Ögonblicket: Den arabiska vårens slut

När folkliga protester i Tunisien i januari 2011 tvingade bort landets diktator Ben Ali inleddes det som kallades ”den arabiska våren”. Medan andra länder i Mellanöstern och Nordafrika snart såg inbördeskrig och nya diktaturer var Tunisien länge ett hoppfullt undantag. Men det har gått utför även där sedan Kaïs Saïed blev president 2019 och inledde en utveckling mot ett auktoritärt styre. Nu arresteras oppositionella och Kaïs Saïed anklagas för att ha underblåst rasistiska attacker efter ett tal.

artiklar | 2023-03-11
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2023
Kaïs Saïd i Kartago 23 oktober 2019.

Kaïs Saïd i Kartago 23 oktober 2019. Foto: Houcemmzoughi/Wikimedia

Kaïs Saïed ställde upp som oberoende kandidat 2019 och vann på en populistisk politik utan att ha bedrivit någon större kampanj. Hans kritik mot etablerade politiker fick stöd både från islamister och vänster. Han har uttalat sig för dödsstraff och hävdat att homosexualitet i Tunisien främjas och finansieras av utländska krafter. År 2021 avskedades premiärministern och presidenten beordrade militären att stänga parlamentet. Han styrde sedan genom dekret. Nytt val till parlamentet hölls i december 2022. Endast knappt tio procent av väljarna deltog sedan största delen av oppositionen hade uppmanat till bojkott. Alla som kandiderade till parlamentet tvingades ställa upp som oberoende kandidater.

I februari 2023 har situationen förvärrats ytterligare. Kaïs Saïed har sedan tidigare tagit kontrollen över rättsväsendet och avskedat minst 57 domare. Nu har en arresteringsvåg inletts. Den 14 februari stormades den viktigaste privata radiostationen ”Mosaique FM” och chefen, Noureddine Boutar, greps.

Attacken mot radiostationen fördömdes av internationella organisationer som arbetar för pressfrihet, som Committee to Protect Journalists.

Issam Chebbi, ledare för Republikanska partiet, greps av polis.

Issam Chebbi, ledare för Republikanska partiet, greps av polis. Foto: M.Rais/Wikimedia

Minst tolv oppositionella politiker och aktivister greps under några få dagar och Kaïs Saïed gick i ett TV-tal ut och förklarade att de var ”terrorister” och ”förrädare”.

– President Saïed måste stoppa denna politiskt motiverade häxjakt, krävde Heba Morayef, chef för Amnestys avdelning för Mellanöstern och Nordafrika, den 17 februari.

Bland de gripna fanns Issam Chebbi, ledare för Republikanska partiet, Han greps nära ett köpcentrum när han var ute tillsammans med sin fru. Polisen gjorde senare en husrannsakan i hans hem. Brodern, Nejib Chebbi, är ledare för den nationella räddningsfronten som organiserat protester mot president Saïed.

När den tunisiska fackföreningsrörelsen UGTT den 18 februari organiserade en demonstration mot repressionen var Europafackets generalsekreterare, irländskan Esther Lynch en av talarna. Hon krävde bland annat att fackföreningsledaren Anis Kaabi skulle friges. Esther Lynch fick 24 timmar på sig att lämna landet. Myndigheterna hävdade att hon i sitt tal i staden Sfax hade blandat sig i Tunisiens interna angelägenheter.

Den 3 mars förbjöd myndigheterna en delegation av utländska fackföreningsdelegater från Algeriet, Frankrike, Italien, Libyen, Norge, Palestina och Spanien att resa in i Tunisien.

– Vårt budskap till president Saïed är tydligt – vi kommer att fortsätta stödja de tunisiska arbetarna och deras kamp för rättvisa och grundläggande rättigheter, sade Owen Tudor, biträdande generalsekreterare i ITUC, Internationella fackliga samorganisationen. ,

Demonstration den 25 februari i Tunis mot rasism. Närmare 1 000 personer deltog.

Demonstration den 25 februari i Tunis mot rasism. Närmare 1 000 personer deltog. Foto: Fauque Nicolas/TT

Kaïs Saïed har också hävdat att Tunisien är utsatt för en konspiration där agenter och förrädare betalas av utlandet. Efter ett tal, där presidenten hävdade att migranterna hotar den arabiska-muslimska identiteten i Tunisien, rapporterades om rädsla bland migranter och att attacker förekommit mot migrantarbetares hem. Studenter från afrikanska länder vågar inte längre gå ut.

I Tunis samlades den 25 februari demonstranter från Journalistunionen och andra civilsamhällesorganisationer och ropade ”Nej till rasism” och ”Solidaritet med migranter”.

Den 10 mars publicerade Amnesty International vittnesmål om hur afrikanska migranter utsatts för våld och hot efter presidentens tal.

– Myndigheterna måste undersöka och ställa de ansvariga till svars, speciellt när poliser har varit inblandade i angreppen. Migranter som godtyckligt har gripits måste friges och de får inte tvingas att återvända mot sin vilja, krävde Amnesty.

Human Rights Watch, HRW, riktade den 10 mars skarp kritik mot de tunisiska myndigheterna och presenterade också vittnesmål om övergrepp. HRW uppgav att myndigheterna inte förmått stoppa våldsamma angrepp, rån och vandalism från allmänheten och inte heller godtyckliga vräkningar från hyresvärdar och avsked från arbetsgivare, som förekommit efter presidentens tal,

Tunisien har omkring 12 miljoner invånare. Det uppskattades 2021 att det fanns omkring 21 000 utlänningar från afrikanska länder utanför Maghreb i Tunisien. 7 200 av afrikanerna var då studenter vid tunisiska skolor.

Ulf B Andersson

Fotnot: En kortare version publiceras i nummer 1/2023.

Läs mer om Tunisien från Amnesty Press

Tunisien: Bloggaren Emna Chargui dömd till sex månaders fängelse (16 juli 2020)

Tunisien: Historisk lag har antagits för att skydda kvinnor från våld (30 juli 2017)

Palmepriset till människorättskämpar i Tunisien och Saudiarabien – Amnesty Press har träffat Radhia Nasraoui och Samar Badawi (31 januari 2013)

Mehdi Gharbi tog datorn till hjälp mot diktatorn (12 april 2012)

Arabvärlden revolterar för demokratin (9 februari 2011)

Feministisk journalist kämpar för demokrati i Tunisien (6 augusti 2002)

Kampen för ett demokratiskt Tunisien (21 juni 2002)

artiklar | 2023-03-11
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #1/2023