Ett brev betyder så mycket

Mutabar Tadzhibaeva besöker svenska Amnesty.
Foto: Andrea Bodekull

Den 20 november stod Mutabar Tadzhibaeva på en scen i Genève för att belönas med Martin Ennals-priset. Det är ett pris som varje år delas ut av en stiftelse där bland andra Amnesty, Human Rights Watch och FIDH ingår. Martin Ennals blev 1968 Amnesty Internationals första generalsekreterare och fram till sin död 1991 arbetade han träget, med en låg personlig framtoning, för att via olika organisationer främja de mänskliga rättigheterna.
När årets pristagare tillkännagavs den 15 maj satt hon i kvinnofängelset i Uzbekistans huvudstad Tasjkent, dömd till åtta års fängelse för en rad fabricerade brott. Den verkliga orsaken till fängelsedomen 2006 var hennes arbete för mänskliga rättigheter i en av Centralasiens mest repressiva regimer, där president Islam Karimov har styrt med järnhand sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991.
Mutabar Tadzhibaeva var en av de många människorättsförsvarare som fängslades i Uzbekistan efter massakern i Andijan i maj 2005 då uppskattningsvis 600 personer dödades när säkerhetsstyrkorna urskillningslöst öppnade eld.

I sitt tal i Genève sade Mutabar Tadzhibaeva att »hela den uzbekiska nationen« är offer för regimen och att medan hon överraskande frigavs i juni så fortsätter regimen att döma journalister och människorättsförsvarare till långa fängelsestraff:
– I oktober dömdes Solijon Abdarahmonov och Agzam Turgunov till vardera tio års fängelse (åtalen handlade om narkotikainnehav respektive utpressning). Ni har alla tillsammans lyckats befria mig från en ö av tortyr i en av världens hårdaste regimer. Jag tror att vi genom fortsatt kamp kan ge frihet åt de dissidenter som fortfarande sitter i fängelse.

Några dagar före prisutdelningen i Genève besökte Mutabar Tadzhibaeva Amnestys sekretariat i Stockholm. Trots nästan tre år i fängelse fanns det inga spår av uppgivenhet och med ett leende konstaterade hon att hon efter frigivningen träffat så många människor att det är omöjligt för myndigheterna att hålla reda på alla. Efter rundresan i Europa ska hon återvända till Uzbekistan, fylld av det nya mod hon fått genom sina möten i omvärlden.
Mutabar Tadzhibaeva tackade Amnesty för det arbete som hade gjorts i hennes fall och hon bekräftade att brevskrivande faktiskt har en betydelse.

– Uppmärksamheten från omvärlden gjorde att myndigheterna inte skulle ha vågat utplåna mig, sade hon.
Mutabar Tadzhibaeva är fri men runt om i världen finns många samvetsfångar fängslade för sina åsikters skull. Gärna ett trivsamt julfirande – men först ett brev!

Ulf B Andersson