Fackets inflytande i Nigeria

Tisdagen den 17 mars anordnade LO-TCO:s biståndsnämnd ett seminarium som Amnesty Press besökte. Temat var Nigeria: facket, demokratin och jämställdheten. Ett trettiotal åhörare hade kommit för att lyssna på Björn Beckman, professor i statsvetenskap, som berättade om fackets betydelse när landet har gått från militärdiktatur till demokrati.

Civila och militära regeringar har stridit om makten allt sedan Nigeria blev självständigt 1960. Landets ledare sedan 1999 är den folkvalde presidenten Olusegun Obasanjo. Han var också Nigerias militära ledare mellan 1976-1979 och var den första som lämnade ifrån sig makten frivilligt.

Under 1960-,70- och 80-talen växer den stora fackföreningsrörelsen fram i Nigeria. Kommunister, katoliker och socialdemokrater skapade olika förbund och fram till 1978 fungerar de som separata federationer.

Björn Beckman, professor i statsvetenskap,
på seminariet.
Björn Beckman inleder med att berätta varför han blev indragen i nigerianskt fackföreningssliv. Han var en av initiativtagarna till att bilda Nordiska Afrikainstitutet under 1960-talet, som har till syfte att främja samarbete mellan afrikanska och nordiska forskare. Björn Beckman har i fem år varit bosatt Ghana och därefter i Nigeria i nio år. Han arbetade som universitetslärare i Nigeria och kom då i kontakt med fackföreningslivet. Han skrev boken "Vetefällan" som handlar om livsmedelsindustrin i Nigeria. Valet av livsmedelsbranschen motiverar Björn Backman med:

-Människor är i allmänhet mer intresserade av livsmedelsfrågor än av fackföreningsfrågor. Kopplingen från livsmedelsbranschen till textilindustrin låg ganska nära och det var så jag fick kontakt med textilarbetarfacket, sade Björn Beckman.

Textilarbetarfacket var ett väl fungerande fackförbund med halvårsrapporter och kvartalsrapporter. De förde politiska diskussioner och man fick känslan av att det var en demokratisk organisation. Arbetskraften inom textilindustrin och dess fysiska styrka gjorde att de hamnade i en helt annat position. De kunde ställa krav på sina arbetsgivare och fackföreningsledare, fortsätter Björn Beckman

År 1979 valdes en ny regering. Det tolvåriga förbudet mot partipolitisk verksamhet upphävdes.

De flesta fackförbund bannlystes och de enda som fanns kvar var kontrollerade av staten. Resultatet av denna stramt hållna kontroll resulterade i att underjordiska fackföreningar bildades. Medlemmar från olika fackförbund började samarbeta. Militärregimen fick reda på att det förekom underjordiska möten och gjorde allt i sin makt för att krossa dem. Gång på gång misslyckades de med att kontrollera fackförbunden som fortsatte med sin verksamhet.

Under 1980-talet hamnade Nigeria i ekonomisk kris på grund av de fallande oljepriserna. Det blev då extra viktigt att fackförbunden hade en stark ledare som kunde stå upp mot landets regering. På grund av att textilindustrin hade stark fackförbundsledare som kunde förhandla fick de också de bästa lönerna och ny teknisk utrustning i fabrikerna.

• Under den ekonomiska krisen lyckades fackförbundsledarna flytta fram sin positioner, menar Björn Beckman.

Studentrörelsen i Nigeria har spelat en avgörande roll i kampen att försöka få bort militärregimen. För att kunna avsätta militärregimen tvingades de olika civila grupperna att samarbeta. Studentrörelsen bestämde sig till exempel att börja demonstrera på 1 maj.

-Militärregimen låg definitivt i konflikt med det civila samhället och de olika fackföreningarna, hävdar Björn Beckman.

På 1980-talet kulminerade konflikten och resultatet blev att åtta studenter sköts ihjäl. Den dåvarande militärregimen grep olika fackföreningsledare och upplöste deras fackförbund.

I Nigerias nu sköra demokrati finns Nigerias centralorganisation, NLC, Nigeria Liberal Congress. Medlemmar från 29 olika industriförbud är med i NLC som har fyra miljoner medlemmar. Det motsvarar 95 procent av den organiserade arbetskraften. Ledaren för NLC är Adams Oshiomhole som också är gammal fackföreningsledare för textilförbundet. De har till och med en egen fungerande hemsida.

-Man har ännu inte skapat några rutiner men på hemsidan finns massor av material. De har en bulletin där de kämpar mot de ökade bensinpriserna, sade Björn Backman.

NLC har rapporterat att det förekommer kränkningar av de anställdas mänskliga och fackliga rättigheter. Medlemmar av facket har hotats för att de ska lämna facket och vissa arbetsgivare vägrar att erkänna fackföreningens existens. En del har till och med avskedats för sin aktivitet inom facket. På grund av det ökande antalet korttidsanställda, särskilt inom oljeindustrin, är det ännu svårare att organisera sig. Den 16 januari i år greps Adams Oshiomhole tillsammans med nio andra fackföreningsledare då de genomförde en demonstration mot höjda bensinpriser. De anklagades bland annat för uppmaning till oroligheter och olaglig sammankomst. De släpptes mot borgen men ledaren för NLC greps på nytt dagen efter. Demonstranter samlades utanför regeringbyggnaderna i huvudstaden Abuja för att protestera mot att inga förhandlingar skett om den 15,3-procentiga ökningen av bensinpriset. De blev bemötta med tårgas och regeringen förklarade strejken olaglig. Minst 50 fackliga ledare och medlemmar greps.

Den fackliga demokratin är ännu inte förankrad. Fortfarande styrs mycket med maffialiknande metoder.

• Fackföreningsrörelsen är den enda trovärdiga parten om man jämför med till exempel militärregimen, avslutar Björn Beckman.

Petra Kullander
Amnesty Press, praktikant