Kambodja: "Värsta människorättssituationen på tio år"

Tre av Kambodjas främsta människorättsaktivister besökte nyligen Sverige för att få stöd i sin kamp för mänskliga rättigheter i landet. Under vistelsen träffade de politiker och svenska människorättsorganisationer för att lobba för sin sak. Tvångsvräkningar och ”land grabbing” – expropriering av mark – har sedan 2003 drabbat minst 400 000 personer. Amnesty Press träffade dem för en intervju.

reportage | 2013-04-12
Av: Lisa Olsson
Yeng Virak och Ee Sarom på Amnestys sekretariat.

Yeng Virak och Ee Sarom på Amnestys sekretariat. Foto: Lisa Olsson

Naly Pilorge är chef för Kambodjas största människorättsorganisation Cambodian League for the Promotion and Defence of Human Rights (LICADHO), vilket gör henne till en av de viktigaste personerna gällande människorättsfrågor i landet. Yeng Virak är chef för organisationen Community Legal Education Center (CLEC), som är viktig för fackföreningsrörelsen och som har arbetat mycket med problemen i textilindustrin. Ee Sarom är programsamordnare på Sahmakum Teang Tnaut (STT) och arbetar specifikt med tvångsvräkningar och markexploatering och för att förbättra fattigas villkor i huvudstaden Phnom Penh.

I Sverige har de träffat bland annat Diakonia, Civil Right Defenders och Amnesty, men de har även besökt rättegångar och polisstationer. Dessutom har de haft möjlighet att träffa representanter för några av Sveriges politiska partier. Den viktigaste frågan gäller just ”land grabbing”.
– Det är det människorättsbrott som drabbar flest människor i Kambodja, där minst 400 000 personer har drabbats. Det finns siffror som pekar på att det kan vara så många som 700 000 personer, säger Naly Pilorge.

Mer än hälften av den odlingsbara marken i landet har exproprierats av företag för att producera till exempel socker som exporteras till EU-länder. De familjer som har bott och försörjt sig på marken, ofta i flera generationer tillbaka, tvångsvräks. Ibland har de erbjudits alternativa boenden långt från all infrastruktur eller en ersättning som inte räcker särskilt långt när man har blivit av med sin försörjning.
Förutom tvångsvräkningar finns det många andra problem med exproprieringen av landområden, som till exempel föroreningar och barnarbete. Yeng Virak har tidigare besökt Bryssel för att försöka få EU-politikerna att förstå de problem som skapas i samband med sockerexporten. En export som har ökat explosionsartat eftersom den inte är skattepliktig tack vare EU-programmet EBA (Everything but arms).

Många kambodjaner bor fattigt.

Många kambodjaner bor fattigt. Foto: Lisa Olsson

– Jag uppmanar EU och dess medlemsländer att göra en utredning kring de människobrott som pågår i Kambodja på grund av EBA. EU:s goda intentioner syns tyvärr inte i verkligheten och människorättsbrotten drabbar oftast dem som redan är fattiga och marginaliserade. Vräkningar, sociala problem, fysisk misshandel. Det går att räkna upp hur mycket som helst, säger Yeng Virak.
– En utredning är ett måste och sedan hoppas vi att EU kan vidta åtgärder. Det vore bra om EBA tillfälligt kunde avbrytas, men det kanske inte är möjligt. Vi vill att Sverige och andra medlemsländer ska försöka påverka EU:s politik, fortsätter han.

Free The 15.

Free The 15. Foto: Licadho

Naly Pilorge berättar att den svenska europaparlamentarikern Cecilia Wikström (FP) är en av dem som har tagit till sig Kambodjafrågan och lobbar för den i EU-parlamentet.
Ee Sarom var i Sverige i senast i augusti 2012 då han pratade om kampanjen ”Free the 15”, som handlade om 13 kvinnor som fängslats för att de protesterat mot tvångsvräkningar vid sjön Boueng Kak. Ytterligare två personer greps när de skulle lämna vittnesmål i rättegången.
– De 13 kvinnorna släpptes då fängelsestraffen omvandlades till villkorlig dom men de har fortfarande domen hängande över sig. De två andra personerna släpptes också, men deras fall har fortfarande inte prövats, säger Ee Sarom.
– De lever i limbo och bara går och väntar på att deras fall ska tas upp. Dessutom har en aktivist som heter Yorm Bopha blivit dömd till ett treårigt fängelsestraff och Amnesty anser att hon är en samvetsfånge, säger Naly Pilorge.

Enbart i Phnom Penh har 156 000 människor drabbats av ”land grabbing” mellan 1991 och 2012. Under en kampanj som pågick i tio dagar i december 2012 firade över 40 000 kambodjaner den internationella människorättsdagen med olika evenemang. Bland annat samlade man in 11 000 namnunderskrifter mot tvångsvräkningar och konfiskering av land.
– Men den största händelsen var när 300 personer samlades utanför nationalförsamlingen iklädda t-tröjor med namnunderskrifter och dansade Gangnam Style. Vi hade ändrat refrängen till ”sluta vräka oss”. Att jobba med mänskliga rättigheter är tungt, men vi ville göra något kul av det och vi lyckades få poliserna att skratta, berättar Naly Pilorge.

Inom textilindustrin finns det också stora människorättsproblem, där lokala leverantörer betalar slavlöner och ger arbetarna osäkra kontrakt. De blir utnyttjade och erbjuds inte den skyddsutrustning som de skulle behöva. Det har vid flera tillfällen förekommit massvimmningar på fabriker som tillverkat kläder för Hennes & Mauritz.
– De anställda, som ofta är fattiga kvinnor, har inte råd att äta näringsriktigt. De är utmattade av långa arbetsdagar och ofta undernärda. Vi vill att H&M ska gå ihop med andra stora klädmärken och kräva att de anställda får levnadslön (en lön som täcker de grundläggande behoven och som går att leva på) istället för minimilön. De lokala leverantörerna och politikerna kommer inte göra någonting utan det är upp till H&M. De är tillräckligt stora för att påverka, säger Yeng Virak.
– Just nu är minimilönen 61 US dollar per månad (cirka 400 kronor). Levnadslönen skulle behöva vara dubbelt så hög. Som det är nu är det slaveri i modern tid, menar Naly Pilorge.

Brittis Edman på Civil Rights Defenders och Ee Sarom vid besöket i augusti.

Brittis Edman på Civil Rights Defenders och Ee Sarom vid besöket i augusti. Foto: Lisa Olsson

Internationella påtryckningar, bland annat i sociala medier, kan påverka. Det visar fallet med textilfabriken Kingsland garment i Kambodja där de anställda inte fick betalt på fyra månader. Den lokala tillverkaren hade försvunnit och arbetarna strejkade dygnet runt i flera månader utanför fabriken. Till slut fick de sina löner betalda av H&M och Wallmart som de tillverkade kläder för. Sociala medier är viktiga för att få med unga i kampen och därför är den nya cyberlagen oroande. Lagen är inte införd än och ingen vet exakt när det kommer att ske men Naly Pilorge gissar på att det blir efter sommarens val. Lagen vill starkt begränsa kambodjanernas möjlighet att använda internet genom att blockera vissa sidor och stänga ned internetkaféer.
– Politikerna har klippt och klistrat från Kinas internetlagar. Kambodja blir allt mer likt Kina, eftersom det knappt finns några oberoende medier kvar. Mam Sonando som äger en oberoende radiostation dömdes till ett 20-årigt fängelsestraff förra året men släpptes i mars, säger Ee Sarom.

I juli 2013 är det planerat för val i Kambodja. Det regerande partiet Cambodian People’s Party (CPP) och premiärministern Hun Sen kommer med all säkerhet att vinna igen. Oppositionsledaren Sam Rainsy har tvingats i exil efter att ha fått politiskt grundade anklagelser riktade mot sig. Efter valet 2008 gjorde FN en lista med rekommendationer på sådant som behövde ändras inför nästa val för att det ska bli ett trovärdigt resultat.
– Men knappt något av detta har gjorts utan politikerna ignorerar det. Det bästa vore om valet skjuts upp och istället hålls efter att rekommendationerna har följts. Vi riktar oss till EU och till Sverige och vill att ni ska kräva rättvisa val i Kambodja, säger Yeng Virak.

Protester för att frige Yorm Bopha.

Protester för att frige Yorm Bopha. Foto: Licadho

Människorättssituationen i Kambodja har uppenbarligen blivit allt värre det senaste decenniet. Förutom expropriering av mark och textilindustrin finns till exempel problem med straffrihet, där poliser som anmäls för misshandel aldrig blir åtalade. Trafficking från Kambodja till andra länder har också ökat, precis som hoten mot fackanslutna arbetare och människorättsförsvarare. Den svåra situationen har lett till två saker. Vissa människor tystas, men för andra har det gått så långt att de inte längre har något att förlora. De höjer sina röster och står nu längst fram på barrikaderna.
– Många säger att Kambodja är det nya Burma. Medan de öppnar upp sluter vi oss. Det kommer att bli värre innan det blir bättre, men hoppet finns alltid där. Hoppet är människorna. Och diktaturen kommer att falla. Den kommer att krackelera inifrån, säger Naly Pilorge.

Lisa Olsson

Läs mer
Mam Sonando intervjuas (Amnesty LiveWire 12 april)

15 kvinnor som retat makten i Kambodja med sin kamp mot tvångsvräkningar (Amnesty Press 3 september 2012)

reportage | 2013-04-12
Av: Lisa Olsson