Christine Pamp ny ordförande i Amnesty

reportage | 2004-05-17

På söndagseftermiddagen avslutades svenska Amnestys årsmöte i Hallunda utanför Stockholm. En ny handlingsplan för de kommande sex åren antogs efter långa diskussioner. Till ny ordförande valdes Christine Pamp.

Christine Pamp valdes till ordförande.

Svenska Amnesty har fått en nygammal ordförande. 1993-96 var Christine Pamp ordförande och på söndagen valdes hon som enda kandidaten till ordförande på nytt.

Har du längtat tillbaka till posten som ordförande i Amnesty?
– Nej, säger Christine Pamp till Amnesty Press när hon nyss har avslutat Amnestys årsmöte i Hallunda Folkets Hus. Jag blev tillfrågad av valberedningen och sedan konfererade jag med andra innan jag bestämde mig för att tacka ja. Jag hade inte funderat på frågan innan jag blev tillfrågad. Sedan ville jag inte ta ut något i förskott, det kan ju komma andra kandidater ända in på slutet.

Men någon annan kandidat fanns inte och årsmötet valde med acklamation denna 40-åriga Amnestyveteran som bor i Häckeberga naturvårdsområde, nära både till Öresundsbron och Sturups flygplats.

Amnesty har de senaste åren tappat medlemmar och antalet grupper har minskat.
– Nu gäller det att jobba hårt för att göra Amnesty relevant och intressant, säger Christine Pamp. Det gäller både externt till allmänheten och internt inom Amnesty – det ska vara roligt och meningsfullt att vara aktivist!
Christine Pamp säger att hon som nyvald ordförande inte har svaren på hur den nedåtgående trenden ska brytas men att hon ser fram mot att arbeta med styrelsen för att finna nya vägar. Andra saker hon hoppas kunna bidra till är att organisationen syns ännu mer i medierna.
– Vi ska arbeta för en större närvaro i debatten, säger hon. Det gäller inte bara då vi är nyhetsstoff utan jag tycker att vi ska försöka vara självklara när det gäller bredden i diskussionen om mänskliga rättigheter – då ska man vända sig till Amnesty.

Nyss tog Amnesty en ny handlingsplan för perioden fram till 2010. Kan den vara en bra grund för ett växande Amnesty?
– Mina tidigare erfarenheter är ganska dåliga när det gäller att göra handlingsplaner relevanta och intressanta för aktiva medlemmar. Men nu hoppas jag att styrelsen ska kunna göra vår nya handlingsplan levande för hela rörelsen, inte bara för styrelsen och sekretariatet.

Vartannat år har Amnesty ordinarie årsmöte med full motionsmöjlighet. Årsmötet 2004 var ett mellanår, men i år skulle en ny handlingsplan antas och motioner som anknöt till denna plan skulle behandlas. Sex motioner hade skickats in och behandlingen av dessa genomfördes stegvis.
Först tog årsmötet ställning till om motionen skulle behandlas på detta möte. Därefter fördes handlingsplanen och motioner vidare via ett påverkanstorg och sedan till beredningsgrupper.

På söndagen fattades sedan beslut i plenum. En del motioner bordlades till årsmötet 2005. Det gällde bland Distrikt Hallands motion om att Amnesty ska införa representativ demokrati. Årsmötet i Visby 2001 sade nej till en utredning som ville avskaffa direktdemokratin där Amnestys drygt 57 000 medlemmar alla har en röst. Nu kommer frågan återigen tas upp nästa år.

Debatten kring olika formuleringar i handlingsplanen var livlig och ända fram till klockan 23 på lördagskvällen fanns det beredningsgrupper som satt i möte.
Bland frågor som diskuterades fanns formuleringar som av en del tolkades som att Amnesty placerar sig politiskt på en vänster/höger-skala och om prostitution och pornografi är frågor som hör hemma i arbetet mot kränkningar av kvinnors rättigheter.

I debatten under söndagen blev det också diskussioner om visioner och realistiska mål i handlingsplanen.
– Visserligen går det åt rätt håll på många håll i världen men att skriva in i handlingsplanen att dödsstraffet ska vara avskaffat år 2010 gör att vi kommer framstå som löjliga, varnade Brita Grundin från AMD, Aktionsgruppen mot dödsstraff.

Till sist hade årsmötet uppnått enighet om bland annat hur mångfalden ska ökas inom Amnesty, att riksdagens beslut om att ersätta Utlänningsnämnden med domstolsprövning i asylärenden ska stödjas och att aktivister ska utbildas i ESK (ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter) medan vissa formuleringsfrågor hänsköts till den nya styrelsen.

Årsmötet kunde också anta ett uttalande där Amnesty kräver att militärregimen i Burma omedelbart friger Aung San Suu Kyi. Det hade funnits förhoppningar om att hon skulle släppas ur husarresten inför det konvent om en ny författning som ska inledas i Rangoon den 17 maj. De förhoppningarna infriades dock inte.

I uttalandet beklagas att övergreppen i Abu Ghraib-fängelset i Bagdad inte kan behandlas av ICC, internationella brottmålsdomstolen, då varken Irak eller USA har ratificerat Romstadgan.
– Världen chockas av bilderna från Abu Ghraib-fängelset i Irak, heter det i uttalandet. De visar en utstuderad grym, omänsklig och förnedrande behandling av irakiska fångar. Att förövarna fotograferar och sprider bilder av sina handlingar är en ny företeelse. Tidigare har ansvariga för sådana övergrepp gjort sitt bästa för att förneka och dölja dem.
Samtidigt påpekas i uttalandet att det har sedan lång tid tillbaka har funnits vittnesmål om amerikanska soldaters brutalitet i både Afghanistan och Irak:
– Amnesty International har i två års tid samlat sådana vittnesmål, och krävt att USA:s högsta politiska ledning utreder övergreppen. Vi har också krävt att oberoende experter ska ges tillträde till fängelser och fångläger. Våra krav har mötts av total tystnad.

Hanna Roberts fick ett varmt avtackande från årsmötet.

Hanna Roberts, sektionens tidigare ordförande, lämnade i höstas sitt uppdrag sedan hon vid det internationella rådsmötet, ICM, i Mexiko i augusti 2003 valts in i IEC, Amnestys internationella styrelse. Hon berättade inför årsmötet om IEC:s arbete och betonade att Amnesty ännu inte har bestämt sig för det som kallas ”fullt spektrum” när det gäller att arbeta med alla rättigheter.
– De 23 sektioner som har svarat i frågan uppvisar inget klart mönster, betonade Hanna Roberts.

På nästa ICM, som kommer att hållas i Mexiko sommaren 2005 kommer bland frågor om reproduktiva rättigheter och väpnad intervention att diskuteras, två frågor som hittills inte haft någon plats i Amnestys arbete.
För att dämpa oron betonade Hanna Roberts att det är lätt att säga att allt var bättre förr, när Amnestys mandat var mindre omfattande:
– Men när jag ser pressklippen från lanseringen av kampanjen ”Stoppa våldet mot kvinnor”, besöker vår MR-konferens i år och ser hur vi lyckas lobba mot regeringen så är jag glad att vi nu kan arbeta på eget land, att vi får samarbeta med andra organisationer, kritisera övergrepp från andra aktörer än staten och att vi kan arbeta med ESK-rättigheter.

Det hindrade dock inte att det efter hennes tal ställdes både kritiska frågor om IEC går i takt med Amnesty-rörelsen när det gäller fullt spektrum, att individuella fångfall nedprioriteras och risken att den globala överblicken försvinner när arbetet på Internationella sekretariatet i London kommer att koncentreras till ett antal länder.

Efter den nya ordföranden Christine Pamps ord om att världen behöver modiga människor som kämpar för mänskliga rättigheter och att dessa människor behöver stöd för att kunna orka fortsätta sin envisa kamp kunde årsmötet 2004 avslutas vid utsatt tid.
Och det tillkännagavs att Uppsala kommer arrangera årsmötet 2005.

Text: Ulf B Andersson
Bild: Petra Kullander

Amnestys styrelse består av följande personer:

Ordförande:
Christine Pamp
Kassör:
Jeanette Irekvist
Ordinarie ledamöter:
Magnus Brattgård
Ida Burlin
Sune Montán
Lisa Moreus
Anja Pärsson
Magnus Öhman
Suppleanter:
Shirin Heidari
Erik Jennische
Personalrepresentanter:
Sara Ångström (ordinarie)
Madelaine Seidlitz (ersättare)


Några röster om årsmötet

Bo Lindholm, 75 år, distriktsombud och flyktingombud i Halland, från grupp 168 i Laholm.

Bo Lindstöm förtjänar att kallas veteran i sammanhanget eftersom årsmötet i Hallunda var hans 36:e årsmöte.
– Årsmötet i år har varit väldigt bra. Det har varit hög standard på inlägg och framförallt tycker jag att arbetet i beredningsgrupperna har fungerat på en väldigt hög nivå. Folk som har talat har varit pålästa och verkligen gått in för att kunna sina saker.

Malte Lindstam, 19 år, från grupp 226 i Umeå.

Årsmötet i Hallunda var Malte Lindstams första och han var inte helt nöjd med tidspressen som omgärdade årsmötet.

– Det här är mitt första årsmöte och jag tycker att det har varit alldeles för stressigt. I synnerhet tycker jag att handlingsplanen inte känns så utarbetad som den borde ha blivit, förhandlingarna i plenum blev väldigt hektiska. Påverkanstorget var däremot bra och i övrigt var årsmötet bra arrangerat och spännande, särskilt MR-konferensen.

Sofia Waadeland, 18 år, från ungdomsgrupp 96 i Göteborg.

  • Det har varit väldigt intressant att gå på årsmötet och för mig som är förstagångsbesökare har det varit mycket lärorikt.
    Sofia Waadeland tycker också att det har varit ganska stressigt men ändå välorganiserat och bra ordnat.
    – MR-konferensen var verkligen lyckad, jag har lärt mig mycket.

Birgitta Grind, 66 år, medlem i granskningskommittén, Stockholm.

– Det här är mitt 29:e årsmöte och jag tycker sammanfattningsvis att det har fungerat mycket bra.
Birgitta Grind var dock inte lika nöjd med påverkanstorget:
- Det är säkert en jättebra idé som fungerar för många, men jag gillar inte när det är så där tjattrigt. Det hade varit bättre om inflytandepunkterna hade varit placerade i olika rum. Diskussionerna kring handlingsplanen har också varit lite röriga, men i slutändan blir det nog bra.

Ann Löfquist, 29 år, från grupp 191 i Västerås.

  • Det här var mitt första årsmöte och det har varit jättespännande att få se hur det går till. Det har varit ett ypperligt upplägg och framförallt var MR-konferensen med alla fantastiska seminarier intressant.
    Ann Löfquist tyckte att påverkanstorget var en bra idé.

Text: Sanna Lundell
Bild: Petra Kullander

reportage | 2004-05-17