Flest inspärrade journalister i världen

De senaste åren har lokala och internationella människorättsorganisationer anklagat den turkiska regeringen, regeringspartiet AKP och premiärminister Recep Tayyip Erdogan för att ha starkt begränsat medierna och yttrandefriheten i Turkiet, rapporterar nyhetsbyrån IPS.

Enligt en rapport från organisationen CPJ, Kommittén för skydd av journalister,som bevakar pressfriheten i världen, hade Turkiet flest inspärrade journalister i världen 2012, fler än länder som Iran, Eritrea och Kina.

Enbart i augusti förra året fängslades 76 turkiska reportrar. Drygt två tredjedelar av journalisterna som sitter bakom galler tillhör den kurdiska minoriteten och många av dem anklagas för att ha stöttat terrorism då de skildrat Kurdiska arbetarpartiet, PKK, som terrorstämplats av landets regering.

”Myndigheterna har fängslat journalister i stor skala och anklagat dem för terrorism eller statsfientlig verksamhet och använt sig av påtryckningar som lett till självcensur,” slår CPJ fast.

Turkiets justitieminister, Sadullah Ergin, kallar CPJ:s rapport ”överdriven” och säger att kritiken av pressfriheten i Turkiet används som ett politiskt verktyg mot regeringen.

• Regeringen vill inte att en enda person blir orättvist behandlad på grund av sina tankar eller uttryck, oavsett om de är journalister eller inte. Turkiet gör ansträngningar för att hitta rätt balans mellan att förhindra hyllningar av våld och terrorismpropaganda och att utvidga pressfriheten, sade Ergin till pressen.

Många pekar på brister i straffrätten som en orsak till den begränsade pressfriheten. Landets vaga antiterrorlagstiftning har fördömts - att skriva en artikel kan räcka för att en journalist kan anklagas för att stödja eller tillhöra en terroristorganisation.

• Turkiets definition av terrorism är inte i linje med den europeiska normen och det måste förändras. Det är absolut nödvändigt att definitionen justeras och blir mer rationell så att de flera tusen människor som sitter fängslade anklagade för terrorism - något de inte skulle vara anklagade för någon annanstans i Europa - kan släppas, säger Hugh Pope, forskare vid organisationen International Crisis Group.

År 1997 beslutade EU:s stats- och regeringschefer att Turkiet hade en principiell rätt att ansluta sig till unionen och anslutningsförhandlingar inleddes 2005. Processen har dock avstannat, bland annat på grund av Turkiets konflikt med Cypern.

• Det gör det inte bättre att Turkiet i Europa betraktas som ett land som sätter munkavle på pressen, men jag tror inte det är det största problemet. Jag tror att det stora problemet är att flera stora länder i Europa har invändningar mot Turkiet. Men om landet hade en mer försvarbar hållning gentemot medierna skulle Turkiet betraktas som mer europeiskt, säger Pope.

I oktober förra året, i den senaste lägesrapporteringen om Turkiet och dess strävan efter EU-medlemskap, meddelade EU-kommissionen att även om det finns utrymme att diskutera känsliga frågor och även om oppositionen får utrymme svarar inte landet upp mot förväntningarna när det gäller yttrandefriheten.

Enligt kommissionen är de mest akuta problemen fängslandet av journalister, tillämpningen av landets antiterrorlagstiftning och att högt uppsatta personer inom regeringen och armén gått till angrepp mot journalister.

Att Turkiet strävar efter EU-medlemskap kan vara av avgörande betydelse för landets pressfrihet. Detta på grund av den enkla anledningen att processen kan motivera regeringen till att göra framsteg inom området, menar Marc Pierini, tidigare chef för EU-delegationen i Turkiet.

Jillian Kestler-D'Amours

IPS/Istanbul