Nytt hopp för föräldralösa

I år gick ”Jordens barns pris” till Mammorna på S:t Rita, en kvinnogrupp i Kenya som tar hand om barn som förlorat sina föräldrar i aids.
- Varje dag dör människor i aids och många har som jag fem barn så behoven är enorma, säger pristagaren Bernadette Otieno.

Bernadette Otieno som grundade Mammorna
på S:t Rita tog emot Jordens barns pris i Stockholm.

“Barnens fredspris” består av två större priser och ett hederspris. En jury med 12 barn från olika länder väljer ut mottagaren av ”Jordens barns pris”.

Det andra priset ”Jordens kompisars pris”, där pristagaren utses genom en internationell omröstning bland barn över hela välden, gick till Graça Machel och Nelson Mandela. Nära 2,4 miljoner barn världen över var med och röstade.

En tanke med priset är att barnen som röstar också ska få lära sig om barns rättigheter och hur barn i andra länder lever.

Organisationen Mammorna på S:t Rita startades 1998 av Bernadette Otieno och några andra kvinnor i Kisumu, landets tredje största stad i västra Kenya. Den drivs nu av 20 kvinnor och de är konstant i behov av mer pengar. Antalet föräldralösa barn ökar för varje dag i byn Nanga utanför Kisumu där de jobbar, liksom i större delen av södra och östra Afrika.

Med prispengarna, motsvarande 400 000 kronor, får de chans att hjälpa fler av de 4 550 föräldralösa barnen i området.

Två av barnen som får hjälp av Mammorna på S:t Rita var med vid prisutdelningen.
Penina Ndia, 12, bor ensam med sina syskon. Hennes mamma och pappa har dött i aids. Dorothy Otieno, 14, bor med sin mamma som är svårt sjuk i aids.

Varför startade ni organisationen Mammorna på S:t Rita?

• När vi startade organisationen 1998 hade väldigt många dött i hiv/aids i byarna omkring oss och många av deras barn hade blivit föräldralösa och hade ingen som kunde ta hand om dem, berättar Bernadette Otieno.

• För min egen del var det min systers död som startade det hela. Hela hennes familj med tre barn dog i aids. När det drabbade min egen familj insåg jag att människor faktiskt dör i sjukdomen.

Hur arbetar ni?

• Just nu tar vi hand om 43 barn som blivit föräldralösa till följd av aids genom att betala deras skolavgifter, mat, kläder, läkarkostnader och boende. Några av barnen bor helt utan vuxna och några bor i nya familjer.

Bernadette Otieno berättar att de aldrig fått finansiering från staten eller från något annat håll. Kvinnorna samlar själva in alla pengar genom att odla grönsaker, som tomater och lök, som de säljer på marknaden och genom att sälja hembakat bröd och mjölk från deras kor och getter. De odlar också majs och bönor till barnen.

Men inkomsterna de får från försäljningen ska också räcka till att försörja deras egna familjer.

Var hittar ni styrkan att driva arbetet med organisationen?

• Det gör mig lycklig att kunna finnas för ett barn som inte har någon annan, säger Bernadette Otieno, att kunna ge de grundläggande saker som alla barn borde ha rätt till.

• Vi vill att de föräldralösa barnen ska få möjlighet att leva som vilka andra barn som helst, och utan utbildning är det svårt att se ljust på framtiden. Men det känns förstås svårt att vi inte kan hjälpa fler.

Bernadette Otieno försöker förklara hur mycket pengar det behövs för att hjälpa barnen som förlorat sina föräldrar och inte har några egna inkomster eller bidrag.

Den stora utgiften är skolavgiften för de större barnen som gått ut grundutbildningen. För dem som är mellan 14 och 18 år kostar skolavgiften 75 000 kenyanska shilling om året, vilket motsvarar runt 3 000 kronor. De yngre barnen har fri skola men behöver skoluniformer som kostar cirka 300 kronor. Till det kommer mat och läkarvård som de beräknar kostar 300 kronor i månaden per barn.

• Det är stora kostnader så det är förstås väldigt många barn som inte går i skolan i Kisumu, säger Bernadette Otieno.

Barnmusiker från Sydafrika

Vad betyder det för er att ni har utsetts till årets mottagare av ”Jordens barns pris”?

• Det kom som en stor överraskning för oss att vi blivit nominerade till priset, men vi är så glada. Priset betyder att vi kan nå ännu fler barn och att vi får möjlighet att diskutera vår fråga med andra organisationer, säger hon, och ser faktiskt ut som om hon inte riktigt har hunnit ta in den överväldigande nyheten.

Med på presskonferensen i Stockholm den 13 april när årets kandidater till ”Barnens fredspris” tillkännagavs fanns hela barnjuryn som i år valt att ge ”Jordens barns pris” till Mammorna på S:t Rita. Juryn består av barn som själva är eller har varit gatubarn, barnsoldater, barnprostituerade eller på annat sätt själva upplevt orättvisor som barn utsätts för runtom i världen i dag.

”Barnens fredspris” instiftades till minne av den pakistanske pojken Iqbal Masih som var den förste pristagaren år 2000. Priset delades ut till honom postumt.

Iqbal Masih var skuldslav på en mattfabrik och sköts till döds med ett hagelgevär en kväll när han var ute och cyklade med sina kompisar. Han tros ha dödats för att han dragit uppmärksamhet till situationen för barnarbetare i Pakistan. I dag beräknas 7,5 miljoner barn jobba som skuldslavar i Pakistan.

Ett annat barn som fått priset är Nkosi Johnson från Sydafrika som fick priset 2002. Han blev känd världen över för sin kamp för aidsdrabbade barns rättigheter.

Delar av barnjuryn som själva blivit utsatta för orättvisor.
Nga Thai Thi från Vietnam, Hasana Hamid Hafed från Västsahara
och Isabel Mathe från Moçambique.

En flicka i juryn som Amnesty Press talar med i samband med presskonferensen är Nga Thai Thi från Vietnam. Hon är 12 år och har drabbats av en hudsjukdom och har bruna fläckar i ansiktet och över hela kroppen. Hennes pappa deltog i kriget mot USA och är ett offer för kemisk krigsföring. Han fick i sig Agent Orange, ett bekämpningsmedel som USA sprutade över landet under kriget. Ngas syster är halvt förlamad och sitter i rullstol.

• Jag blir retad hemma för att jag inte ser ut som alla andra, säger hon genom en tolk, som berättar att många barn till soldater som deltog i kriget har fötts med missbildningar av olika slag.

Två andra barn i juryn är Hasana Hamid Hafed, 14 år från Västsahara som bott i flyktingläger hela sitt liv och drömmer om att bli tandläkare när han blir stor, och Isabel Mathe, 14 år från Moçambique som förlorade sitt högra ben när hon som fyraåring trampade på en av de många landminor som placerades ut under inbördeskriget.

Det fanns också svenska barn med i publiken, bland annat från Vänge skola utanför Uppsala. Jesper, 12, Kevin, 11, Fanny, 11, och Julia, 12, berättar att de har röstat på kandidaten Ana Maria Maranon de Bohorquez som hjälper gatubarn i Bolivia. Hon fick hederspriset på cirka 200 000 kronor.

• Jag röstade på Ana Maria eftersom barnen i Bolivia verkar fattigast och behöver mest hjälp, säger Jesper.

Fanny, Julia, Kevin och Jesper från Vänge skola
utanför Uppsala som har röstat om Jordens kompisars pris.

Text och bild: Solveig Hauser
praktikant Amnesty Press och media