Amnestys årsmöte sade nej till offentliga medel

Det blev stundtals livliga debatter när de drygt 240 röstberättigade deltagarna vid Amnestys årsmöte på söndagsmorgonen skulle ta ställning till 22 motioner och förslag. Årsmötet beslöt att ge styrelsen i uppdrag att verka för att Amnesty International i framtiden inte tar emot offentliga medel. På eftermiddagen hölls ett seminarium om romers möjligheter till en rättsäker asylprocess i Sverige.

Sedan 1999 finns det en internationell policy att Amnesty International som medger att organisationen kan ta emot statliga medel för att finansiera biståndsverksamhet och för utbildning inom mänskliga rättigheter (MR). Samtidigt är en av grundvalarna för Amnestys arbete att vara oberoende, såväl politiskt och religiöst som ekonomiskt.
- Vi ska kunna agera med trovärdighet när vi kritiserar regeringar och andra aktörer utan att det uppstår något tvivel om att vi är fristående och opartiska, konstaterade styrelsen i ett förslag till årsmötet.
I förslaget begärdes årsmötets stöd för att driva frågan vidare internationellt. I augusti håller Amnesty International internationellt rådsmöte, ICM. Den svenska sektionen ska där driva frågan om att Amnesty i fortsättningen ska säga nej till pengar från stat, landsting och kommun. Sektionen i Australien har till ICM lagt ett förslag om att utreda frågan.
- Jag vill tacka för att detta förslag äntligen kommer, sade Anna Dahlbäck, aktiv i juristgruppen i Stockholm. Oberoendet är en viktig fråga.

Fredrik Engberg presenterar förslagen från beredningsgrupp 1. Mötesfunktionärerna; Ida Lönneborg, Hannah Laustiola, Hanna Roberts och Ida Burlin, noterar förslagen.

Under lördagen hade besluten i plenum kring motioner förberetts i tre beredningsgrupper. Resultatet presenterades på söndagen. I vissa fall hade beredningsgrupperna varit eniga men i vissa fall hade det efter långa diskussioner blivit knappa majoritetsbeslut som sedan ändrades under debatten på söndagen.

Antalet grupper i svenska Amnesty ökar återigen efter flera års tillbakagång. Vid årsmötet förra året antogs ett dokument som anger en vision för Amnesty år 2016 där det slogs fast att Amnesty ska behålla sin identitet som ”en demokratisk och medlemsstyrd organisation där aktiviteten inom de långsiktiga medlemsstrukturerna stärks”.
Årsmötet slog fast sektionen ska arbeta för att antalet grupper ska öka till år 2016.

Idag har svenska Amnesty drygt 86 000 medlaemmar. Organisationen tillämpar direktdemokrati där varje medlem har rösträtt. På årets årsmöte deltog drygt 240 personer med rösträtt, en försvinnande
liten del av medlemmarna. Styrelsen hade föreslagit årsmötet att de skulle ges ett uppdrag att tillsätta en uppdragsgrupp för att komma ”med förslag om hur vi kan utveckla och stärka det demokratiska deltagandet inom sektionen i enlighet med visionen i Svenska Amnesty 2016”.
- Jag vill minnas att vi redan har haft en eller två demokratiutredningar som har tittat på införandet av representativ demokrati, påpekade Anna Dahlbäck, Men det har vi inte velat ha. Jag är tveksam till att det ska bli ytterligare en demokratiutredning.
Lisbeth Kohls från styrelsen förklarade att det år 2001 hade lagts fram ett förslag till årsmötet om införandet av ombud på årsmötet. Det sade årsmötet nej till och direktdemokratin med en medlem=en röst behölls. År 2004 återkom Hallandsdistriktet med ett förslag om representativ demokrati som röstades ned av årsmötet 2005.
- Diskussionerna har dock fortsatt och de som tog upp frågan 2009 uppmanades att komma med förslag, sade Lisbeth Kohls. Från styrelsens sida handlar det om vi vill utveckla demokratin och värna demokratin inom Amnesty.
Hon sade att styrelsen uppskattade den breda diskussion som förts i beredningsgruppen och betonade att styrelsen inte har bundit sig för en framtida modell:
- Vi är en gräsrotsorganisation som arbetar för en utopisk värld. Då får vi acceptera att en anarkisk form av demokrati kanske är ineffektiv men det är viktigt att aktivisterna har mycket makt, ja 100 procent, över rörelsen, framhöll Anna Termine från Stockholm.
Anna Dahlbäck stödde ett avslag på styrelsens förslag:
- Jag tycker att en ny utredning av vår demokrati tar för mycket tid. Det är tid som kan användas för arbetet med mänskliga rättigheter.
Med knapp majoritet, utan rösträkning, fick dock styrelsen igenom sitt förslag. Medlemmarna ska löpande inkluderas och konsulteras under processen.

Efter beredningsgruppernas presentation var det dags att gå till diskussion och sedan beslut.

En rad motioner om kurdernas situation hade lämnats in till årsmötet. Samtliga motioner avslogs. Där fanns bland annat krav på att Amnesty ska initiera en diskussion med Amnestys internationella sekretariat om Halabja 1988, då Saddam Hussein bombade den kurdiskt dominerade staden Halabja med kemiska vapen, ska betraktas som ett folkmord. Årsmötet gick på styrelsens linje att Amnesty har fördömt bombningen av Halabja som ett illdåd och krävt att de skyldiga ska ställas till svars. Däremot har Amnesty varit försiktig med att använda begreppet folkmord om inte en händelse har utsatts för en noggrann juridisk prövning.
Medan Amnesty betecknar Rwanda 1994 som folkmord, då detta har fastställts i FN:s Rwandatribunal i Arusha används inte ordet folkmord om övergreppen i Darfur i västra Sudan eller det öde som drabbade armenierna i Ottomanska väldet 1915.
När det gällde motioner om kurdernas rättigheter i Turkiet och tortyr i turkiska fängelser hänvisades till att detta redan är frågor som Amnesty jobbar med.

Amnesty International presenterar sig idag som ”en global rörelse med över tre miljoner bidragsgivare, medlemmar och aktivister i över 150 länder och territorier” men i en motion pekades på avsaknaden av tillgänglig statistisk. I Amnestys årsrapport finns ingenting om det aktuella antalet medlemmar i olika sektioner, vilket fått motionären Bo Lindblom att kräva att styrelsen ska arbeta för att uppgifter om sektionernas storlek och delegaternas fördelning vid rådsmöten ska finnas på Amnestys interna hemsida. Motionen antogs utan debatt.

Sedan årsmötesdeltagarna fått möjlighet att ställa frågor till Anthony Graves om sina upplevelser och tankar kring att sitta fängslad i över 18 år, oskyldigt dömd till döden, var det dags att avsluta 2011 års årsmöte. Avgående ordförande Anna Nilsdotter avtackades och lovade att det finns nya spännande uppdrag inom svenska Amnesty som hägrar:
- Jag kan nog tänka mig att sitta med i granskningskommittén...

Text: Ulf B Andersson Foto: Yvette Lindholm

Amnesty Press på årsmötet

Svenska Amnesty har valt ny ordförande: Sofia Halth tar över (7 maj)

Amnestymanifestation på Götaplatsen - årsmötet inlett (6 maj)

”Romer får ingen rättssäker asylprocess”

Romernas situation i Europa är en del av Amnestys fattigdomskampanj. Lise Bergh, generalsekreterare för svenska Amnesty, berättade om romernas situation i Europa på årsmötet i Göteborg i samband med att rapporten Romer i asylprocessen släpptes.
– Det bor 15 miljoner romer i Europa och det är den mest marginaliserade gruppen av alla. Det är också den gruppen som diskrimineras mest av alla. Det gäller alla samhällsområden; rätten till boende, rätten till arbete, rätten till utbildning och rätten till hälsovård, berättar Lise Bergh.
Amnesty arbetar mot EU för att Europas länder ska sätta upp en ordentlig strategi med ordentliga resurser för att ta tag i romernas situation.
– I EU finns en plattform där man diskuterar romernas situation och slänger sig med pampiga ord om mänskliga rättigheter, men det gör ofta ingen skillnad. Amnesty arbetar för en strategi som gör skillnad i verkligheten. Det är avgörande att romerna själva som berörs måste vara delaktiga i utredningar och krav. De måste också bli medvetna om sina rättigheter, säger Lise Bergh.

Amnesty tagit har nu fram rapporten enligt ett årsmötesbeslut från 2009. Uppdraget har varit att ta reda på om romer får en rättssäker asylprocess i Sverige. Rapporten ska i första hand användas för Amnestymedlemmar men kommer att läggas fram till makthavare. I rapporten har man valt att titta främst på hur de ärenden sköts som gäller asylsökande romer från Kosovo och Serbien.

Madelaine Seidlitz pratade om romernas asylprocess.

Madelaine Seidlitz, jurist inom folkrätt, flykting och migration på Amnesty, presenterade rapporten som är baserad på djupintervjuer med ett antal asylsökande romer och granskning av ytterligare fall.
– De som arbetar med dessa ärenden på Migrationsverket tycker ofta att det är jobbigt att handlägga romernas ärenden. De vet att den absolut största majoriteten kommer att få avslag på sin asylansökan och skickas tillbaka till fruktansvärda förhållanden, berättar Madelaine Seidlitz
Ett annat problem är att alla romer inte får ett offentligt biträde för sina ärenden. Migrationsverket kan göra en första bedömning att ärendet är uppenbart ogrundat, att asylskäl saknas, och då utses inte något offentligt biträde. Asylsökande får ofta inte information om att de har rätt till ett eget ombud i sina kontakter med migrationsverket.

– Romerna känner att de får ett bra bemötande, så just det kanske inte känns som ett problem, men de känner sig inte lyssnade på, säger Madelaine Seidlitz.
– Många säger också att de har fått tillgång till information, men de har inte kunnat ta till sig den. Det händer att migrationsverket delar ut information skriftligt utan att ta hänsyn till om personen i fråga faktiskt kan läsa, eller att det är rätt språk.
Migrationsverket har en skyldighet att motivera sina beslut, framförallt vid avslag. De asylsökande får då oftast standardmotiveringar. Även när den sökande har nekats offentligt biträde för att verket anser ansökan vara ogrundad.

Trots att asylsökande uppger att deras barn måste gå i särskola och att de blir trakasserade av polisen beviljas de inte asyl. Svenska myndigheter menar att det romerna utsätts för i sina hemländer är straffbara brott som kan hanteras av landets egna myndigheter. När migrationsverket motiverar avslagen till media eller Amnesty säger de att sociala skäl inte är tillräckligt för att få stanna i Sverige.
– Hur mycket trakasserier ska man utsättas för att det ska vara diskriminering, undrar Madelaine Seidlitz.

– Migrationsverket är skyldiga att motivera sina sina beslut. Tvingas man motivera varför man ger avslag kanske man tvingas fundera över rimligheten i beslutet, avslutar Madelaine Seidlitz.

Text: Yvette Lindholm Foto: Kaj Ranén

Amnestys diskrimineringskampanj

Stoppa tvångsåtersändandet av romer, Pressnotis, 28 september, 2010

Europa måste sluta diskriminera romer, Pressnotis, 7 april, 2010