»Glömda konflikter«

På Amnesty Press redaktion finns en artikel ur Dagens Nyheter uppsatt. Rubriken lyder: »Världen skyms av Mellanöstern« och handlar om att massrapporteringen i nyhetsmedia av vissa konflikter leder till ignorerandet av andra.

Artikelns illustration av Magnus Bard är talande: ett par sitter utanför sitt hus, kanske i Latinamerika eller Asien, medan bomberna faller runt hörnet. Mannen lyssnar på en transistorradio och kvinnan frågar: »Vad är det där Mellanöstern?« Mannen svarar: »Ett annat ställe där det också är krig – fast mer på riktigt«.

När man talar om begreppet »glömda konflikter« utpekas nyhetsmedia själva ofta som enskilda syndabockar. Om »CNN-effekten« uteblir, riskerar konflikter att hamna i skymundan för omvärldens engagemang. Men är det verkligen så enkelt?

Med anledning av det danska EU-ordförandeskapet anordnades i höstas ett seminarium i Köpenhamn på just temat »glömda konflikter«. Där framhöll den danske forskaren Gorm Rye Olsen att intensiteten i nyhetsmedias täckning av en konflikt eller naturkatastrof, är en faktor avgörande för omvärldens engagemang.

I studien »Humanitära kriser: vad avgör nivån på katastrofhjälpen?« jämför Olsen bland annat flodkatastrofen i Mozambique (ca 800 döda) våren 2000 med cyklonkatastrofen i Indien (ca 10 000 döda), tre månader tidigare. Studien visar att nyhetsmedias täckning var mer än fem gånger så stor i Mozambique som i Indien.

Förklaringen är bisarr i sin enkelhet: i Mozambique kunde TV för första gången i historien visa en kvinna som i kaoset födde ett barn i en trädtopp, omgiven av vatten. Den inramningen blev avgörande för uppmärksamheten, menar Olsen.

I de flesta sammanhang saknar dock mediatäckningen någon betydande roll för omvärldens handlande. Avgörande för uppmärksamheten och det massiva biståndet till kriget i Kosovo och i Afghanistan, var främst andra staters säkerhetspolitiska intressen i och omkring konflikthärdarna, menar Olsen.

Olsens slutsats är att vad som framför allt avgör om en konflikt ska uppmärksammas, är övriga staters säkerhetspolitiska intressen i en region. Det som i andra hand är avgörande är om det finns starka biståndsorganisationer på plats som bedriver lobbying, för att konflikten inte ska »glömmas bort«. Nyhetsmedias täckning och någon eventuell »CNN-effekt« kan enbart spela en roll om inget av dessa två andra kriterier är uppfyllda.

Visst är det lätt att skylla »glömda konflikter« på nyhetsmedia och visst är kritiken om ensidig rapportering till viss del befogad. Men det är också en förenkling av ett mycket mer komplext sammanhang.

Helena Norman, Amnesty Press