Nagorno-Karabach: Armenien hotar med fullt krig och Turkiet lovar stödja Azerbajdzjan

Medan Azerbajdzjan den 3 april utlyste en ensidig vapenvila i Nagorno-Karabach avfärdade Armenien det som ”ett informationstrick” och den 4 april hotade Armenien med fullskaligt krig. USA, Frankrike och Ryssland, den så kallade Minskgruppen, har inkallat till möte i Österrikes huvudstad Wien tisdag 5 april i ett försök att förhindra att krisen utvecklas till fullt krig.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan lovade på söndagen att stödja Azerbajdzjan ”ända till slutet”, rapporterar Radio Free Europe/Radio Liberty. Enligt Reuters svarade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov att Turkiets uttalade var ”ensidigt”. Förhållandet mellan Ryssland och Turkiet är mycket kylslaget sedan i november 2015 då Turkiet sköt ner ett ryskt stridsplan.

Företrädare för Ryssland, USA, EU och Iran manade både Armenien och Azerbajdzjan att omedelbart respektera vapenvilan från år 1994.

Enligt de senaste rapporterna har Armenien nu medgett att 15 egna soldater har dödats medan de Armenienstödda separatisterna i Nagorno-Karabach säger sig ha förlorat 18 soldater. Azerbajdzjan rapporterade på söndagen att de hade förlorat tolv döda. Flera civila ska också ha dödats.

Bägge parter uppgav sig ha förstört ett antal stridsvagnar och pansarvagnar hos motståndaren.

Striderna, som inleddes på lördagen, är de värsta som förekommit sedan år 1994. Då ingicks vapenvila i det krig som pågick mellan Armenien och Azerbajdzjan 1988-1994 och som beräknas ha skördat 30 000 människoliv medan hundratusentals människor drevs på flykt.

Vapenvilan har med sporadiska undantag respekterats men konflikten har förblivit olöst. Nagorno-Karabach ligger som en enklav inne i Azerbajdzjan och kontrolleras till största delen av de armeniska separatister som utropat områdets självständighet. Armenien hotade på måndagen med ett erkännande av utbrytarstaten.

Bägge sidor beskyllde varandra för att natten till den 2 april ha startat striderna där stridsvagnar, artilleri och attackhelikoptrar användes. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, fördömde striderna och beklagade att människoliv, inklusive civila, gått till spillo.

Både Armenien och Azerbajdzjan har under senare tid rustat upp sina arméer och Ryssland har sålt vapen till bägge sidor. Både Azerbajdzjans president Ilham Alijev och Armeniens president Serzj Sargsian befann sig i USA på officiella besök några timmar innan striderna bröt ut. De mötte USA:s vicepresident Joe Biden som uppmanade de bägge presidenterna att lösa konflikten med fredliga metoder.

Vid ett möte mellan USA:s utrikesminister John Kerry och Ilham Alijev den 30 mars uttalade USA sitt stöd till Azerbajdzjans ”territoriella integritet”. Enligt RFE/RL sade Alijev att konflikten bara kan lösas genom att FN:s säkerhetsråd antar en resolution som kräver ”omedelbart och villkorslöst tillbakadragande av armeniska trupper” från Azerbajdzjan.

Medan Minskgruppen nu ska försöka hitta en väg ut ur den nuvarande krisen rapporterar RFE/RL att den armeniska sidan förstärker med tungt artilleri och att hundratals veteraner från kriget 1988-1994 nu är på väg mot frontlinjen.

Enligt nyhetsbyrån Reuters uppgav Armenien på måndagen att en drönare från Azerbajdzjan hade anfallit en buss med frivilliga från Armenien som var på väg till Nagorno-Karabach och att fem av passagerarna hade dödats.

I Paris sade Hovhannes Guevorkian, representant för Nagorno-Karabach, att Azerbajdzjan upphört med attacker från helikoptrar men skjuter med artilleri ”non-stop” mot städer i södra och norra delen av området.

Ulf B Andersson

4 april 2016

Läs mer från Amnesty Press

Armeniens justitieminister om kritik mot brist på mediefrihet: ”Det är nonsens” (19 april 2015)

Nagorno-Karabach en fryst konflikt som väntat på en lösning i över 20 år (17 april 2015)

Armenien- Azerbajdzjan: En frusen konflikt på Europas bakgård riskerar att återgå i krig (21 februari 2013)

Försoningsprocessen mellan Armenien och Turkiet avbruten - 95-årsdagen av ”den stora katastrofen” 1915 uppmärksammades i Istanbul (26 april 2010)

Ulf B Andersson
Amnesty Press