Flyktingbarnens röster måste höras

När flyktingar skickas runt mellan EU:s medlemsstater är barnen bland dem som drabbas värst. Den senaste tiden har livsvillkoren för ensamkommande flyktingbarn på Malta uppmärksammats i medierna, men Malta är inte det enda EU-landet där barns rättigheter kränks.

Amin är 15 år, men han brukar säga att han är 20. Det var också vad han sa till Emma Söderman, masterstudent i globala studier vid Malmö högskola, när hon först träffade honom i flyktinglägret Hal Far på Malta där han bor. Hon är nyss hemkommen från Malta med femton flyktingbarns berättelser i bagaget. Femton barn som skickats tillbaka till Malta av svenska myndigheter, eftersom det var där de först sökte asyl. Amin är en av dem.

Det är vanligt att barn definieras som vuxna när de kommer till Malta, förklarar Emma Söderman:

• De anger en äldre ålder när de först anländer, därför att de har fått höra att det är enda sättet att ta sig vidare i Europa.

Hemkommen i Sverige står Emma Söderman inför publiken på ett seminarium om asylsökande barn och Dublinförordningen, som arrangerades av kampanjen Barnets bästa främst. Hon har valt att berätta Amins historia.

Om hur han flydde från Somalia som tolv-trettonåring för att slippa bli barnsoldat. Hur han måste vandra i en månad genom Saharaöknen och resa över Medelhavet tillsammans med 24 andra personer i en liten, skraltig båt, för att till slut bli upplockad av maltesisk kustbevakning. Han blev försedd med ett nummer, fick svara på en massa frågor och fick till slut lämna sitt fingeravtryck. Därmed var han officiellt asylsökande i Malta.

Enligt Dublinförordningen ska en flykting i EU få sin rätt till asyl prövad i det land där hon först sökte asyl. Om personen tar sig vidare till ett annat land inom EU, kan hon skickas tillbaka utan att få sitt ärende prövat i det nya landet. Det är vad som hände med Amin. I november 2008 lyckades han ta sig till Sverige, men det blev bara några få mörka vintermånader i Örebro, innan Migrationsverket beslutade att han skulle skickas tillbaka till Malta.

Emma Söderman har följt femton flyktingbarn på Malta. Henry Ascher, docent i barnmedicin, var också med på seminariet.

Malta, bara tio mil från Afrikas nordliga kust, är ett av de EU-länder dit flest flyktingar anländer. Men det är inte ett land där man vill stanna som flykting. Oacceptabla förhållanden i maltesiska flyktingläger uppmärksammades i en EU-rapport redan 2006. Slutsatsen av den rapporten var att lägren måste stängas.

När Emma Söderman träffade Amin hade han varit tillbaka på Malta i ett år. Han lever i flyktinglägret Hal Far på en ersättning bestående av 80 euro i månaden. Tre gånger i veckan måste han köa för att registrera sig som asylsökande - annars förlorar han delar av eller hela ersättningen. Samma straff kan drabba flyktingarna om deras tält är ostädade, eller om de protesterar mot lägerledningen.

Amin får inget jobb: ”They say I'm a baby.” Han har slutat försöka, sitter i sitt tält och ser på teve om dagarna. För att överleva i den hårda lägermiljön undviker han alla konflikter, går långa promenader och försöker att alltid vara glad. Och förtränger - både det som har varit och det som ska komma.

Emma Söderman beskriver asylprocessen på Malta som ”teknifierad, slumpmässig och rasistisk”. Flyktingarna möter en fientlig inställning från hela samhället.

• Trots att alla de jag pratat med flytt från rekrytering som barnsoldat, säger alla att de hellre skulle åka tillbaka till Somalia än stanna på Malta.

När elen var avstängd gick invånarna i Amins tält ihop och köpte ett gaskök. Amin är rädd för köket; en gång brann flera tält ner efter en gasolycka. Bilden har Amin själv tagit.

Enligt både svensk lag och internationella konventioner ska flyktinghandläggare se till barnets bästa. Men vad det egentligen innebär är inte så självklart. Det konstaterar Anna Lundberg, lektor i mänskliga rättigheter som handlett Emma Söderman. Hon, liksom de andra föredragshållarna på seminariet, kritiserar att Migrationsverket skickar tillbaka ensamkommande barn till Malta.

-Staten har ett utökat ansvar för de barn som vi diskuterar här idag, att skydda dem som är mest sårbara och utsatta.

Dublinförordningen innehåller en undantagsparagraf, och Sverige avgör själv på vilka grunder undantaget utnyttjas. Tyskland till exempel skickar som regel inte tillbaka barn till Malta. Svenska Migrationsverket använder undantaget generellt för ensamkommande barn från Grekland, men när det gäller Malta finns det inga sådana riktlinjer.

Fredrik Beijer, verksamhetschef på Migrationsverket, var med på telefon från Malmö och fick svara på seminariedeltagarnas kritik. Han poängterade att systemen för asylmottagande inte måste se likadana ut i alla länder som skrivit under Dublinförordningen.

-Utgångspunkten är att alla medlemsstater följer de grundläggande kraven på mänskliga rättigheter, och som myndighet måste vi utgå från det. Men det måste ändå alltid vara de faktiska förhållandena som avgör vilka beslut vi ska fatta.

Fredrik Beijers bild av hur flyktingar behandlas på Malta skiljer sig från föredragshållarnas:

• Vad vi behöver är en objektiv och grundlig rapportering om de faktiska förhållandena. Enligt den information vi har idag så respekteras de mänskliga rättigheterna på Malta. Men om vi får en bild där vi ser att enskilda individer riskerar att utsättas för brott mot de mänskliga rättigheterna så är det självklart att vi kommer att göra undantag.

Men Anna Lundberg ifrågasätter att Migrationsverket inte skulle känna till vad som pågår:

• Ni har barns berättelser, era handläggare på ansökningsenheterna träffar barnen, eller hur?

Samtidigt poängterar hon att det inte bara är på Malta som flyktingbarn utsätts för övergrepp. Hon tar upp exempel från Ungern, Bulgarien och Holland. Flyktinghandläggare måste ta barnens berättelser på allvar, säger hon, för det är ofta det enda som finns att gå på.

-Frågan måste vara: Finns det förutsättningar att skydda barn som utsätts för övergrepp? Inte om de faktiskt blir utsatta, för det tror jag är väldigt svårt att ta reda på.

Text: Marie Wenger
Foto: Linn Nilsson

Läs mer:

Barnets bästa främst (Här kan du se fler av Amins bilder från lägret.)