Blixtaktioner räddar liv: ”Tackbreven från människor är värt allt arbete”

Sverige | 2000-10-23

Varje vecka skriver fler än 500 svenskar till makthavare runt om i världen. De ber om uppskov för dödsdömda, undrar var ”försvunna” befinner sig och vädjar om åtgärder mot andra akuta missförhållanden. Dessa svenskar är medlemmar i nätverket för blixtaktioner. Men innan blixtaktionerna når fram till de politiskt ansvariga har informationen snurrat några varv runt jorden.

Processen sätts igång av att en anhörig, en lokal mr-organisation eller en annan källa kontaktar Amnesty och berättar att någonting har hänt. Oftast handlar det om att en person riskerar avrättning, torteras eller har ”försvunnit”. Uppgifterna skickas då på snabbast möjliga sätt till det internationella sekretariatet i London.

Där sitter specialister på varje land som kontrollerar informationen. De vet att det är bråttom, men de ringer kanske en advokat eller pratar med uppgiftslämnare i landet som de litar på. De flesta källorna hålls hemliga. När de är övertygade om att informationen är riktig formulerar de rekommendationer till brevskrivarna i nätverket och lämnar över till den grupp som administrerar blixtaktionerna.

– Vi ger varje aktion ett nummer och kontrollerar rekommendationerna och adresserna till beslutsfattarna, berättar James Urquhart som arbetar i denna grupp.
Efter en sista koll av specialisterna skickas så den färdiga blixtaktionen till sektionerna i 85 länder. De flesta får den via internet eller till sin fax.

I Sverige tar Bobby Vellucci vid. Han finputsar redigeringen, skriver ut några exemplar och lägger ut blixtaktionen på den svenska hemsidan. Det betyder att vem som helst kan skriva ett vädjandebrev, och finns det en e-postadress till mottagaren kan brevet nå fram en halvtimme efter att informationen lämnat London.

Alla blixtaktioner skickas också till Utrikesdepartementet och många ambassader, organisationer och bibliotek vill ha dem för att hålla sig informerade om vad som händer i världen. Bobby är också den som ser till att blixtaktionerna skickas ut med post till medlemmarna i det svenska nätverket tre dagar i veckan.

Han får hjälp med allt det praktiska av fyra frivilliga amnestymedlemmar. Det internationella sekretariatet skickar ut mellan 15 och 20 aktioner varje vecka. Bobby delar upp dem mellan de svenskar som är med i nätverket så att de flesta får ungefär fem stycken. När de skickar iväg sina brev, fax, e-brev eller telegram är aktionen fullföljd.

Vissa makthavare får brev oftare än andra.

– Ibland känns det som att slå huvudet i väggen, säger Bobby. Till Colombia skickar vi vädjanden nästan varje vecka, men det verkar inte som om det hjälper. Och jag tror att de styrande i Iran stänger av faxen när breven börjar komma. Det brukar vara omöjligt att komma fram till dem.

Bobby har jobbat med blixtaktioner sedan 1994. Han arkiverar alla aktionerna och även de reaktioner som kommer på breven.

– Det är de som gör att man fortsätter skriva, säger han och pekar på en mapp med papper.

Det är uppföljningar på fall med känsloladdade citat från fångar som blivit fria och några formella svar från politiskt ansvariga.

– Varje gång de dimper ner blir jag mer och mer övertygad om att det vi gör fungerar. Det är en enorm känsla när någon skriver att de har oss att tacka för att de lever. Det är värt allt arbete.

Vill vill du veta mer eller gå med i blixtaktionsnätverket? Kontakta Bobby Vellucci, telefon: 08-729 02 36.

Text: Teresa Lindstedt

Bild: Amnesty

Sverige | 2000-10-23