FN får en annan kostym

reportage | 2005-06-09

Reformeringen av FN är kontroversiell men Sveriges inställning är klar. Regeringen stödjer Kofi Annans förslag till förändringar.
- Om vi inte tar den här chansen att reformera FN blir det ett bakslag för hela det multilaterala samfundet. Det är svårt att se att ett tillfälle som det här återkommer, anser Laila Freivalds.

  • Vi vill göra en systemförändring bit för bit. Idén med den regelbundna översynen av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet innebär att de i praktiken inte ska vara permanenta.

Kofi Annan har föreslagit en genomgripande förändring av FN. Numera ska den 60 år gamla organisationen utöka sitt arbetsfält till att fokusera lika mycket på både säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter. Orsaken är det utvidgade säkerhetsbegreppet man talar om idag.

  • Hoten ser annorlunda ut idag. De kommer inifrån länderna och hotar säkerheten inne i landet, i länderna runt omkring och faktiskt även i andra länder. Också fattigdomen är ett hot mot säkerheten och även frågor som hiv och miljökatastrofer.

Det berättade Laila Freivalds vid ett möte anordnat av Svenska FN-förbundet den 31 maj, då hon presenterade regeringens inställning till reformpaketet.

Utrikesminister Laila Freivalds anser att Sverige ska ingripa i länders interna konflikter om det finns risk att till exempel ett folkmord kan inträffa.

Den splittring i frågan om Irakkriget som fanns bland FN:s medlemsländer var en av orsakerna till att Kofi Annan tillsatte en utredning om hur FN kan reformeras.

I höst ordnas ett toppmöte i september där det ska beslutas om vilka förändringar som ska genomföras. Förslaget finns sammanfattat i en rapport som presenterar 101 rekommendationer till förändringar.

  • Förslaget är inte långt ifrån vårt tänkande, sade Laila Freivalds. Men många andra länder kommer att motsätta sig vissa av reformerna.

En av nyckelfrågorna är när FN har ansvar att ingripa för att skydda människor som hotas av interna konflikter. Statssuveräniteten som innebär att en stat har rätt att bestämma inom sina egna gränser har tidigare respekterats som en mer eller mindre helig princip.

  • Alla stater har skyldighet att ge skydd åt befolkningen i sina länder. Men problemet är när de inte tar det ansvaret.

  • Vi vill stärka FN:s ansvar att ingripa i suveräna staters interna konflikter. Vi kan inte stå och se på när ett folkmord pågår. Då har vi skyldighet att gripa in, sade Laila Freivalds.

Andra viktiga frågor är att bygga upp system för att förebygga konflikter och hur stater går vidare från konflikt till en långsiktig fred och stabilitet.

Flera av förslagen gäller också hur man ska reformera och modernisera FN:s institutioner.

  • Det svåraste och mest kontroversiella rör reformeringen av säkerhetsrådet. För att säkerhetsrådet ska ha legitimitet måste det förstås spegla hur världen ser ut idag. Så där måste en förändring ske, sade Laila Freivalds.

  • Sverige stödjer förslaget om att ta in sex nya permanenta medlemmar i säkerhetsrådet. Fyra av dessa skulle vara Tyskland, Brasilien, Japan och Indien. Vi tycker också att Afrika behöver bli bättre representerat.

Det har också förts en diskussion om en utökad vetorätt. Sveriges inställning är att användandet av vetorätten ska försvåras. Enligt förslaget ska sammansättningen av säkerhetsrådet omprövas år 2020. Men regeringen tycker att omprövningen borde göras oftare.

  • Sammansättningen bör omprövas med jämna mellanrum. Vi tycker att man ska meritera sig för en plats och det bör utvärderas hur man ha förvaltat sin plats, enligt Laila Freivalds.

Biståndsminister Carin Jämtin bidrog med en diskussion om hur utvecklingsreformer som FN:s millenniemål kan bidra till att skapa förutsättningar för fred och säkerhet i världen.

  • Millenniemålen handlar om att vi före 2015 ska halvera antalet människor som lever i fattigdom, att alla barn ska gå i skolan, ha rent vatten, bra miljö, osv. Det åttonde målet handlar om höjda biståndsnivåer, skuldsanering, och rättvisare handelsregler.

- Om alla länder skulle genomföra vad de lovat så skulle vi få en mycket rättvisare värld, sa biståndsminister Carin Jämtin vid seminariet i Stockholm om reformeringen av FN.

Carin Jämtin berättade också om hur samarbetet inom EU kan ge Europa en påtryckarroll gentemot andra rikare länder som Japan och USA. I förra veckan kom man överens om att man inom EU ska höja biståndet till 0,56 procent av BNI till år 2010, och till 0,7 procent före 2015.

Ett av millenniemålen är att öka jämställdheten och att stärka kvinnors ställning. Det området är så känsligt att det inte ens kommer att diskuteras vid toppmötet i september.

  • Det dör en gravid kvinna varje minut. Men alla dessa frågor föll bort från dagordningen. Det man hoppas på är att påbörja arbetet med att ta fram en indikator för sexuella och reproduktiva rättigheter. Arbetet ska alltså bara påbörjas och inga beslut kommer att fattas i höst, sade Carin Jämtin.

Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic, som deltog i panelen, förde fram förbundets ståndpunkt om att de inte är för en utökning av antalet permanenta medlemmar i säkerhetsrådet.

Laila Freivalds svarade att Sveriges linje är att det inte ska finnas några permanenta medlemmar men att de måste vara realistiska.

  • Vår inställning är att vi måste lyssna åt två håll. Det ena hållet är utvecklingsländerna och missnöjet från inte minst de afrikanska staterna som vill bli bättre representerade. Det andra hållet är USA och vad som är viktigt för dem för att sy ihop ett reformarbete. Utan deras stöd är det svårt att bygga ett system som fungerar.

Sverker Åström, tidigare kabinettssekreterare på utrikesdepartementet, lyfte upp en fråga som innebär den kanske största policyförändringen inom internationell rätt. Det gäller inställningen till om Sverige kan stödja en militär intervention som inte beslutats av FN:s säkerhetsråd.

  • En sådan intervention stöddes av Sverige i frågan om Kosovo i strid mot folkrätten. Interventionen var illegal men ansågs ändå legitim. Ska detta fall fungera som ett prejudikat för framtiden?, undrade Sverker Åström.

Sverker Åström, tidigare kabinettssekreterare på UD, ställde nuvarande UD-tjänstemän mot väggen i frågan om Sveriges förändrade syn på internationell rätt.

Diskussionen har framförallt förts i fråga om humanitära interventioner. Folkmordet i Rwanda 1994 används ofta som exempel på ett tillfälle när omvärlden inte tog sitt ansvar och ingrep i tid. Men även i samband med Irakkriget blev frågan aktuell. Den interventionen godkändes aldrig av säkerhetsrådet.

Hela tanken med bildandet av FN var att förhindra krig. Därför ska militära angrepp mot andra stater beslutas av FN:s säkerhetsråd, såvida det inte sker i självförsvar.

Anders Oljelund, enhetschef på UD, redogjorde för Sveriges inställning.

  • Om ett beslut i säkerhetsrådet blockeras så måste vi fundera på andra sätt att lösa en sådan situation. Vi kan inte sitta på läktarna om det förekommer ett folkmord.

Kofi Annans förslag innebär också att FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna ska ersättas med ett nytt MR-råd. Tanken är att de mänskliga rättigheterna ska stärkas.

Den här reformen skulle jämställa mänskliga rättigheter med säkerhet och ekonomiska och sociala rättigheter som har egna råd. Enligt förslaget ska det nya rådet för mänskliga rättigheter väljas av generalförsamlingen med två tredjedelars majoritet.

Kommissionen för de mänskliga rättigheterna har utsatts för stark kritik under senare år. Mycket av kritiken har handlat om att flera av länderna i kommissionen är länder där allvarliga brott mot mänskliga rättigheter förekommer. Detta har ifrågasatt deras trovärdighet som oberoende och opartiska granskare av mänskliga rättigheter.

En fråga som togs upp av några av åhörarna var hur det civila samhället och frivillig organisationer ska representeras i det nya rådet.

  • Om ECOSOC fungerade skulle rådet för mänskliga rättigheter ligga där men vi tror på ett råd under generalförsamlingen som kan mötas året runt och granska situationen för mänskliga rättigheter. Men det är klart att det är svårare att få in NGO:s där, förklarade Anders Oljelund.

Text och bild: Solveig Hauser
praktikant Amnesty Press och media

reportage | 2005-06-09