Kvinnor konfererade jämställdhet och krig

reportage | 2005-10-25

Ingen fred utan kvinnor, det var budskapet under Kvinna till Kvinnas konferensen den 20 oktober där deltagarna delade med sig av sina synpunkter på jämställdheten inom den internationella säkerhetspolitiken

Kvinnors välmående och trygghet tas inte på allvar i konflikthärdar. Kvinnors erfarenheter och åsikter värderas lågt i krishantering och fredsbevarande arbete. Kvinnor finns mycket sällan representerade vid sammanträden där de viktiga besluten fattas. Dessa nedslående slutsatser presenteras i Kvinna till Kvinnas nya rapport Security on whose terms? Organisationen menar att genom att bortse från halva befolkningen kan det internationella samfundet aldrig få en fullständig bild av en konflikthärd vilket i sin tur innebär att insatserna blir ineffektiva. Ingen fred utan kvinnor, det var den röda tråden under konferensen på van der Nootska Palatset i Stockholm.

- Utan kvinnors delaktighet kan vi aldrig uppnå fred, sade försvarsminiter Leni Björklund.

Leni Björklund var först ut och många i publiken var intresserade av försvarsministerns arbete för ökad jämställdhet och hennes erfarenheter som kvinnlig toppolitiker.
- Respekt för kvinnors rättigheter är inte bara viktigt för mig för att jag är kvinna, vi vet att det är den enda vägen till en lyckad krishantering och varaktig fred. Som jag ser det har vi två uppgifter som måste prioriteras; att trygga inhemska kvinnornas säkerhet och inkludera kvinnor i krishantering och fredsbevarande arbete. Det andra är en förutsättning för det första, sade hon.
Inom EU är bristerna stora, det blev pinsamt uppenbart för Björklund när det för en tid sedan uppdagades att utländsk civil personal köpt sex av kvinnor i Kosovo:
- I Sverige har vi nolltolerans mot den typen av beteende och jag försöker få andra länder att förstå att det krävs mer än en dammig videofilm om jämställdhet för att förändra attityder på djupet. Det finns fortfarande befäl som anser att manliga soldater behöver köpa sex för att liksom lätta på trycket och hålla moralen uppe. Tyvärr tar det tid att förändra dessa förlegade värderingar.

En i publiken frågade hur den uppförandekod som upprättades efter skandalen fungerar i praktiken.
- Under mina resor frågar jag ofta befälen hur man arbetar för att koderna ska respekteras och nästan varje gång har de inget svar. Sammanfattningsvis, det har inte hänt något alls tyvärr.
Men trots att utvecklingen internationellt går långsamt är försvarsministern hoppfull:
- FN förändras. Vi kan se att det var vanligare förr att staters och regimers rättigheter stod i centrum, men nu handlar det allt mer om folkets rättigheter. Det kommer att få positiva följder även för utsatta kvinnor i konfliktdrabbade områden, det är jag övertygad om. Under tiden vill jag se att Sverige går i täten för en jämställd säkerhetspolitik.

Psykologen Nino Makhashvilis och politikern Nadia Mahmoods berättelser från Georgien berörde många.

I den nya rapporten nämns Iraks nya konstitutionsutkast (som antogs under folkomröstningen den 15 oktober) som ett exempel på hur kvinnor utesluts från den politiska processen. Med anledning av detta var det intressant att höra vad nästa talare, Nadia Mahmood från Organisations of Women´s Freedom in Iraq, hade att säga. Hennes beskrivning av de irakiska kvinnornas situation fick många att sucka av medlidande:
- Irak är totalt laglöst. Det finns inga poliser och inget rättssystem, alla som bär vapen bestämmer. När det inte finns någon säkerhet drabbas kvinnorna värst. Idag kan vem som helst våldta en flicka på gatan och döttrar kidnappas och säljs som sexslavar till grannländerna utan att familjerna går till polisen eller protesterar. Att ha en antastad dotter ses som en för stor skam.
Mahmood är starkt kritisk till den nya konstitutionen och regeringen som hon menar USA valt, inte folket:
- Konstitutionen bygger på islams lag och kan därför inte erbjuda kvinnor någon säkerhet. Kvinnor som inte underkastar sig islams lag dödas; frisörer, läkare, tolkar till utländska företag med flera. Det internationella samfundet måste engagera sig också i den delen av konflikten, inte bara se till vem som har oljan och den partipolitiska makten.

Både Leni Björklund och Nadia Mahmood poängterade att internationella krafter måste investera i ett långsiktigt civilt arbete efter den militära interventionen. Psykologen Nino Makhashvili har under sitt arbete med krigets överlevare i Georgien lång erfarenhet av vad som händer om denna hjälp uteblir. Inledningsvis ville hon vidga deltagarnas syn på begreppet säkerhet.
- Jag stod och väntade på tunnelbanan här i Stockholm igår kväll. På skylten stod att tåget skulle komma om tre minuter, så jag tänkte att om drygt tre minuter är jag hemma. Vetskapen att allt är som det ska och att ordning råder är en förutsättning för att vi ska må bra. Krig berövar människor den känslan.
Georgiens regering har den sista tiden tvingat tillbaka internflyktingar till deras hembyar där övergreppen begåtts och därför växer antalet människor som behöver psykologisk hjälp. Makhashvili vet inte hur hon ska hinna med alla:
- Dessa klienter säger ofta till mig att de inte vet hur de ska uppfostra sina barn eftersom de själva inte tror på världen längre. De vill inte lära sina barn cynism och misstänksamhet, men de känner också ett starkt behov av att förbereda dem på hur hårt livet kan vara.
I övrigt visar hennes studier att traumatiserade kvinnor ofta blir deprimerade, medan männen blir osociala och psykotiska:
- Männen tar ofta ut sin ilska och frustration på sina kvinnor och barn, så på så vis kan man säga att kvinnorna drabbas dubbelt av krig och konflikter.

Åsa Carlman, Halala Rafi, Nadia Mahmood, Christine Bender och Jessica Horn diskuterade respekt för kultur i sin workshop.

Konferensen avslutades med ett antal workshops där deltagarna fritt fick diskutera olika aspekter på ämnet jämställdhet och säkerhetspolitik. I grupp tre fastnade man för frågan i vilken utsträckning det internationella samfundet ska respektera den inhemska kulturen om den kränker mänskliga rättigheter. För Nadia Mahmood var svaret givet:
- De som diskriminerar skyller alltid på kultur, tradition eller religion, men det är ingen ursäkt. Det är aldrig är okej att tillåta förtryck bara för att folket tror det är rätt.
Jessica Horn från Sigrid Rausing Foundation höll med:
- Ja, det är alltid "Gud sa att jag skulle" eller "så har vi alltid gjort".
- Mänskliga rättigheter är icke förhandlingsbara, men hur man implementerar dem går givetvis att anpassa till kulturen, påpekade Anette Lyth från OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.
Moderator Åsa Carlman frågade deltagarna hur det kommer sig att väst drar sig för att sätta ner foten när övergrepp begås.
- Vi minns kolonialtiden och missionärerna och vi vill inte göra om misstaget att tvinga på andra våra värderingar, svarade Charlotta Åsell.
- Ja, men är inte det som att säga att mänskliga rättigheter är ett västerländskt påfund? Det är det ju inte, mina förfäder i Afrika har en lång tradition av att kämpa för sina rättigheter, sade Horn.
Efter en timmes diskussion med många intressanta inlägg fick Nadia Mahmood avsluta dagens konferens med ord som fick alla att skratta:
- Vi är överens om att livet är heligare än allt annat och därför måste mänskliga rättigheter ses som en universell lag. Inget annat är acceptabelt och alla som inte förstår det kan dra åt skogen!

Emmy Magnusson

reportage | 2005-10-25