Klustervapen- ett hot mot civila

Ett tiotal människor hade samlats utanför utrikesdepartementet den 13 februari, i samband med överlämningen av namnunderskrifter mot klustervapen till regeringen. Över 12 000 namnunderskrifter hade samlats in och medverkande vid överlämningen var bland annat Amnestys generalsekreterare Lise Bergh, Lena Hjelm-Wallén från Svenska Afghanistankommittén och Christer Zettergren från Röda Korset.

Protester mot klustervapen utanför Utrikesdepartementet

Ayat Suliman, en 12-årig irakisk flicka som skadats svårt av klustervapen och numera bosatt i Sverige, var på plats tillsammans med sin pappa och en tolk. Hon var 8 år när hon skadades av en klusterbomb i Irak. Ärren från skadorna täcker hela hennes ansikte och händer.
- Jag vill vara som andra flickor, utan att bli behandlad annorlunda, sade Ayat Suliman.
Hennes pappa vädjade om sjukvårdshjälp och undrade vem som kan hjälpa dem att få den behandling som behövs.
- Ayat mår dåligt och alla blir rädda för henne. Hon lever ett hemskt liv, sade han.

-Svårt att få rätt sjukvård till min dotter, sade Ayats pappa.

Ett klustervapen är som en bomb- eller raketkapsel med flera mindre bomber inuti. De släpps ofta från flygplan och ska detonera när de träffar marken, men eftersom felmarginalen ofta är hög resulterar det i att många bomber ligger kvar i oexploderat skick. Markunderlaget är en avgörande del om bomberna exploderar eller ej.
Den oexploderade klusterammunitionen som ligger kvar på marken dödar och skadar civilbefolkningen. Det är även ett hinder vid återuppbyggnaden av infrastruktur, vilket leder till en långsammare ekonomisk återhämtning.
Klustervapen har använts i ett antal krig, bland annat i Afghanistan, Irak, Kosovo, Tjetjenien och Libanon.

Den svenska regeringen är tveksamma till ett heltäckande förbud. De använder sig av följande argument till sitt försvar , ”det är svårt att förbjuda klustervapen för att det är svårt att få med producenterna” och ”det är inte vi som bombar, därför behöver inte vi avskaffa våra klustervapen”.
Regeringen har hävdat att nationella försvarsbehov är anledningen till att klustervapen måste behållas.

Ayat Suliman utanför Utrikesdepartementet med namnlådan

Vid själva överlämnandet fick inte press eller utomstående följa med in. Efter 40 minuter kom sällskapet ut från utrikesdepartementet.
Amnestys generalsekreterare, Lise Bergh kommenterade vad som sades inne på departementet.
- Vi pratade om de två möten som snart ska ske, ett i Nya Zeelands huvudstad Wellington och ett i Dublin. Regeringen talade om en reglering av klustervapen, men det är inte det vi vill ha. Vi vill ha ett totalt förbud, sade hon.

Under mötet i Wellington 18-22 februari, kommer frågan om en defenition av klustervapen att vara i fokus, eftersom ett antal stater förespråkar att så kallade ”pålitliga” klustervapen med självförstöringsmekanismer bör tillåtas.

Det svenska nätverket mot klustervapen vill att Sverige ställer sig bakom det internationella förbud som är i enlighet med Osloprocessen, och att de skrotar det svenska klustervapnet.
Osloprocessen syftar till att under 2008 förhandla fram en internationell konvention som förbjuder klustervapen.

Läs mer: Sveriges klustervapen kan döda barn och civila (Debattartikel i Aftonbladet 13 februari)

Text: Elin Kamyab
Foto: Karolina Karlsson