Svensk exportpolitik saknar respekt för mänskliga rättigheter

När regeringen 2003 presenterade Politik för Global Utveckling, PGU, sade man att alla delar av Sveriges politik skulle genomsyras av ett rättvisetänk och respekt för mänskliga rättigheter. Sedan dess har svenska företag med hjälp av statliga nämnder exporterat både spionsystem och vapen till länder som grovt kränker folkrätten, enligt Amnesty och Diakonia.

Det är Amnesty och Diakonia som tillsammans utvärderat hur PGU har påverkat svensk exportpolitik. Rapporten, Export till priset av mänskliga rättigheter?, släpptes vid en pressträff tisdagen den 15 februari. Författaren till rapporten, Göran Eklöf, förklarar hur Exportrådet, Exportkreditnämnen (EKN), Svensk Exportkredit (SEK) och Utrikesdepartementet har misslyckats med att införliva PGU i sitt arbete.

Bo Forsberg, Generalsekreterare Diakonia, Lise Bergh, Generalsekreterare Amnesty, och Göran Eklöf, författare till rapporten.

– Det handlar om stora brister i målstyrning. PGU formulerar hur politiken ska utformas men utöver det finns inga vidare krav eller mål, sade Göran Eklöf.
I rapporten kritiseras att Exportrådet, EKN och SEK inte alls har implementerat PGU i sina policies eller sitt arbetssätt. Det närmsta man berör mänskliga rättigheter i organisationernas styrdokument är OECD:s, organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, riktlinjer som Göran Eklöf beskriver som ”PGU light”.
– Man kan lika gärna säga att organen är styrda av OECD än av PGU, sade Göran Eklöf.

Men kritiken begränsar sig inte till bristen på tydliga mål.
– Det är förtvivlat svårt att att få ut information. Samtliga organ omfattas av olika former av sekretess. Det gör det nästan omöjligt att göra en oberoende granskning, sade Göran Eklöf.
SEK omfattas av banksekretessen vilket innebär att i princip allt som inte står i årsrapporten är hemligt. EKN är statligt och Exportrådet ägs till hälften av staten och till resten av näringslivet men offentlighetsprincipen är svår att utnyttja då företagshemligheter har lagligt skydd.

Exportorganen utför inte heller någon egen utvärdering av hur deras arbete överensstämmer med PGU. Göran Eklöf konstaterade att staten gör mindre än vad de kan och han har inte hittat något exempel hos någon av exportorganen där man följer upp och ser till att man visar respekt för mänskliga rättigheter.

Illegala gruvarbetare i Demokratiska republiken Kongo. Foto: Amnesty International

I mars 2008 arrangerades en handelsdelegation till Demokratiska republiken Kongo. Företag som Ericsson, Alfa Laval, Tetra Pak,Volvo och ABB slöt upp tillsammans med representanter från svenska ambassaden. Demokratiska republiken Kongo är ett land rikt på naturresurser men även på korruption. Vinsterna av handeln i landet ser medborgarna inte röken av och situationen när det gäller mänskliga rättigheter är allvarlig. Ingen utvärdering har gjorts över problemen med att handla med Demokratiska republiken Kongo eller påverkan av situationen för mänskliga rättigheter i landet.
– Den enda man fick var ambassadens utvärdering. Där nämns med en mening att det är en känslig fråga, sade Göran Eklöf.

– Svenska företag anses per definition vara ”goda” och handel av alla slag främjar enligt förespråkarna en dialog, sade Bo Forsberg, generalsekreterare för Diakonia.

Gruvarbetare i östra Kongo. Foto:__ AI/IPIS

Som ytterligare exempel nämns hur statliga Rymdbolaget ville sälja spionutrustning till Libyen med hjälp av en delegation ledd av handelsminister Ewa Björling. Libyen skulle använda utrustningen för att hindra flyktingar att ta sig över Medelhavet till Europa, ett klart brott mot asylrätten som säger att alla individer har rätt att söka asyl. Affären blev inte av men handelsministern försvarade agerandet med att svenska företag är goda förebilder för den här typen av länder och att handel skapar dialog.

I förlängningen innebär bristen på insyn också att det är omöjligt att kunna utkräva ansvar från exportorganen för deras handlande.
– Vi vill inte bara kritisera, vi vill också vara konstruktiva. Det är nu omöjligt att få ut information. Vi lever i en dubbelmoral där riksdagen beslutar om PGU och sedan går det inte att följa upp. Det krävs ökad transparens, tydliga kriterier, ökat ansvarsutkrävande och oberoende granskning. Skattebetalarna måste kunna kräva politiskt ansvar, sade Bo Forsberg.
– Insyn är grundläggande för vår demokrati. Sverige driver principen om offentlighet inom alla andra områden, sade Lise Bergh, generalsekreterare för Amnesty Sverige.

Bo Forsberg kräver att skattebetalarna ska kunna utkräva politiskt ansvar.

– Både Amnesty och Diakonia ser export som en positiv kraft men staten har folkrättsliga åtaganden och måste säkerställa att exporten sker med respekt för mänskliga rättigheter, sade Lise Bergh.
– Amensty och Diakonia kräver att det måste finnas ett tydligt uppdrag från regeringen till UD och har man gett ett uppdrag måste man också redovisa för att säkerställa att arbetet följs. Det görs miljöanalyser i exportarbeten, det är självklart att man även gör en analys av påverkan på mänskliga rättigheter, fortsatte Lise Bergh.

Samtliga organ som granskats i rapporten var inbjudna till pressträffen men dök inte upp.

Exportrådet och SEK hade ännu inte hunnit formulera några kommentarer till rapporten när Amnesty Press ringde upp.

På EKN säger informationschef Beatrice Arnesson att de tycker att rapporten är viktig och att den lyfter viktiga frågor.
– Vi har haft en dialog med Göran Eklöf sedan i maj och vi har under tiden rapporten skrevs utvecklat vårt uppföljningsarbete, säger hon.

Läs mer

Läs rapporten

Amnestys pressmeddelande

Diakonia om rapporten

Text: Yvette Lindholm
Foto: Kaj Ranén