att Albert Woodfox ska bli fri.

Albert Woodfox har suttit isolerad i över 40 år. Foto: Angola3/AI

Amnesty Press träffar Robert King när han besöker Stockholm för att uppmärksamma Amnestys kampanj, som kräver att Albert Woodfox ska friges.
Bara några dagar efter att Robert King frigavs stod han på en scen och pratade om fallet. Så här 14 år senare har han rest runt i världen och pratat om det fler gånger än han kan minnas. Och han har inga planer på att sluta. Han vill ha rättvisa för sig själv och sina två kamrater, men det finns också ett högre mål – att kampanja mot missförhållanden i USA:s straffrättsliga system. De tre männen som kallas Angola 3 blev extra utsatta för att de var politiskt aktiva i Svarta Panter-rörelsen.

– Våra konstitutionella rättigheter har kränkts och för det vill vi ha rättvisa. Men jag vill även hjälpa andra som inte kan göra sin röst hörd på samma sätt och se till att deras situation också förändras. Jag må ha blivit fri från Angola, men Angola kommer aldrig att bli fri från mig, säger Robert King.

Herman Wallace och Albert Woodfox dömdes till livstids fängelse 1972 för mordet på en fängelsevakt. De hade fängslats året innan för ett väpnat rån. Herman Wallace och Albert Woodfox var bägge aktiva i Black Panther Party, en radikal rörelse bland USA:s svarta, som vid denna tid befann sig i en hård konflikt med staten i USA. I fängelset hade de organiserat fångar mot övergrepp.

Amnestys rapport om Angola 3. Foto: Lisa Olsson

Rättegångarna mot Herman Wallace och Albert Woodfox för mordet på fångvaktaren har kritiserats för att ha haft stora brister och det fanns inga bevis mot dem, utan domen byggde enbart på ett ifrågasatt vittnesmål från en medfånge. De placerades i isoleringscell där även Robert King placerades efter att ha dömts för att ha dödat en medfånge. Domen mot honom kom efter två dagars rättegång och även den präglades av stora brister.

– Jag har varit med om så många bristfälliga rättegångar där jag inte har fått en chans att försvara sig och där juryn har bestått av enbart vita personer, trots att den ska vara representativ för befolkningen. Vid ett tillfälle bestod jurygruppen av vita personer förutom en äldre dam som somnade under rättegången, säger Robert King och skrattar.

Humorn verkar det inte vara något fel på. Och det kanske är något som hjälpte honom att kämpa de många åren i fängelset. Oftast spenderade han 23 timmar per dygn i isoleringscellen och en timme per dag fick han komma ut. Han är dock noga med att påpeka att isoleringscellerna inte riktigt är som på film.

– De är små och vakterna försöka göra sitt bästa för att hindra oss att kommunicera med varandra, men det har vi gjort redan från början. Vi fick ha några böcker var i cellen och eftersom vi var 15 personer i olika isoleringsceller så bytte vi med varandra i smyg, berättar han.

De fick dock aldrig chansen till att jobba eller någon annan meningsfull sysselsättning. Robert King menar att den djupa orättvisan i att sitta oskyldigt dömd gjorde honom stark så han orkade fortsätta kämpa:

– Jag tänkte ofta ”jag kanske sitter i fängelse, men fängelset finns inte i mig”.

Robert King lovade att berätta om releasekvällen när Mejas skiva släpptes för Albert Woodfox. I bakgrunden Tessa Murphy från Amnesty International. Foto: Annie Beckman

Med sig i Stockholm har han Tessa Murphy från Amnesty Internationals huvudkontor i London. Hon har varit med och skrivit rapporter om högsäkerhetsfängelser och isoleringsstraff. Hon har deltagit i kampanjen för att få Herman Wallace fri och är nu med i Sverige för att få uppmärksamhet till Albert Woodfox-kampanjen.

– Jag har hört Robert berätta sin historia så många gånger, ändå blir jag lika upprörd varje gång över de uppenbara orättvisor som han och de andra två har utsatts för, förklarar hon.

– För sex år sedan sade Burt Cain, fängelsedirektören för Angola, klart och tydligt att Albert är tvungen att sitta i isoleringscell så länge han är kvar i fängelset eftersom han annars skulle sprida Black Panther-propaganda, säger hon och skakar uppgivet på huvudet.

Tessa Murphy från Amnesty International på besök i Sverige tillsammans med Robert King för att uppmärksamma kampanjen som kräver att Albert Woodfox friges. Artisten Meja har skrivit låten "Yellow Ribbon" som släpps i samarbete med kampanjen. Foto: Lisa Olsson

Den svenska artisten Meja finns också med vid intervjun. Hon har länge varit engagerad i Amnesty och på julafton 2013 bestämde hon sig för att skriva ett brev till Albert Woodfox efter att ha sett en uppmaning i Amnesty Press. Albert svarade och det han skrev inspirerade henne att skriva låten ”Yellow Ribbon” som nu släpps i samarbete med kampanjen för att han ska friges.

– När jag läste brevet kunde jag känna hans ensamhet och jag började fundera på vad det kan göra med en människa. På kuvertet fanns det frimärken med den amerikanska flaggan och ord som ”justice, freedom, liberty” och det kändes som att få en örfil. Det är bara ord som inte har något med verkligheten att göra, säger Meja.

Det gula bandet i Yellow Ribbon står för frihet och och Meja tycker att sången kräver uppmärksamhet med sitt beat. Förhoppningen är att fler ska nås av information om fallet och börja engagera sig.

En minnesmarsch i New Orleans i oktober 2013 sedan Herman Wallace avlidit i cancer två dagar efter att han släppts fri från fängelset i Angola. Amnestymedlemmar, Angola 3 – koalitionen och familjer och vänner gick till högsta domstolen i delstaten Louisiana. Foto: Angola3/AI

En person som ofta glöms bort i fallet är Teenie Rogers som var gift med den mördade fängelsevakten och som fortfarande inte har fått någon rättvisa. Hon har flera gånger sagt att hon inte tror att någon av männen i Angola 3 är skyldiga till mordet. När det stod klart att Herman Wallace var så sjuk att han inte hade långt kvar begärde hon att få träffa honom för att säga direkt till honom att hon trodde att han var oskyldig. Men hon fick nej, vilket gör Robert väldigt upprörd.

– Jag har träffat henne några gånger och jag tror att Herman visste om vad hon tyckte, men att de var så snåla och vägrade låta dem träffas är helt sanslöst, säger han.

– Den som är skyldig går fri bara för att de ville sätta dit oss för våra politiska aktiviteter. Jag blev starkare av att gå med i Black Panther och det kändes självklart för mig att kämpa för förändringar, men ansvariga i fängelset såg mig bara som militant.

Herman Wallace släpptes inte på grund av att han var dödssjuk, eftersom man inte kan släppas av medicinska skäl om man har en livstidsdom och sitter i isoleringscell. Hans dom upphävdes till slut på grund av allvarliga brister i rättegången och då fick han tre dagar i frihet innan han avled i cancer. Albert Woodfox dom har upphävts tre gånger, ändå sitter han kvar i fängelset.

– Vi vill ha ett erkännande om att de har gjort fel. Vi kommer att fortsätta kämpa tills vi får det och tills Albert släpps ur fängelset. Och efter det kommer vi fortsätta ännu längre för att förändra det amerikanska rättssystemet. Idag är fängelset bara en fortsättning på slaveriet, säger Robert King.

Text: Lisa Olsson

En kortare version publiceras i Amnesty Press nr 1/2015. Mer den senaste utvecklingen i fallet Albert Woodfox se Amnestys blixtaktioner

När ett sydstatsfängelse kom till Stureplan

Det är långt från ett fängelse i den amerikanska Södern till Stureplan i Stockholm men den 15 januari var det Albert Woodfox i fängelset Angola i den amerikanska delstaten Louisiana som stod i centrum på Taverna Brillo. Det blev en stämningsfylld kväll när artisten Meja sjöng sin nya låt ”Yelllow Ribbon” och förhoppningen spreds att Albert Woodfox efter över 40 år till sist ska bli fri från sin isoleringscell och få lämna fängelset.

Jennifer Brown, Louise Hoffsten, Robert King och Meja. Foto: Annie Beckman

Meja hade tagit med sig artistkollegorna Jennifer Brown, Louise Hoffsten och Sa´ra Charismata som tillsammans med musikerna bjöd på en imponerande musikalisk uppvisning. Den vanligaste klädseln på scen var en t-tröja med texten ”I am Albert Woodfox” som gjorde att ingen kunde missa budskapet.

Meja släppte ”Yellow Ribbon” den 15 januari. Foto: Annie Beckman

– För mig känns det här så viktigt, sade Meja. Det handlar om att värna våra mänskliga rättigheter.

Tessa Murphy från Amnesty International uppmanade alla att gå in på www.amnesty.se och vädja för att Albert Woodfox nu ska bli fri.

– Rättvisan har fått vänta alldeles för länge för Albert som har suttit isolerad sedan 1972, sade hon.

Robert King sade att han var mycket glad att var här och lovade att Albert Woodfox skulle få information om denna kväll.

Så sjöng Meja ”Yelllow Ribbon” som hon skrev efter att ha börjat brevväxla med Albert Woodfox.
– Det här är en låt som betyder fantastiskt mycket för mig, berättade Meja innan hon sjöng om hur sanningen till sist ska få Albert fri.

Medan middagsgästerna på restaurangen fortsatte äta sin mat och det minglades i baren fortsatte den musikaliska kvällen där Meja sjöng sin genombrottslåt ”All 'Bout the Money” (1998).
– Denna låt är ju ständigt aktuell, sade Meja. Det räcker med att öppna Dagens Nyheter på morgonen så ser man det.

Veteranen Louise Hoffsten på scen. Foto: Annie Beckman

Det blev jubel när Louise Hoffsten sjöng ”Never Gonna Be Your Lady” och Robert King sken upp när Meja sjöng låten som 1971 skrev in Janis Joplin i rockhistorien; Kris Kristoffersons ”Me And Bobby McGee”.

Och när Meja sjöng Carole Kings "You've Got a Friend" tillägnades den Albert Woodfox.

Trots att domstolar i USA har slagit fast att domen mot Albert Woodfox ska upphävas sitter han kvar i fängelset i Louisiana. Senast i november 2014 fastställde en federal appellationsdomstol i Louisiana ett domslut från en lägre domstolsinstans om att domen är upphävd.

En speciell Yellow Ribbon-drink såldes till förmån för kampanjen för Albert Woodfox. Foto: Annie Beckman

Jag frågar Tessa Murphy om hon tror att Albert Woodfox snart kommer att bli fri.

– Det är omöjligt att säga. Det kan dröja ett år eller det kan ta tre-fyra år, svarar hon.

Text: Ulf B Andersson

Läs mer
Amnestyrapport från juni 2011

Angola 3's Herman Wallace Is Gravely Ill—But Still on Permanent Lockdown (Tidskriften Mother Jones juni 2013)

Se videon till Mejas sång ”Yellow Ribbon”

Angola3-kampanjens hemsida