Vad har hänt efter Peking?

År 1995 höll FN en kvinnokonferens i Peking. En handlingsplan och deklaration antogs. Vad har hänt sedan dess? Vad kommer att hända? Den 23 april anordnade UNIFEM och Kompetensrådet för utveckling i staten, Krus, ett seminarium kring jämställdhet, makt och beslutsfattande.

Jämställdhet på FN-nivå
- Handlingsplanen som antogs i Peking av FN:s 191 medlemsstater ska styra jämställdhetsarbetet världen över. Den ger bra rekommendationer och är fortfarande relevant men måste användas mycket effektivare, sade Carolyn Hannan, tills nyligen chef för FN:s enhet för kvinnors framåtskridande.

Handlingsplanen lyfter fram tolv viktiga områden som regeringar, det internationella samfundet, frivilligorganisationer och det privata näringslivet ska arbeta med för att förbättra kvinnors villkor. Nyckelområden är bland annat fattigdom, undervisning, väpnade konflikter, ekonomi och beslutsfattande.

FN:s kvinnokommission, CSW, förbereder rekommendationer och rapporter till Sociala och ekonomiska rådet, ECOSOC, som ska främja kvinnors rättigheter på politiska, ekonomiska och sociala områden. År 2006 granskade CSW hur makt och beslutsfattande ser ut i FN:s medlemsländer. Tre år senare gjordes en uppföljning.

Carolyn Hannan har arbetat som chef för FN:s enhet för kvinnors framåtkridande.

• Alla länder berättar om framsteg inom utbildning, hälsa, arbete och att lagreformer har genomförts. Ett par hinder urskiljs i arbetet för jämställdhet: brist på kvinnlig representation i politiskt beslutsfattande, negativa attityder och föreställningar om flickor och att det finns ett stort gap mellan politiska mål och dess omsättning i praktiken, berättade Carolyn Hannan.

När CSW träffades i början av mars i år bekräftade den handlingsplanen från Peking, välkomnade framstegen som skett och erkände de brister som fortfarande finns.

• Mellan år 2000 och år 2005 var klimatet med att arbeta med jämställdhet sämre än när handlingsplanen antogs år 1995. Men nu börjar det se ljusare ut. ECOSOC ska ha jämställdhetsmöte i början av juli och förra året antog de en resolution där det står att det ska råda genusperspektiv inom allt arbete som sker inom FN. I september ska FN:s generalförsamling ha stormöte om millenniummålen och då kommer även handlingsplanen in. Och FN:s säkerhetsråd ska fira att resolution 1325, som handlar om kvinnor, fred och säkerhet, antogs för tio år sedan, sade Carolyn Hannan.

• Det är dock skandal att det fortfarande, 65 år efter att FN bildades, bara är 18,8 procent kvinnor i världens parlament och att endast 23 av 191 av FN:s delegater är kvinnor. Detta strider mot artikel åtta i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW. Statistiken är väldigt negativ, världen över, anser Carolyn Hannan.

Sverige för upp jämställdhet på den europeiska agendan
Tanja Olsson Blandby, departementssekreterare vid Sveriges Integrations- och jämställdhetsdepartementet, pratade om EU:s roll för att öka kvinnors makt och beslutsfattande och hur EU jobbar för att uppnå jämställdhet.

• Varje år ger EU:s ordförandeländer förslag på uppföljningar av handlingsplanen från Peking. Dessutom görs en årlig jämställdhetsrapport av EU-kommissionen och som antas av EU-rådet. Den innehåller statistik och redovisar hur jämställdhetsarbetet ser ut i EU, berättade Tanja Olsson Blandby.

Den senaste rapporten, Beijing + 15: The Platform for Action and the European Union, togs fram när Sverige var ordförandeland för EU i höstas under ledning av Sveriges integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Rapporten tar upp samma tolv kritiska områden som finns i handlingsplanen från Peking och baseras på information som hämtats in från medlemsländerna.

• Beijing + 15 visar att alla medlemsstater för en jämställdhetspolitik, många har exempelvis en myndighet och lagstiftning för jämställdhet. EU:s lagstiftning om jämställdhet har stärkts och därmed även länders möjlighet att arbete med dessa frågor, sade Tanja Olsson Blandby.

Ytterligare slutsatser från rapporten är att EU:s medlemsstater är eniga om hur viktigt det är med ekonomiskt oberoende för kvinnor.

• Mäns våld mot kvinnor är också en prioriterad fråga. Ett stort problem när det gäller människohandel är att det inte finns någon jämförbar statistik. Nu är Spanien ordförandeland och har föreslagit att ett observatorium ska inrättas där statistik ska föras om mäns våld mot kvinnor inom EU, berättade Tanja Olsson Blandby.

EU står inför många utmaningar för att uppnå jämställdhet:

• Det krävs ett jämställdhetsperspektiv bland politiker på både nationell nivå och i EU för att möta den ekonomiska krisen och miljöhotet. Män måste också ta ansvar och jobba för jämställdhet. Kvinnor måste ges möjlighet att förena arbete och familj. Rapportens slutsats är dock att det fortfarande finns mycket att göra, avslutade Tanja Olsson Blandby.

Anita Göransson är forskare på Linköpings universitet och Tanja Olsson Blandby arbetar på __Sveriges Integrations- och jämställdhetsdepartement.

Tydlig statistik om maktpositioner i samhället
Anita Göransson, professor i genus, ekonomisk förändring och organisation vid Linköpings universitet, presenterade en uppsjö med statistik ur sin undersökning ”Maktens kön”. Den visar, nästan övertydligt men behövligt, att Sverige är långt ifrån jämställt. På nationell nivå, exempelvis i Sveriges riksdag, är fördelning nästintill lika mellan män och kvinnor.

• Men när det gäller politiskt influerade maktpositioner på lokal och regional nivå råder det en massiv mansdominans. Även i akademier, storföretag, bland chefredaktörer och ledarskribenter och inom kultursfären - är mansdominansen utbredd, berättade Anita Göransson.

Hon berättade även att män generellt är ordföranden och kvinnor ledamöter. I Nobelkommittéerna sitter män i majoritet och bestämmer vad som är bra och bestämmer därmed över symboliska värden. Vid stadsteatrar, vilka är synliga och granskas, finns en majoritet av kvinnliga chefer, men på länsnivå är siffran tio procent. Näringslivet styrs av män; i privata företag är två procent av cheferna kvinnor och i offentliga 20 procent. Vid högskolor och universitet är det främst kvinnor som studerar, men bara 19 procent av landets professorer är kvinnor.

• Varför är det så få kvinnor på toppen? När det kommer till 40-60 procent-regeln är det alltid 40 som gäller för kvinnor, man orkar dit men sedan är det nog. Det handlar om att rekryteringsarbetet sker genom informella nätverk. Gissa vems? Männens, anser Anita Göransson.

Anita Göransson gav också exempel på vad som borde göras för att uppnå jämställdhet:

• Den statistik som finns över näringslivet måste förbättras och redovisas årligen. Mansdominansen i den lokala makten måste föras upp på dagordningen, detta måste också ske inom pressen eftersom mediers makt hela tiden ökar. Kvotering är det enda som kan hjälpa för att ändra på könsbalansen i börsbolag, morötter hjälpte inte. Valberedningar borde också granskas för redan på det stadiet kan det vara kört, då för få kvinnor föreslås.

Seminarium om kön och makt i Norden
Efter lunchpausen hölls några parallella seminarier och workshops. Ett av dem gick under titeln Kön och makt inom EU - Norden - Sverige och där deltog Anita Nyberg, professor emerita vid Stockholms universitet, Kirsti Niskanen som är docent och forskningsledare på Nordiska Institutet för kunskap om kön, NIKK, och samtalsledaren Annika Olsson, programansvarig Jämi.

Annika Olsson, Anita Nyberg och Kirsti Niskanen samtalar om kön och makt i Norden.

Kirsti Niskanen arbetar som forskningsledare vid NIKK, ett institut som finansieras av Nordiska Ministerrådet och har sitt säte vid Oslo Universitet. Projektet Kön och makt i Norden drevs mellan 2008-2009 och hade bland annat som syfte att sammanställa statistik om kvinnors och mäns representation på beslutsfattande poster inom nordisk politik och näringsliv under de 15 senaste åren. Kirsti Niskanen berättade att projektet har hämtat siffror från exempelvis presidentval och andra politiska nivåer, men också från myndigheter, näringslivet och några få organisationer.

• Vi har också tagit med Färöarna, Grönland och Åland i vår forskning. Det är något vi är stolta över då det är första gången kön och makt undersöks i dessa länder, sade Kirsti Niskanen.

Även om Kirsti Niskanen konstaterade att Sverige inte längre ligger på topplacering i världen när det gäller andelen kvinnor i parlamentet, poängterade hon dock att den parlamentariska politiken i Norden är en jämställdhetssuccé.

• Men det finns fortfarande en stor skillnad när det gäller positioner som utsätts för mycket granskning och de som är mindre synliga utåt, sade Kirsti Niskanen.

Som en illustration berättar hon att man kan uppskatta att högre positioner som utsätts för mycket jämställdhetsgranskning har en fördelning av män på omkring 60 procent och kvinnor 40 procent. På poster som finns i verksamheter med en medvetenhet om jämställdhet och makt, är andelen kvinnor snarare 30 procent. Hon konstaterade också att i de verksamheter där det ej finns någon diskussion om jämställdhet sitter oftast män på de viktiga posterna.

• Det är mycket fokus på siffror, man borde istället titta på företagens/institutionernas arbete med jämställdhet för att få fram mer kunskap om de lägre nivåerna i samhället, sade Kirsti Niskanen.

På frågan om vad som kan främja jämställdhet, pekade hon på flera områden i samhället.

• Samhällspolitiska diskussioner och debatter tillsammans med olika typer av kvinnorörelser kan hjälpa till att öka jämställdheten. De politiska partierna har också en nyckelroll i utvecklingen av den politiska representationen, konstaterade Kirsti Niskanen.

Kirsti Niskanen menar att den frivilliga partikvotering som finns i Norden har påverkat representationen på ett positivt sätt. Den har skapat samhällsdiskussion och konkurrens, menar hon. Med undantag för Danmark. Den största skillnaden Kirsti Niskanen lyfte fram när det gäller politik och näringsliv, är det faktum att den politiska världen efterfrågar kvinnliga ledare, ett önskemål som det privata näringslivet inte har uttryckt i lika stor utsträckning.

Anita Nyberg har varit med och tagit fram forskning om fattigdom, utbildning och ekonomi till EU-rapporten Beiling +15. Under seminariet koncentrerade hon sig på frågan om kvinnor och fattigdom.

• Det finns ingen statistik över kvinnor med låga inkomster. I statistik som behandlar inkomst och risk för fattigdom, läggs mannens och kvinnans inkomst ihop och sedan delas den på två. Det mäter ju inte alls kvinnors fattigdom! sade Anita Nyberg.

Anita Nyberg talade också om olika typer av makt. En kvinna som är gift med en miljonär kan mycket väl ha konsumentmakt. Men har hon ”egenmakt”? frågade hon sig. Hon underströk också att skillnaderna mellan kvinnors och mäns ”verkliga” ekonomi syns först efter pensionsåldern.

• Om mannen dör först är risken högre för att kvinnan blir fattig, än om kvinnan skulle dö före mannen. Utan man blir kvinnan fattig i många länder, konstaterade hon.

Anita Nyberg menar att många gånger då makt diskuteras talas det endast om toppositioner inom politik och näringsliv och att ”egenmakten” - makten att sätta agendan, glöms bort.

Peking-konferensen satte ribban för jämställdheten
15 år efter Peking-konferensen träffades FN:s kvinnokommission, CSW, i New York för att diskutera handlingsplanen. Gertrud Åström, ordförande i Sveriges Kvinnolobby, berättade om sina intryck från kommissionens möte och vad hon tror behöver göras för att än mer stärka kvinnors rättigheter på ett globalt plan.

Gertrud Åström förmedlade tydligt i sitt anförande att hon ser den handlingsplan som togs fram i Peking som ett dokument med stor potential.

• Den sätter ribban för hur det borde vara! sade Gertrud Åström.

Gertrud Åström från Svensk Kvinnolobby bjöd på ett inspirerande anförande om tiden efter Peking-konferensen.

Att tidpunkten var rätt och att kvinnorörelserna gjorde ett bra jobb, är två faktorer som hon tror spelat in i framgången.

• Under CSW-konferensen blev jag påmind om vad kvinnorörelserna ska göra. Vi ska alltid sätta press på regeringar! Och vi kan inte acceptera att förhandlingar sker utan kvinnor vid bordet. Det är då regeringar förhandlar utan kvinnor som maktordningar bekräftas! sade hon och syftade på de förhandlingar med talibaner i Afghanistan som har diskuterats den senaste tiden. Utan några kvinnliga representanter.

Men allt är inte framgång och positiv utveckling menar Gertrud Åström. Hon anser att diskrepansen mellan dokument och förhållanden i samhället ökar.

• Ibland känns det som om varken CEDAW eller resolution 1325 finns! CSW-konferensen uppmanade till större ambitioner. Deltagarna menade att det är dags för en ny världskonferens och kanske ett nytt dokument, så vi kan få in den yngre generationen och skapa nytt engagemang för frågorna. Men frågan är hur vi kan flytta fram våra positioner när vi känner att världen har gått tillbaka? frågade sig Gertrud Åström.

Vid flera tillfällen uttryckte hon en känsla av att för varje steg kvinnor kommer närmare männen, tar männen ett steg tillbaka. En av de stora utmaningarna menar hon är att istället föra män och kvinnor närmare varandra.

• Att få män att närma sig oss kvinnor vore kanske det nya supermålet för en ny konferens, föreslog Gertrud Åström.

Politisk handlingskraft, nya utmaningar och europeiska framsteg
Dagen avslutades med ett panelsamtal om de framsteg som gjort sedan Peking-konferensen och de utmaningar som måste tacklas. Carolyn Hannan, Pierre Schori, ordförande ECPAT, Olof Palmes Minnesfond och tidigare FN-ambassadör, Gertrud Åström, Christer Hallerby, statssekreterare Integrations- och jämställdhetsdepartementet och Carina Hägg, styrelseledamot i UNIFEM:s nationella kommitté i Sverige deltog i samtalet.

• Jag undrar om kvinnor har det bättre i dag, 15 år efter Peking? Jag tror att de har det, i viss mån, inledde Pierre Schori.

Pierre Schori, Gertrud Åström, __Carina Hägg, Christer Hallerby och Carolyn Hannan deltg i det avslutande panelsamtalet.

Carina Hägg anser att olika typer av organisationer behövs för att trycka på politiker, att politiker inte annars förmår att handla i dessa frågor.

• Men varenda steg vi tar riskerar vi att tappa Peking, vi måste vara vaksamma. Den politiska viljan saknas för att det är för viktigt för många att behålla maktstrukturer. Politikerna ser inte till att använda sin makt, sade Carina Hägg.

Carolyn Hannan menar att hon har försökt jobba på alla nivåer för att skapa förståelse för vikten av Peking-plattformen.

• Jag tror inte att det är rätt tid för en ny konferens eller ett nytt dokument. Vi måste istället plocka ut vissa strategiska delar, som exempelvis lika sysselsättning för män och kvinnor. Det kan bli ett bräckjärn för att förändra strukturer. Det är inte tidigare strategier som ej fungerat, det är genomförandet och för lite resurser. Vi tassar runt frågorna, vi måste istället bli raka, sade Carolyn Hannan.

Christer Hallerby var dock ganska optimistisk när det gäller hur frågorna diskuteras i Europa.

• Belgien, Frankrike och Spanien har varit ett stort stöd för Sverige när det gäller att få upp frågorna på agendan. Däremot har de andra nordiska länderna och Storbritannien varit tystare, sade Christer Hallerby.

Även om talarnas åsikter gick isär när det gäller hur man bäst kan gå vidare med frågorna, fanns det även några gemensamma nämnare. Att mödravård, säkra aborter och ”gender mainstreaming” måste stå högt upp på dagordningen togs upp i de flesta anföranden i dagens slutsamtal.

Text och Foto: Malin Eriksson och Stina Thomsson

Läs mer:

UNIFEM

Krus

Sveriges Kvinnolobby

Pekingdeklarationen