Att resa sig från våldet

»Lyckliga slut – Sjutton berättelser om vardagsvåldet«
Susanna Alakoski (red.) Ordfront

Vi har sett henne ligga där på hallgolvet, med krossad käke och krossad självkänsla. När ska vi också se henne resa sig, trycka ned handtaget och gå? I antologin Lyckliga slut – sjutton berättelser om vardagsvåldet får vi uppleva misshandeln som varar ett halvt liv. Den psykiska tortyren som skadar mer än slagen och tonåringen som skriks och bits på den offentliga toaletten och ändå upplevs som sexuellt tillgänglig bland sina jämnåriga manliga kamrater. Och vi får faktiskt se henne resa sig upp och gå.

Med varje berättelse tvingas läsaren ned i lågorna och får sedan arbeta sig uppåt igen, tillsammans med den som återfår styrkan och vetskapen om att hon har rätt till mer än våld, hot och förnedring. Kvinnor vars namn ständigt återkommer i debattprogram och på kultursidor skriver oerhört privat och oerhört allmängiltigt om sina erfarenheter av mäns våld och hur de tagit sig från detta till en annan och bättre plats. Åsa Grennvalls naivt tecknade serie förtjänar ett särskilt omnämnande liksom Susanna Alakoskis inledande text om tonårens totala utsatthet.

Som en viktig kontrast står också Carin Holmbergs och Viveka Enanders akademiska bidrag om kvinnors motstånd och uppbrott ur våldsamma relationer, vilket ytterligare förstärker det smärtsamma i de självbiografiska texterna. Stilistiskt är boken mycket ojämn, men det hoppas jag inte hindrar någon från att omedelbart skaffa och läsa den.

Slutligen bör man inte se Lyckliga slut som ett argument för att kvinnor bara ska se till att vara lite starka på egen hand så ska de nog kunna ta sig ur en våldsam relation. Snarare slår man ihop boken förvissad om det patriarkala våldets strukturella natur och att samhället har ett avgörande ansvar för att stoppa det med alla resurser som krävs.

Text: Kristina Lindquist