Skenbar trygghet i det totalitära

reportage | 2002-11-27

Ludvig Igra är i Göteborg för att hålla i en föreläsning under rubriken: ”Vem är fundamentalist"? Han är inbjuden av Göteborgs Universitet, Grundtviginstitutet och Levande Historia i Göteborg och deltar i deras föreläsningsserie om fundamentalism.

Det tar en stund innan Ludvig Igra kan komma igång denna novemberkväll. Han öppnar sin föreläsning med att filosofera kring universitetsaulans stora väggmålning. Det är ett nationalromantiskt verk som vill berätta om en svunnen tid som går i blågult. Men Ludvig Igra är inte så intresserad av målningens nationalromantik.

  • Jag fascineras av frånvaron av konflikt, målningen har något väldigt statiskt över sig och vill framställa ett harmoniskt förflutet. Det är så här nynazismen vill att det ska se ut, där alla främmande element har rensats ut. Men det är en bild av hur det aldrig har varit. Nationaltanken med ett land, ett språk och en kultur inom gemensamma gränser är ny. Filosofen och socialantropologen Ernest Gellner har sagt att nationalismen måste presentera sig som någonting mycket gammalt trots att den är ett nytt fenomen som uppstod först i slutet av 1800-talet.

Ludvig Igra

Innan Ludvig Igra vill besvara frågan om vem som är fundamentalist vill han problematisera begreppet fundamentalism. Han tycker egentligen att ordet fundament är en positiv symbol som betecknar vem individen är som person. Fundamentet är något som individen kan luta sig emot.

  • Varför inte behålla det gamla uttrycket totalitarism som till exempel totalitära ideologier och totalitära tankemönster, säger Ludvig Igra. Det jag talar om är ett tankesystem som är slutet. Begreppet fundamentalism används företrädesvis av västvärlden om andra kulturer.

Ludvig Igra har skrivit en bok som heter ”Den tunna hinnan - mellan omsorg och grymhet”. En av bokens teser är att vem som helst under vissa samhälliga omständigheter kan lockas av ett totalitärt tankemönster och bete sig mycket grymt.

Han fick själv ett uppvaknande när han läste ett tidningsreportage för några år sedan. Det handlade om en serbisk rektor i en bosnisk by. Före kriget i forna Jugoslavien var rektorn en omtyckt skolledare bland både bosniskserbiska och bosniskmuslimska elever. Men på tre månader blir han en serbisk nationalist som leder en attack mot sin egen by och 150 av hans muslimska elever skjuts ihjäl. Rektorn visade före kriget inga tecken på att vara en patologisk personlighet.

  • Varför låter vi oss förföras av totalitära tankemönster? frågar sig Ludvig Igra. Vi är den enda djurart som dödar utifrån en idé om den andre.

Ludvig Igra ger ytterligare ett exempel på den här lockelsen till det totalitära. Han berättar att han nyligen var och såg Göteborgs Stadsteaters uppsättning Albert Speer. Pjäsen framställde Hitler varken som demonisk eller som en pajas och det gav orden en stark kraft.

  • Det handlar inte om intelligens. Det tyska folket, dess bildade elit och kyrka hade en kollektiv upplevelse av att vara del av en hel nation, av att vara en gemenskap med samma mål och dela en totalitär ideologi. Det var först efteråt som man kunde ifrågasätta varför man låtit sig förföras. Hitler säger dessutom i pjäsen att han förundras över att människor blev förvånade över vad han gjorde, han utförde ju bara det som han hela tiden hade sagt att han skulle göra.

Människor har enligt Ludvig Igra ett grundläggande behov av trygghet och samhörighet. Detta behov kan ta sig uttryck antingen som intresse för det främmande genom inlevelsen i främlingens sårbarhet och utsatthet. Eller så tar sig det grundläggande behovet sig uttryck i en känsla av hot från det främmande.

Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet kan leda till att vi väljer totalitära tankesätt och därmed utesluter andra människor från rätten till trygghet och gemenskap.

Ludvig Igra ger ett fascinerande exempel på hur snabbt vi människor lyckas skapa en solid grupp om vi får en yttre fiende. En arbetsgrupp som på grund av konflikter tidigare har haft stora svårigheter att fungera kan på 24 timmar bli en sammanhållen och fokuserad grupp om den får en usel chef som gruppmedlemmarna kan betrakta som en gemensam fiende.

  • Samma behov av trygghet och samhörighet som skapar inlevelse med den andre kan också resultera i att den andre utesluts, säger Ludvig Igra. Vi är rädda för komplexitet och vill ha entydiga svar. Det totalitära ger oss en skenbar säkerhet av att ha förstått världen bättre än andra och dessa andra blir därmed en fiende.

Utifrån detta resonemang vill Ludvig Igra slå ett slag för vankelmod. Något som gör världen mer oförutsägbar.

  • Tidigare har jag varit olycklig över att jag har haft så svårt för att bilda mig en egen åsikt när jag läser debattinlägg. Jag tycker att alla har rätt på sitt vis. Men jag har kommit fram till att jag ska vara glad över mitt vankelmod och att det inte rör sig om haltande intellektuella funktioner hos mig själv. Komplexitet och osäkerhet gör världen mer spännande. Det gör att jag inte stannar i de idéer, åsikter och övertygelser som jag redan har.

Text: Camilla Törngren

reportage | 2002-11-27