Krisen i Haiti: AP ger en bakgrund

Haitis valde president, Jean-Bertrand Aristide, lämnade i söndags landet och flögs i ett plan från USA till Centralafrikanska republiken. Några timmar senare sanktionerade FN:s säkerhetsråd att en multinationell internationell styrka skickas till Haiti. På måndagen tågade beväpnade rebeller in i huvudstaden Port-au-Prince.
Krisen är dock inte löst. Undantagstillstånd har utfärdats och obekräftade rapporter talar om fortsatta grova MR-kränkningar.

Amnesty Press försöker här ge svar på några av frågorna kring krisen i Haiti.

Vem har nu makten i Haiti?
När president Aristide lämnade Haiti i söndags blev Boniface Alexandre, ordförande i landets högsta domstol, ny president, i enlighet med Haitis författning. Han är nu president, även om det formellt skulle behövas att parlamentet utsåg honom.
Alexandre har kallat rebellerna ”ärofulla patriotiska män” och uppmanat dem att lägga ned vapnen. Samtidigt har han uppmanat Aristides män att också lägga ned vapnen, Aristides mandatperiod löper ut först 2006, men oppositionen och de väpnade rebellerna hade krävt hans omedelbara avgång.

Polis jagar plundrare i Port au Prince
Premiärminister är fortfarande Yvon Neptune, en av de ledande inom partiet Lavalas, som grundades av Aristide. Neptune har utfärdat undantagstillstånd och uppmanat alla offentliganställda att snarast återvända till arbetet.
På onsdagen rapporterades USA:s ambassadör James Foley ha fört samtal med ledamöter i Aristides regering och oppositionen i ett försök att sätta upp ett ”råd av eminenta personer” som ska utse en premiärminister och en ny regering.

Hur många har dödats?
På torsdagen rapporterade nyhetsbyrån AP:s korrespondent att minst 130 personer har dödats sedan upproret började 5 februari.

Var Aristide demokratiskt vald?
Jean-Bertrand Aristide valdes 1990 som landets förste folkvalde president. Efter åtta månader avsattes han och militären tog över makten. Militärstyret utsattes för internationella ekonomiska sanktioner och 1994 invaderade soldater från främst USA Haiti för att återinsätta Aristide. Invasionen var godkänd av FN:s säkerhetsråd.
Aristide avgick när hans mandatperiod gick ut och Rene Preval valdes till president 1995.

År 2000 ställde Aristide upp som kandidat till presidentposten. Oppositionen bojkottade valet och Aristide valdes med 92 procent av rösterna. Parlamentsvalet samma år var omdiskuterat och anklagelser om valfusk fick gehör av internationella observatörer.

De flesta bedömare är eniga om att valfusk förekom, men att Aristide vid denna tidpunkt hade ett folkligt stöd som gjorde att han och hans parti hade vunnit även utan fusk.

Varför avgick Aristide?
Flera motsägelsefulla versioner finns. USA hävdar att Aristide avgick för att han vill bespara landet blodspillan sedan rebellerna ryckt fram mot Port-au-Prince. Han efterlämnade ett avskedsbrev. En del har pekat på att Aristides liv skulle ha varit i fara om rebellerna hade tagit över makten.

Efter ankomsten till Bangui i Centralafrikanska republiken har Aristide i intervjuer med bland annat CNN sagt att han av USA tvingades avgå i en statskupp.
Obekräftade uppgifter från Aristide-sympatisörer har gjort gällande att han fördes bort i handfängsel av amerikanska soldater.

Varför var han så impopulär?
Aristide var fortfarande populär hos en stor del av befolkningen. Haiti är det fattigaste landet i den västra hemisfären och sedan dispyterna om valfusket år 2000 har bistånd hållits in. Aids-epidemin har drabbat landet hårt och medellivslängden ligger på 49 år. Trots detta såg många haitier Aristide, tidigare präst och känd för sin vänsterretorik, som landets hopp. Han lovade också i sina tal att fattigdomen skulle utplånas.

Den 7 februari, på årsdagen av störtandet 1986 av diktatorn Jean-Claude ”Baby Doc” Duvalier, samlade Aristide sina anhängare till ett massmöte. I en intervju i New York Times i februari hävdade Aristide att en miljon människor hade samlats. Det var en klar överdrift men manifestationen visade ändå på ett fortsatt stöd.
Även efter Aristides flykt från Haiti har många haitier visat att de stödjer sin avsatte president. På onsdagen förekom strider i Port-au-Prince mellan väpnade Aristide-anhängare och rebeller.

Aristide var å andra sidan impopulär i andra sektorer av samhället. I oligarkin, den gamla överklassen, sågs han som ett hot. Bland studenter och radikala grupper anklagades han för att vara korrumperad och syssla med retorik i stället för reformer.

Fackföreningsaktivister fängslades, journalister mördades och de som fredligt ville manifestera kritik mot Aristides styre besköts eller misshandlades av gäng som sade sig agera i presidentens namn.

Aristide hade 1994 avskaffat Haitis armé och lag och ordning skulle upprätthållas av poliskåren, som hade ett tvivelaktigt rykte. Därtill finns många uppgifter om att Aristide delat ut vapen till civila och att dessa milisstyrkor agerade godtyckligt.
Under hösten 2003 skärptes krisen i landet och oppositionens demonstrationer med krav på Aristides avgång blev allt vanligare. Amnesty och andra MR-organisationer kritiserade ett antal gånger övergrepp som begicks av polis eller Aristide-lojala grupper.

Vilka ligger bakom det väpnade upproret?
Den 5 februari utbröt ett väpnat uppror i Gonaïves, en stad som har stor symbolisk betydelse då det var här som Haitis självständighet utropades 1 januari 1804. De kommande dagarna tog rebellerna snabbt över makten i ett tiotal städer. Maktövertagandet var relativt enkelt. De överlägset beväpnade rebellerna anföll stadens polisstation, poliserna flydde och sedan proklamerades nytt styre i staden.
Aristide vädjade om internationell hjälp för att slå ned upproret, men förgäves. För civilbefolkningen i rebellkontrollerade områden har det varit svåra veckor då de har varit avskurna från hjälpsändningar.

I slutet av februari hade Aristide förlorat kontrollen över större delen av landet och kontrollerade bara huvudstaden Port-au-Prince.

I måndags tågade rebellerna in i huvudstaden och på tisdagen förklarade Guy Philippe att han hade utropat sig själv till Haitis militärchef och krävde att landets armé skulle återupprättas. Philippe gjorde också ett försök att arrestera premiärminister Neptune, men detta avvärjdes av soldater från USA.
Philippe är 36 år och var tidigare löjtnant i armén. När armén upplöstes blev han polischef i Cap-Haitien. År 2000 anklagades han för att ha varit inblandad i ett kuppförsök och gick i exil i Dominikanska republiken.

I Gonaïves leddes upproret av Butteur Metayer. Han beskrivs som en gängledare och har tidigare lett en Aristide-vänlig grupp kallad Kannibal-armén.

En veteran bland rebelledarna är Louis Jodel Chamblain. Redan under Baby Docs brutala styre ledde Chamblain dödspatruller och efter kuppen 1991 fortsatte han sin verksamhet. Chamblain anklagas för mord, tortyr och stympningar av hundratals haitier. Han dömdes i september 1995 till livstids straffarbete men hade redan 1994 gått i exil för att undgå att gripas.

Under militärstyret 1991-94 var Chamblain en av de ledande inom FRAPH, en paramilitär grupp som anklagas för grova MR-övergrepp.

En annan av rebelledarna, Jean Pierre Baptiste, alias ”Jean Tatoune”, ingick också i FRAPH och dömdes till livstids straffarbete för inblandning i en massaker 1994. Han lyckades rymma från ett fängelse i Gonaïves i augusti 2002.

USA har anklagats för att via hemliga operationer ha stött de väpnade rebellerna. På onsdagen avfärdade Roger Noriega från USA:s utrikesdepartement rebellernas krav på att få ha en position i det framtida Haiti. Noriega kallade dem ett ”gäng trashankar” och sade att Guy Philippe ”troligen vill dunsta” inom kort.

Den civila oppositionen har hittills tagit avstånd från det väpnade upproret, men det finns nu signaler om att man vill ha med sig rebelledare i det framtida styret.
Som kuriosa kan också nämnas att Jean-Claude ”Baby Doc” Duvalier den 2 mars sade till radiostationen WFOR-CBS4 i Miami att han vill återvända hem till Haiti från sin exil i Paris. Baby Doc sade att han var beredd att ställa sig till förfogande för det haitiska folket. Som 18-åring hade Baby Doc blivit president på livstid när hans far dog 1971. Ett folkligt uppror 1986 gjorde att USA i februari var tvunget att evakuera Baby Doc. Han anklagas för att i samband med flykten ha stulit cirka en miljard kronor ur statskassan.

Amerikanska marinkårssoldater i Port au Prince.
Varför finns utländska trupper i Haiti?
Den 4 mars beräknades omkring 2 000 utländska soldater finnas i Haiti. De flesta kommer från USA, Frankrike och Kanada, men på torsdagen anlände också 300 chilenska soldater. Styrkan kallas MIF (Multinational Interim Force) och har ett mandat från FN:s säkerhetsråd att stanna i Haiti i tre månader. Därefter ska en FN-styrka skickas till Haiti.

I säkerhetsrådets resolution 1529, som enhälligt antogs den 29 februari, sägs att styrkan ska assistera de haitiska säkerhetsstyrkorna i att ”upprätta allmän säkerhet, lag och ordning och främja och skydda mänskliga rättigheter”. MIF ska också se till att hjälpsändningar når fram till behövande.

Styrkan befinner sig i Haiti på formell begäran av interimspresidenten
av Boniface Alexandre.

En diskussion pågår nu om varför inte utländska trupper skickades till Haiti medan Aristide satt kvar som president. I det karibiska samarbetsorganet Caricom riktades under veckan hård kritik. Caricom hade försökt hitta en förhandlingslösning där Aristide skulle sitta kvar som president till 2006 medan oppositionen fick poster i regeringen och FN godkände att en internationell fredsstyrka garanterade
säkerheten.

Vilken roll spelade Frankrike och USA?
Haiti var en del av det franska kolonialväldet, men 1802 besegrades Napoleons armé av frigivna haitiska slavar och den 1 januari 1804 halades trikoloren och Haiti blev ett självständigt land. Frankrike anser sig fortfarande ha ett ansvar i den fransktalande delen av världen och har de senaste veckorna varit mycket aktivt. Den 25 februari förklarade den franske utrikesministern att Aristide måste avgå och detta krav upprepades senare av USA:s utrikesadministration.

USA invaderade 1915 Haiti och stannade kvar som ockupationsmakt till 1934. 1956 tog François ”Papa Doc” Duvalier över makten och inledde ett terrorvälde där tusentals personer dödades. Under Duvalier-dynastins 30 år vid makten pendlade USA:s politik mellan aktivt stöd och försiktigt avståndstagande.

Haiti ligger i USA:s närområde och det anses ha funnits en fruktan i Washington att George W Bush mitt under en valrörelse skulle tvingas hantera en flyktingström av haitiska båtflyktingar som skulle söka till USA.

På vilket sätt USA och Frankrike bidrog till att Aristide avgick är ännu inte helt klarlagt, men när båda länderna hade förklarat att Artistide måste gå dröjde det bara några dagar innan han lämnade presidentposten.

Carcicom har krävt en internationell undersökningskommission sätts upp för att fastställa hur det gick till Aristide störtades. De karibiska länderna har också förklarat att de inte kommer att bidra med trupper till MIF. Ordföranden i Caricom, Jamaicas premiärminister P J Patterson, sade att avsättandet av Aristide ”är ett farligt exempel för demokratiskt valda regeringar överallt och när som helst, då det uppmuntrar rebellgrupper att avsätta valda personer från sina ämbeten”.

I USA har demokratiska kongressledamöter ifrågasatt hur Aristide avgick och Jesse Jackson, demokrat och medborgarrättsledare, har krävt att det utreds om CIA var inblandade i beväpnandet av rebellgrupperna. Jackson har också anklagat USA för att ha genomfört en statskupp i Haiti.

Senator John Perry, som väntas bli demokraternas presidentkandidat, kommer troligen göra utrikespolitiken till en av huvudfrågorna i valrörelsen. Han har sagt det behövs någon form av undersökning kring USA:s roll när Aristide avgick.

Vad anser Amnesty?
Amnesty kräver att MIF avväpnar både rebellgrupper och beväpnade regeringstrogna gäng för att minimera risken för fortsatta MR-övergrepp.
Amnesty kräver också att ingen av de personer som är dömda eller misstänkta för tidigare grova MR-övergrepp får någon position i framtiden.

Amnesty kräver också att det internationella samfundet bidrar till att det haitiska rättsväsendet får hjälp med att ställa förövarna av MR-övergrepp inför rätta.
Enligt Amnestys uppgifter finns för närvarande åtta personer som är dömda eller åtalade för MR-övergrepp på fri fot i Haiti. Bland de personer som rör sig fritt i Port-au-Prince finns Louis Jodel Chamblain och Jean Pierre Baptiste. Amnesty fruktar nu att dessa personer kan organisera hämndaktioner mot dem som bidrog till att åtalades 1994.

Text: Ulf B Andersson

Läs mer!
Amnesty om Haiti
Human Rights Watch om Haiti
FN om Haiti
Basfakta om Haiti från BBC
Reportage om Haiti i Amnesty Press nummer 1/2004