Bolivia – ett år med Evo Morales

Reportage | 2006-12-16
Även publicerad i AmnestyPress #4/2006

I villorna i medelklassförorterna där mestiser och vita bor är det standard att ha en eller ett par »cholitas« arbetande under ofta slavlika omständigheter. Cholita betyder »kvinna av ursprungsfolket« men är samtidigt det ord som används för hembiträde. Casimira Rodríguez Romero, 39 år, tillhör quechuafolket och började arbeta som cholita redan som 13-åring.
När jag träffar henne är hon klädd på samma sätt som majoriteten av ursprungsfolkens kvinnor; sina långa flätor har hon kastade på ryggen och hon är klädd i traditionell cholita-kjol med noppriga blå strumpbyxor. Men saker har förändrats.
Idag är hon nämligen justitieminister i Evo Morales regering.
– Ja, det är märkligt vart ödet för en. Att jag skulle bli justitieminister är något som jag aldrig kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi, säger Casimira Rodríguez Romero och skrattar.

Juan Carlos Valles har fått utbildning av kubanska lärare för att undervisa i alfabetiseringskursen "Javisst kan jag". Här med eleverna Joaquin Yapura Yucra och Otilia Coronado. Foto: Tomas Ahlberg

Det är bara några decennier sedan Bolivias ursprungsfolk inte ens ägde rätt att gå på torget utanför presidentpalatset där Evo Morales från aymarafolket numera är president. Efter ett år vid makten har presidenten genomfört stora förändringar till förmån för landets ursprungsfolk.

President Evo Morales talar inför kokaodlare i byn Yapacaní.
Foto: Sara Paez
Av de 16 ministrarna i Evo Morales regering tillhör majoriteten något av ursprungsfolken och har ett förflutet i fackföreningar eller sociala rörelser. I Casimira Rodríguez Romeros fall handlar det om hembiträdenas fackförbund.
– Inte bara det dagliga livet utan även landets politik bör utgå från de traditionella rättesnörena: »Ama sua, ama llulla, ama khella« som är quechua och betyder »du ska inte stjäla, du ska inte ljuga, du ska inte vara lat«, säger Casimira Rodríguez Romero.

Bolivia är det land i Sydamerika där ursprungsfolkens kultur, traditioner och levnadssätt är bäst bevarade. Under alla år som Bolivia har funnits som stat har ursprungsfolken fortsatt att leva sina egna liv med sin egen samhällsuppbyggnad i byarna.

I Tiwanaku, utanför La Paz, firade ursprungsfolk Evo Morales valseger.
Foto: Jessica Nilsson
Ett annat välkänt begrepp hos ursprungsfolken är »ayni« som kan översättas med ömsesidighet; allt man gör för andra kommer man en dag få tillbaka. Sedan Bolivia fick en socialistisk regering har Kuba och Venezuela bistått landet med mycket hjälp som framförallt nått de fattiga ursprungsfolken. För många personer ur ursprungsfolken är detta inte politiskt spel utan istället fråga om »ayni«.

Inom ramen för samarbetet med Venezuela och Kuba har 100 000-tals invånare blivit försedda med identitetshandlingar så att de numera har rätt till skolgång, rätt att rösta och rätt att få ut sin årliga pension.
200 000 människor, varav merparten kvinnor från ursprungsfolken, lär sig läsa och skriva inom ramen för det kubanska alfabetiseringsprogrammet »Javisst kan jag«. Programmet har målsättningen att på 30 månader utrota analfabetismen i Bolivia.

Sjukhuset i Yapacaní är ett av tjugo sjukhus i Bolivia som Kuba varit med att utrusta. Där arbetar ett 50-tal kubanska läkare och sjuksköterskor.
Foto: Tomas Ahlberg

Via »Mission Mirakel«, som också är ett kubanskt program, har sju ögonkliniker installerats i landet och 10 000-tals patienter har opererats. Kuba har även skänkt Bolivia utrustning till 20 sjukhus på landsbygden samt sänt 1 700 kubanska läkare som hittills gett gratis sjukvård till 100 000-tals patienter. Tidigare har stora delar av ursprungsfolken varit utestängda från läkarvård, främst av ekonomiska orsaker men också på grund av rasism. Avsaknaden av sjukvård kan vara en bidragande orsak till att nästan vart tionde barn dör före fem års ålder och att medellivslängden är så låg som 64 år.

Efter ett år vid regeringsmakten är det just inom dessa tre områden; dokumentation, undervisning och hälsa, som de största förändringarna har skett enligt Casimira Rodríguez Romero.

Några röster från ursprungsfolken:
– De behandlar alla lika. Oavsett om man kommer i slips och kostym eller smutsig och trasig, säger Irka Terceros, restaurangägare som fått vård på ett av sjukhusen där kubanska läkare arbetar.

– Nu är jag inte så lätt att lura längre. Förut visste jag inte vad jag skrev under. Vi var dessutom tvungna att stanna hemma eftersom vi inte kunde resa förut. Vi visste inte vad det stod på skyltarna eller på biljetten, säger Justina Tacagua Vargas, hantverkare som precis har lärt sig att läsa.

–Vi ursprungsfolk börjar känna oss stolta över vår identitet. Detta tack vare att en av oss fick landets största ansvar, presidentposten. Att vara ursprungsfolk känns hela tiden mindre skamfyllt, säger Jubenal Quispe, universitetslärare, journalist och teolog.

Casimira Rodríguez Romero är justitieminister i Evo Morales regering.
Foto: Tomas Ahlberg

Högt upp på ursprungsfolkens agenda har funnits krav att grundlagen ska skrivas om med hjälp av en folkvald församling. I juli i år tillsattes en sådan församling med representanter från de största ursprungsfolken. Ett annat folkligt krav har varit att nationalisera landets naturtillgångar som utländska bolag tidigare haft tillgång till utan att betala skäliga avgifter. Första maj i år deklarerade Evo Morales att alla utländska bolag numera måste betala 82 procent av sina intäkter till bolivianska staten. »Detta är min present på arbetarnas dag« sade presidenten. Runt 350 miljoner dollar i ökning av intäkter från nationaliseringen ska finansiera pensionssystemet och ett nyinfört barnbidrag för barn i skolåldern.

En annan viktig fråga för ursprungsfolken är rätten till jord. Ett hundratal jordägare äger mer jord än två miljoner fattiga bönder tillsammans. I första fasen ska nu 2,5 miljoner hektar improduktiv, statligt ägd mark, distribueras till ursprungsfolk och jordlösa i landet. Redan har tusentals människor som tidigare varit jordlösa försetts med land.

Evo Morales uppmuntrar lokala småbönder till odling och importen har strypts för att gynna det egna landets småbönder. Däribland ingår att stötta kokaodlare. Den nya regeringens önskan är att få tillstånd att
börja exportera koka som medicinalväxt eller te.

Då kokabladet är något heligt i Bolivia är det för ursprungsfolken av stor vikt att ha en före detta ledare för kokaodlarna på presidentposten.
– Evo Morales har varit en av de ledare som har kämpat för att vi ska få odla koka och att den ska legaliseras. För oss är koka ett heligt blad som har stor betydelse i vårt dagliga liv, i våra traditioner och i våra ritualer. Evo Morales är en ledare som växt fram bland folket till skillnad från andra ledare och han har en bakgrund som kokaodlare, säger Baldemar Chura, byledare i byn Chari, norr om La Paz.

Evo Morales har varit en minst sagt nitisk president under sitt första år vid makten och genomfört en oändlig rad förändringar som inte bara påverkar ursprungsfolken utan hela befolkningen. Bland annat har minimilönen höjts, sociala förmåner införts och det ökända dekret 21060 lag 55 om fri kontraktering har avskaffats för att hindra utnyttjandet av arbetskraft och godtyckliga uppsägningar.

Trots alla reformer är bolivianska folket efter århundranden av orättvisor misstänksamma och otåliga. Människor, framförallt ur medelklassen, tror att Kuba och Venezuela förväntar sig något i utbyte för den hjälp de ger Bolivia. Det finns en rädsla för att Bolivia ska förvandlas till ett nytt Kuba eller att Venezuelas president Hugo Chávez ska ta allt större del i Bolivias inrikespolitiska angelägenheter.

Även bland ursprungsfolken märks en misstänksamhet. Då landet består av många olika ursprungsfolk kommer krav från många olika håll och det är ständigt någon av grupperna som anser sig förfördelad. Evo Morales har inte heller lyckats trolla fram arbetstillfällen och varje dag lämnar 500 bolivianer landet för att söka sig en bättre framtid i USA eller Europa.
Utanför migrationskontoret i storstaden Cochabamba står ständigt ett par hårfrisörer beredda att klippa av flätorna på resfebriga cholitas innan de ska ta sina passfoton.

Text: Jessica Nilsson

Fakta Bolivia
Beroende på definition tillhör mellan 55 och 80 procent av Bolivias invånare någon av landets ursprungsfolk, varav quechua, aymara och guaraní är de tre största grupperna.

Inget annat land har lyckats avverka så många militärkupper och presidenter under så kort tid som Bolivia och den långa raden av korrupta regeringar har kört landets ekonomi i botten. Bolivia är Latinamerikas näst fattigaste land efter Haiti.

I december 2005 valdes kokaodlarnas ledare Evo Morales till landets president och blev den första presidenten av ursprungsfolket. Regeringspartiet heter MAS, Movimiento Al Socialismo, och är det första regeringspartiet på länge i Bolivia av vänsterkaraktär.
Text: Jessica Nilsson

Reportage | 2006-12-16
Även publicerad i AmnestyPress #4/2006