Kärlek, våld och vardag

MIO
Regi: Jonas Embring
Land: Sverige

Med dålig självkänsla, problem med boende, våld och droger kämpar Mio för att överleva i Stockholm. Åtta år gammal blir han skickad till Sverige för att tjäna ihop pengar till sin familj i Thailand.

• Om jag hade haft en familj som hade pengar så skulle jag aldrig valt den här vägen som jag har gått nu, aldrig i livet.

Orden kommer från 17-årige Mio. Jonas Embring har gjort en gripande dokumentärfilm om Mio som blir skickad till Sverige för att få möjlighet till en bättre framtid än den familjen kan erbjuda i Thailand.

Mio bor i Stockholms närförort Henriksdalsberget.

Förhoppningarna på Mio är stora när han skickas till sin faster i Stockholm men tillvaron blir inte den framgångssaga som familjen planerat. Under tre år följer regissören Jonas Embring Mio som han lärde känna då han arbetade på Henriksdals fritidsgård 2001. Mio och hans vänner som då gick i årskurs 6 var ett ovanligt krävande gäng men samtidigt en positiv drivkraft på gården med sin energi, musik och humor.

Efter gymnasiet harvar Mio runt på nästan obetalda praktikplatser. Han börjar stjäla från sin praktikplats och faller allt längre ner i destruktivitet med droger, våld och kriminalitet som tär på hans och flickvännen Melinas förhållande. Men när Mio får en chans som lärling hos en målare bestämmer han sig till sist för att verkligen förändra sin situation. Han sparar ihop pengar för att besöka sin familj i Thailand och livet tar plötsligt en positiv vändning.

Mio och flickvännen Melina.

Mio är en stark dokumentärfilm om svek och kärlek. Sveket lurar där i bakgrunden, en orättvis världsekonomi, segregation och en vuxenvärld som är oförstående eller fast i sin egen destruktivitet. Det som ändå driver Mio och filmen framåt är kärleken till Melina, vännerna i gänget, familjen i Thailand, hiphopen och i vissa stunder även till Henriksdalsberget, ”Henkan”.

Mio är Jonas Embring första dokumentärfilm. Han har även gjort prisbelönade ”Slå tillbaka” som var hans examensfilm från Dramatiska Institutet och handlar om övergrepp av en styvpappa.

Mio kan tyckas anspela på många fördomar om ”betongförorten” men slutligen är det en mycket engagerande berättelse om en ung man som i en hård värld försöker hitta sin väg i livet. Jonas Embring har själv drivit hiphopskola på olika fritidsgårdar i Nacka och hans kärlek till musiken märks i filmen. Mio balanserar ibland på gränsen till att bli en klyschig hiphopvideo men som helhet vävs musiken in i filmen på ett sätt som gör att Mios öde lämnar ett mycket starkt avtryck.

Text: Nina Eneroth