Gomorra – maffians riktiga ansikte
filmer | 2009-01-06 |
Regi: Matteo Garrone
Skådespelare: Toni Servillo, Gianfelice Imparato, Maria Nazionale, Salvatore Cantalupo
Land: Italien
Miljöerna och situationerna i Gomorra känns autentiska.
En osminkad Sopranos-värld utan mysiga pastamiddagar och kvicka kommentarer. Det är innehållet i Matteo Garrones film ”Gomorra” som får svensk premiär 9 januari.
Psykologin i den värld som målas upp i filmen Gomorra skulle kunna beskrivas med hjälp av det berömda Gudfader-citatet: ”Just when I thought I was out, they pull me back in”. Det går nämligen inte att hålla sig utanför hur mycket man än försöker. Förr eller senare tvingas alla in. Till Camorran.
Filmens handling utspelar sig i Neapels skrämmande betongförorter där i princip alla av manligt kön försörjer sig genom kriminalitet. Tioåringarna fungerar som kokainkurirer, 14-åringarna rånar folk, och de vuxna knarkkungarna mördar sina rivaler. En osminkad Sopranos-värld utan mysiga pastamiddagar och kvicka kommentarer, istället fylld av en ekande hopplöshet.
I Gomorra finns inga tydliga huvudrollsinnehavare. Regissören har istället valt att skildra fem parallella människoöden på olika nivåer inom Camorrnans näringskedja.
Skådespelarnas klädsel och utseenden, såväl som miljöerna och situationerna, känns alla helt autentiska. Och skådespeleriet är högklassigt. Tempot är högt och en malande oroskänsla infinner sig redan i den spektakulära inledningsscenen och håller sedan i sig filmen igenom.
Människorna som lever här har verkligen ingen chans. Och eftersom de inte känner till någon annan verklighet så ser ingen någonting konstigt med den. För alla gör det ju: tar mutor, hotar, tar droger, säljer droger, mördar. Men alla drabbas också slutligen på ett eller annat sätt av samma sak själva. Ett slags cirkelresonemang i samhällelig skepnad där såväl själva samhället som människorna är förlorarna.
Maffian i Neapel har inget vackert ansikte.
För förr eller senare tar det ju stopp. I samband med sopbergsskandalen i Neapel för en tid sedan, då nyhetsbilder visade upp napolitanska gator igenproppade av hushållssopor, förstod en hel värld hur illa det faktiskt är ställt i de södra delarna av Italien.
Regissören Matteo Garrone gestaltar problembilden på ett förtjänstfullt sätt. Trovärdighetsintrycket stärks ytterligare i och med vetskapen om att författaren till boken, Roberto Saviano, vilken filmen baserats på, tvingats lämna Italien på grund av dödshot.
Se Gomorra om du vill se maffians riktiga ansikte. Det är inte vackert.
Av: Fredrik Mattsson
filmer | 2009-01-06 |