Chile: Ett år av polisbrutalitet och rättslöshet

I samband med det senaste årets landsomfattande protester har chilensk polis skjutit nästan 500 personer i ögonen, torterat hundratals personer och anklagas för sexuella övergrepp. Ett år senare har få poliser ställts till svars och ingen polisreform skett.

reportage | 2020-12-18
Av: Natacha López
Ana Piquer är generalsekreterare för Amnesty Chile.

Ana Piquer är generalsekreterare för Amnesty Chile. Foto: Amnesty

Allt började med att gymnasieungdomar i oktober 2019 i massiva gruppaktioner plankade i Santiagos tunnelbanor på grund av en höjning av avgifterna på 30 pesos, mindre än en krona. Det möttes av polisvåld och en hård attityd från regeringen som i sin tur väckte till liv den största proteströrelsen någonsin i Chile med miljontals deltagare som kräver ett mer jämlikt land.

Protester som också tagit sig våldsamma uttryck då mindre grupper förstört tunnelstationer eller till och med har satt eld på kyrkor. Det har lett till våldsamma sammandrabbningar med polisen, men i en rapport som Amnesty International publicerade i oktober framgår tydligt att chilensk polis användande av våld inte på något sätt varit proportionerligt.

– Vår slutsats är att man har begått allvarliga och generaliserade brott mot de mänskliga rättigheterna och att detta inneburit den största krisen för de mänskliga rättigheterna sedan diktaturens slut i Chile, säger Ana Piquer, generalsekreterare för Amnesty i Chile.

Det finns konstaterade fall där poliser har våldtagit demonstranter, misshandlat människor till döds och skjutit hundratals i ansiktet.

Kanske mest skrämmande är att 460 personer, enligt Chiles institut för mänskliga rättigheter (INDH), fått ögonskador oftast genom att polisen skjutit dem i ögat med kulor som består av en blandning av metall och gummi, men ibland även med tårgaskanoner. Två personer: den då 21-årige psykologstudenten Gustavo Gatica, och 36-åriga Fabiola Campillai, som bara var på väg till jobbet när hon träffades av en tårgaskanon, har helt mist synen.

Carlos Puebla fick sitt öga bortskjutet av en polis med en kula som bestod av en blandning mellan metall och gummi.

Carlos Puebla fick sitt öga bortskjutet av en polis med en kula som bestod av en blandning mellan metall och gummi. Foto: Privat

Trebarnsfadern Carlos Puebla tar emot i sitt enkla hem där han bor med sin 14-årige son. Carlos deltog för första gången vid en manifestation i centrala Santiago när han såg en polisman lyfta geväret och skjuta mot honom:

– När jag tänker på det blir jag förbannad. Jag hade inte gjort honom något. Inte ens kastat en sten.

Carlos togs omhand av volontärer och fick på sjukhuset veta att det vänstra ögat inte gick att rädda.

– Jag blev så ledsen. Och arg över att veta att jag inte kommer vara samma person, säger Carlos som är byggnadsarbetare och på grund av skadan inte kunde jobba på flera månader och än idag lider av sviterna av att ha förlorat ett öga.

– Det har ställt till det en massa i mitt liv, förklarar han. Det finns tillfällen då jag inte ser saker som är bredvid mig. Psykologiskt också. Jag har haft mycket mardrömmar och sömnsvårigheter. Och depression. Det enda jag ville var att dö. En dag tog jag alla sömnpiller de gett mig. Mina barn hittade mig och tog mig till sjukhuset.

Vid en presskonferens i slutet av förra året konstaterade ordföranden för Chiles samfund för ögonläkare, Dennis Cortés, att antalet personer som fick ett öga bortskjutet i samband med protesterna i Chile är det högsta någonsin även internationellt sett:

– När vi gör en utförlig utvärdering av antalet patienter som förlorat en ögonglob genom användandet av icke-dödliga vapen är antalet alarmerande och vi leder sorgligt nog statistiken.

Anselmo Acuña är en välklädd, 60-årig man som med stort lugn och tydlighet pratar om sin sons död. Varför vill han prata om det?, undrar jag.

– Samma kamp som han gav för de mänskliga rättigheterna, för social rättvisa, är det min tur att föra. Jag har pratat med ett oräkneligt antal medier för att detta ska bli känt såväl i Chile som utomlands, svarar han.

Abel Acuña, var 29 år när han dog under en av fjolårets regeringskritiska protester i Santiago.

Abel Acuña, var 29 år när han dog under en av fjolårets regeringskritiska protester i Santiago. Foto: Privat

Sonen, Abel Acuña, var 29 år när han dog mitt under en av fjolårets regeringskritiska protester i Santiago. Han var nyutexaminerad och någon månad tidigare fått ett jobb som laboratorietekniker. Han hade aldrig tidigare varit politiskt engagerad när han gick med i protesterna. Inte så mycket för sin egen skull som för andras.

– Vi sade till honom att vi redan betalat av hans utbildning men han svarade: tänk på mina kamrater som alla är skuldsatta för att kunna studera, berättar Anselmo Acuña.

Abel Acuña dog under ett regn av tårgas och vattenkanoner av hjärtstillestånd. Både volontärer på plats och en ambulans försökte ta hand om honom men stoppades av polisens attacker. Dagen efter, den 16 november, höll sjukhuspersonalen en känslosam presskonferens och sade att deras personal för första gången blivit direkt anfallen i samband med en insats.

– Medan vi vårdade offret blev vi attackerade med vattenkanoner, stora mängder tårgas och gummikulor, sade läkaren Fernando Zapata och betonade att folkmassan som protesterade däremot skingrades för att tillåta ambulansen att komma fram.

Izkia Siches, ordförande för Colegio Médico de Chile, som organiserar landets kirurger, förklarade samtidigt att det är omöjligt att veta om Abel Acuñas liv hade kunnat räddas men att vårdpersonalen förhindrades från att exempelvis genomföra en intubation eller andra behandlingar som eventuellt kunnat rädda Abels liv.

– Det är extremt allvarligt att vi inte kunde ge vård trots att medlen fanns. Och detta på grund av polisen, ansåg Izkia Siches.

Izkia Siches betonade också att agerandet går emot de internationella konventioner Chile undertecknat.

– Genèvekonventionen klassar det som brott mot mänskligheten att begränsa tillgängligheten till vård för någon, till och med i krigssituationer.

Istället för att kunna tas omhand av ambulans blev Abel Acuña och hans bäste vän ensamma under en lång stund. Vännen försökte skydda Abel.

– Symboliskt nog täckte han Abel med en chilensk flagga, som var det enda han hade till hands, berättar Anselmo Acuña.

 På gatorna i huvudstaden Santiago uppmärksammas offren som har fått ögonskador.

På gatorna i huvudstaden Santiago uppmärksammas offren som har fått ögonskador. Foto: Natacha López

Amnesty i Chile har kunnat konstatera att chilensk polis och militär orsakat fyra personers död i samband med förra årets protester. Abel Acuñas fall är inte bland dem i och med att det inte är säkerställt att polisen orsakat hans död. Totalt har ett 30-tal personer dött i samband med protesterna i Chile. En del instängda i samband med bränder där det är oklart vem som startat dem.

Amnesty International publicerade i oktober en rapport om den chilenska polisens agerande mellan oktober och november 2019. I den konstateras att mängden som skottskadats i ögonen inte är någon slump utan att chilensk polis systematiskt använt det som kallas för icke-dödlig ammunition, kulor av gummi och metall, på ett felaktigt sätt – på nära håll och riktade mot överkropp/ansikte. Dessa kulor orsakar stor skada då de dels med lätthet splittras, dels penetrerar huden.

En månad efter att protesterna startade, det vill säga i mitten på november förra året, då över 250 personer skottskadats i ett öga, gick polischefen Mario Rozas ut med att gevär med denna ammunition bara skulle användas som "extrem åtgärd", vid risk för någons liv. Användandet av ammunitionen och antalet ögonskador vid protester minskade efter detta men fortsatte vara vanliga. Från nio ögonskadade per dag första månaden gick genomsnittet ner till fyra ögonskadade per dag november ut, enligt Amnestys rapport.

Dessutom visar rapporten på att användandet av andra våldsformer samtidigt ökade och pekar på ett omotiverat användande även av fysiskt våld såsom rena misshandelsfall, sexuellt våld och att man flera gånger med flit kört över demonstranter med bil.

Amnesty Chiles generalsekreterare Ana Piquer säger att de inte kan se att våldet från polisens sida har upphört:

– Det som hände i och med pandemin är att manifestationerna minskade kraftigt efter mars. Vilket gjorde att även polisvåldet avtog. Men varje gång som det har skett manifestationer igen har det återigen förekommit polisvåld.

Amnesty Chile konstaterar också att våldet varit så pass vanligt att ansvaret för det inte bara kan läggas på några enskilda poliser:

– Det är inte bara några poliser som agerat utan kontroll utan det går mycket längre än så. Man borde utreda hela chefsstrukturen och även regeringen för det ansvar de har i och med att de sett att detta höll på att hända.

Den främsta rekommendationen i Amnestys rapport är att polisen reformeras.

– Detta är ett strukturellt problem. Det är en institution som har blivit obsolet och som behöver förändras för att försäkra sig om att den uppfyller normerna för de mänskliga rättigheterna på alla nivåer och i alla sina arbetssätt, säger Ana Piquer.

I oktober röstade drygt 80 procent av chilenarna för att ändra i konstitutionen. Folk samlades runtom i Chile för att fira folkomröstningsresultatet.

I oktober röstade drygt 80 procent av chilenarna för att ändra i konstitutionen. Folk samlades runtom i Chile för att fira folkomröstningsresultatet. Foto: Natacha López

I dagsläget har åtal väckts mot 63 poliser misstänkta för brott i samband med protesterna. Inga har ännu dömts men fram till juli i år hade 16 poliser tagits ur tjänst. Detta efter att man avslutat över tusen internutredningar kopplade till protesterna.
I november avgick polisens generaldirektör Mario Rozas, men trots en massiv kritik för hans hantering av protesterna och att många krävt hans avsättning hade hans avgång inte med det att göra. Istället avgick Rozas efter en incident där poliser som kallats till ett bråk på ett ungdomshem sköt två ungdomar.

Anselmo Acuña och hans fru var på väg att besöka Anselmos mor när telefonen ringde och sonen Abels bäste vän sade att något allvarligt hänt. När de kom fram till sjukhuset säger någon att de ska få prata med en psykolog och få lugnande mediciner. Då förstod paret vad som hade hänt.

– Det var fruktansvärt. Du är inte beredd på att få höra att du aldrig mer kommer få se din son, säger Anselmo Acuña.

Trots att tre polisanmälningar gjordes mot polisen på grund av Abel Acuñas död har utredningen ännu inte avslutats, ett år senare.

– De har inte ens förhört oss under det år som gått. Man behöver inte förstå mycket om rättssystemet för att inse att utredningen är övergiven, säger Anselmo Acuña.

Anselmo Acuña, står framför ett provisoriskt monument över de som har dött under protesterna i Chile. Han står bredvid ett kors med sin sons namn.

Anselmo Acuña, står framför ett provisoriskt monument över de som har dött under protesterna i Chile. Han står bredvid ett kors med sin sons namn. Foto: Natacha López

Förutom att hoppas på att internationella organ kan pressa på för att rättvisa skipas i Chile hoppas han också på de många chilenare som bor utanför landet:

– Varför inte dyka upp på ambassaderna med banderoller för att kräva rättvisa för folket här i Chile? Låt det hänga en gigantisk banderoll vid varje ambassad som säger: Rättvisa för Abel Acuña och alla som har dödats i Chile. Vi behöver internationellt stöd.

Jag frågar Anselmo vad han idag tänker om att hans son deltog i protesterna. Han svarar att känslorna är blandade.

– Jag ville aldrig förlora honom men nu när det som hänt har hänt så känner jag mig stolt över honom. Han var trots allt en hjälte.

Natacha López

Många gripna för inblandning i protesterna

Cirka 2 500 personer har åtalats, eller väntar på åtal, misstänkta för våldshandlingar i samband med de sociala protesterna. I Chile pågår en kampanj, som drivs av familjemedlemmar till de misstänkta tillsammans med ett solidaritetsnätverk och flera politiker, för att man ska införa en amnestilag och frige alla.

Ett av de tyngsta namnen som menat att det är rimligt att tala om "politiska fångar" när det gäller dessa misstänkta är domaren Daniel Urrutia Laubreaux. Han menar att de långa häktningstiderna, många har varit häktade i cirka ett år, har varit politiskt motiverade. Till CNN säger han att man häktat många som tidigare varit ostraffade och trots att allt pekat på att bevisningen inte håller för att döma dem.

Liliana Santana har grundat OFAPP, en organisation för familjemedlemmar och vänner till de som gripits i samband med protesterna.

Liliana Santana har grundat OFAPP, en organisation för familjemedlemmar och vänner till de som gripits i samband med protesterna. Foto: Natacha López

Liliana Santana, som bodde många år i Sverige, är mamma till en 19-åring som är misstänkt för att ha kastat molotovcocktails i samband med en demonstration förra året. Hon har grundat en stödgrupp för familjemedlemmar till de som har gripits i samband med protesterna.

– De har inte respekterat principen om att man är oskyldig tills motsatsen bevisats. Man frågar sig: varför blev de fängslade? Det är för att man vill straffa dem och för att skapa rädsla genom att statuera exempel, anser Liliana Santana.

Natacha López

Läs också

Den nationella polisen i Chile måste utredas för människorättsövergrepp (Amnesty International 14 oktober 2020)

Den chilenska polisens gummikulor tog Gustavos syn — kräv att de ansvariga ställs till svars! (Amnesty International 2 oktober 2020)

UN Human Rights Office report on Chile crisis describes multiple police violations and calls for reforms (OHCHR 13 december 2019)

reportage | 2020-12-18
Av: Natacha López