"Kvinnor möter dubbelt våld"

Reportage | 2007-12-21
Av: Ida Lindström
Även publicerad i AmnestyPress #5/2007

Inhemskt våld, bristande rättssystem och kränkningar av kvinnors rättigheter är bara några av problemen i Afghanistan. Horia Mosadiq har arbetat med människorättsfrågor i flera år, speciellt med inriktning på kvinnors rättigheter.
– Problemet i Afghanistan är att vi antar fina lagar men de implementeras inte, säger hon.

Horia Mosadiq vill se en implentering av Afghanistans lagar. Foto: Lisa Olsson

Horia Mosadiq är chef på The Human Rights Research and Advocacy Consortium (HRRAC) och har arbetat med människorättsfrågor i mer än tre år. HRRAC består av 15 nationella och internationella organisationer som arbetar för att främja fred och mänskliga rättigheter i Afghanistan. Två av medlemmarna är Svenska Afghanistankommittén och Rädda Barnen. HRRAC fokuserar sitt arbete på tre områden; säkerhetsrättigheter, politiska rättigheter och socioekonomiska rättigheter.
– Inom alla områden som vi arbetar med fokuserar vi på kvinnors rättigheter. Nu arbetar vi speciellt med säkerhet. Vi måste se effekterna av »kriget mot terrorismen« men också effekterna av att det är brist på människor som kan arbeta inom de olika områdena, säger Horia Mosadiq.
Hon berättar att hon har en bakgrund som journalist och att hon började sitt arbete på Amnesty i Afghanistan 2003. Det var genom journalistiken som hon kom i kontakt med människorättsfrågor. Den 8–9 november deltog Horia Mosadiq som talare på den internationella konferensen om Afghanistan som Svenska Afghanistankommittén anordnade.
– Vi tar alla möjligheter som finns att delta i internationella konferenser för att prata om situationen i Afghanistan, speciellt om kvinnors situation. Nästa månad kommer jag exempelvis att vara i Bryssel för att delta i en konferens om fred och säkerhet i Afghanistan, säger hon.

Målet för HRRAC är att lobba både på nationell och internationell nivå genom att informera om situationen i Afghanistan. Forskningens mål är att generera färsk information om vad människor från Afghanistan anser om mänskliga rättigheter och hur och vilken politik som implementeras och dess inverkan på människors liv.
– Vi undersöker, vi kontaktar forskare, vi samlar in människors åsikter och upplevelser för att sedan analysera dem och skriva en rapport. Informationen i rapporten delar vi sedan ut till människor och regeringen, förklarar hon.
Hon berättar att HRRAC har många olika tillvägagångssätt för att nå politisk medvetenhet hos kvinnor. De har bland annat haft stor framgång genom TV-debatter och genom att skicka ut informatörer till byarna. Hon anser att HRRAC åstadkommit mycket när det gäller utbildning, avväpning av styrkor, politisk medvetenhet och kvinnors rösträtt.
– Vi kan se att fem miljoner studenter finns i skolorna och omkring 35 procent av dessa är flickor. I parlamentet har vi mer än 25 procent kvinnor. Enligt lagen finns ett kvotsystem och därför är 25 procent av platserna i parlamentet reserverade för kvinnor, säger Horia Mosadiq.

Hon berättar att konstitutionen 2004 införde samma rättigheter för män och kvinnor men att problemet är att lagarna inte implementeras. Enligt konstitutionen är åldern för att ingå äktenskap 16 år men Horia Mosadiq säger att lagen inte efterlevs i praktiken:
– Flickor gifts bort när de är nio eller tio år med mycket äldre män. Det här är ett stort problem. Det juridiska systemet brister när det gäller den här frågan. De som bryter mot lagen ställs inte inför rätta. Om familjen tvingar barnen att gifta sig innan de fyllt 16 år så finns inga regleringar för hur de ska bestraffas, säger hon.

Ett av framstegen i Afghanistan är att antalet flickor i skolorna är
rekordstort. Foto: __Foto: Lana Slezic/ UNHCR/AI

Hon förklarar att manliga och även några kvinnliga parlamentariker inte tar ställning för att göra några större förändringar i den diskriminerande lagen.
– Kvinnor möter dubbelt våld. Om kvinnan utsätts för våld hemma och söker sig till polis eller domare så tas inte fallet upp eftersom det anses vara familjeangelägenheter. När hon sedan återvänder hem så utsätts hon för ytterligare våld, säger Horia Mosadiq.
Hon säger att det internationella samfundet har påverkat regeringens politik när det gäller att se kvinnors rättigheter men menar att det måste fokusera mer på kvinnor. Hon vill
se mer finansiellt stöd och uppmanar det internationella samfundet att sätta press på regeringen.

Malalai Joya, en kvinnlig parlamentariker, blev avstängd från parlamentet den 20 maj i år. Horia Mosadiq berättar att Malalai Joya kritiserat parlamentet i en TV-debatt där hon påstod att det bestod av kriminella, krigsherrar och förövare av människorättsbrott. Malalai Joya sade att parlamentet var värre än ett stall eller ett zoo och menade att i stallet har man åtminstone en ko som producerar mjölk.
– Man kan inte sätta alla i samma kategori. Bland parlamentarikerna finns också bra parlamentariker som tror på förändring, menar Horia Mosadiq.
Problemen i Afghanistan är många men Horia Mosadiq fastslår att inhemskt våld, säkerhetsproblem och kränkningar av kvinnors rättigheter är de största.
– Vi kan inte bara skylla problemen på kriget. Våldet har funnits sedan långt tillbaka. De senaste fem åren har vi arbetat mycket med medvetenhet. Nu är det tid att röra sig mot praktiskt arbete. Vi måste ställa förövare inför rätta, vi måste implementera lagar och vi måste förmå domare att utreda fall där kvinnor utsätts för våld, säger hon.

Text: Ida Lindström

Hård Amnestykritik mot Isaf

I Afghanistan fortsätter kriget och allt fler civila dödas både i attacker från talibanerna och Nato-styrkorna. Taliban-erna får liksom under 1990-talet stöd från Pakistan. När talibanerna uppstod 1994 var det den pakistanska underrättelsetjänsten ISI som gav både militärt och finasiellt stöd. Den 23 november konstaterade den internationella tankesmedjan The Senlis Council i sin rapport »Afghanistan på randen av kaos« att talibanerna har en permanent närvaro i halva Afghanistan.
»Ett sorgligt tecken på läget är att frågan inte längre tycks vara om, utan när talibanerna återtar Kabul«, konstaterades i rapporten.
Den brittiske utrikesministern Lord Malloch-Brown förnekade dock enligt BBC att talibanerna är ett hot mot regeringen i Afghanistan.
Vid sidan av USA:s koalitionsstyrkor, som sedan 2001 bedriver ett krig mot talibanerna och al-Qaida, finns den internationella Isaf-styrkan i Afghanistan. Isaf har ett mandat från FN:s säkerhetsråd, leds militärt av Nato men har också soldater från Sverige och andra alliansfria länder i sin styrka.
I en rapport den 13 november riktade Amnesty hård kritik mot Isaf-styrkorna och varnade för att Isaf riskerar att bli delaktigt i tortyr när fångar överlämnas till NDS, den afghanska säkerhetstjänsten. Amnesty har dokumenterat flera fall där fångar har torterats av NDS.
I rapporten granskas överenskommelser som finns mellan länder som har soldater i ISAF-styrkorna och den afghanska regeringen. Hittills har Kanada, Nederländerna, Norge och Storbritannien slutit avtal medan Belgien, Frankrike, Tyskland och Sverige förhandlar om att få diplomatiska försäkringar från regeringen om att fångar inte ska torteras.
– Isaf måste tills vidare ställa in överlämnandet av fångar tills det råder ett effektivt rättsskydd, sade Claudio Cordone, utredningschef vid Amnesty när rapporten presenterades. Överenskommelserna har visat sig vara otillräckliga.

Text: Ulf B Andersson

Läs hela rapporten

Reportage | 2007-12-21
Av: Ida Lindström
Även publicerad i AmnestyPress #5/2007