Skev bild av Colombia

»Colombia, möten med landet,
folket och konflikten«
Fredrik Jansson (red)
Murbruk förlag

Colombias interna väpnade konflikt fortsätter att leda till utbredda övergrepp begångna av illegala väpnade grupper, såväl vänstergerillor som nygamla paramilitärer. Mord, försvinnanden, användande av personminor, rekrytering av barnsoldater och hot mot fackanslutna, MR-försvarare och journalister är allvarliga problem.

På grund av övergreppen innehar Colombia den föga smickrande andraplatsen när det gäller länder i världen som har flest internflyktingar. Även de statliga styrkorna begår kränkningar. Enligt rapporter från människorättsorganisationer har antalet utomrättsliga avrättningar genomförda av den reguljära armén ökat de senaste åren och liksom tidigare begångna brott förblir dessa ostraffade i mycket hög grad.

Regeringen hävdar att avmobiliseringen av den paramilitära gruppen, Autodefensas Unidas de Colombia (AUC), har varit en lyckad fredsprocess medan många bedömare är övertygade om att de nya väpnade grupper som terroriserar framför allt landsbygdsbefolkningen i själva verket är de gamla AUC.

Det hör inte till vanligheterna med böcker om Colombia på svenska. Än mindre en antologi om landet med texter av svenska Colombiakännare. Nyhetsrapporteringen lämnar även den mycket övrigt att önska.
En ovetenskaplig undersökning visar att en sökning på »Colombia FARC« ger 176 träffar på DN.se medan »Colombia paramilitär« ger åtta. En fingervisning om hur obalanserad rapporteringen som når svenska läsare faktiskt är. I ljuset av detta kan man möjligen se denna bok som en tyngd i den motsatta vågskålen.
Boken belyser de många övergreppen som begås av paramilitär och statliga styrkor. De personliga mötena med colombianer som trots trakasserier och stigmatisering fortsätter att kämpa för sina rättigheter och mot våldet är bokens stora behållning.

Tyvärr är boken mycket ojämn stilistiskt och överflödet av korrekturfel stör läsningen. Det största problemet är dock inte så ytligt, utan handlar snarare om en obalans liknande den i nyhetsrapporteringen, fast då tvärtom. Större delen av texterna är (med rätta) starkt regeringskritiska och många tar upp problemen med avmobiliseringsprocessen. Likväl, i kombination med en hyllningstext till vänstergerillan Farc, skriven av Dick Emanuelson blir resultatet vinklat.

Urvalet av texter, vilket är redaktörens ansvar, ger intrycket att man medvetet undviker att kritisera de vänstergerillor som säger sig slåss för det colombianska folket och samtidigt begår fruktansvärda övergrepp mot detsamma. Det är synd och det ger en skev bild av den colombianska konflikten.

Karin Ekholm