Armeniens justitieminister om kritik mot brist på mediefrihet: ”Det är nonsens”

Enligt organisationen Freedom House placerar sig Armenien först på plats 78 av världens 180 länder när det gäller yttrande-och pressfrihet. Internet är fritt men når inte särskilt många och det viktiga TV-mediet kontrolleras i praktiken av regeringen. Nu vill regeringen stärka presidentmakten ytterligare samtidigt som banden till Ryssland blir starkare.

Hovhannes Sahakyan är justitieminister i Armenien. På porträttet i bakgrunden syns landets president Serzh Sarkisian. Foto: Andreas Irebring

Solen skiner över Jerevan, Armeniens huvudstad. Någonstans i horisonten hägrar berget Ararat, ett berg som haft en enorm betydelse för den armeniska nationalsjälen genom åren. Vi sitter på ett kontor i nationalförsamlingen på Baghramyan-avenyn. En TV skvalar i bakgrunden.

Hovhannes Sahakyan är justitieminister i Armenien. Han lutar sig tillbaka i en läderstol bakom ett jättelikt skrivbord, knyter händerna. Efter en stund lutar han sig framåt, stirrar mig stint i ögonen och säger:
– Vi är en ung nation som ständigt gör små och stora framsteg. Vi är dock en demokratisk nation ska tilläggas. Valen är fria, medierna är fria och människor kan göra sina egna val och tro på vad de vill utan att det får personliga effekter här i Armenien.

Armenien kritiseras ju dock ofta för att sakna exempelvis pressfrihet?

– Enligt mig är det nonsens, säger Hovhannes Sahakyan samtidigt som han riktar blicken mot teven i bakgrunden, pekar och börja byta mellan tv-kanalerna i rask takt.

Han fortsätter:
– Det där är en oppositionspolitiker, där har du en annan. Vem är det som säger att medierna i Armenien inte är fria?
Han låter som en tvärflöjt när han säger det: säker i tonen, mjuk i melodin.

Isabella Sargyan är programdirektör för den ickestatliga organisationen Euroasiatiska partnerskapet (Eurasia Partnership Foundation). Hon har en helt annan uppfattning om pressfriheten i Armenien.

– Problemen är det politiska klimatet. I vårt land har mycket blivit bättre på ytan, men under ytan ser det mörkt ut. Inom alla lager av samhället är korruption och nepotism vanligt förekommande. Det är norm. Alla knyter band till varandra som gynnar en liten sfär. Därför är frågan om media är fritt en komplex sådan. Sanningen är att du inte kommer någonstans i det här samhället om du inte vill vara en del av det systemet.

Isabella Sargyan nämner bland annat Armeniens tv-kanaler för att utveckla sitt resonemang:
– De styrande politikerna talar ofta om för befolkningen att utöver de två statligt ägda TV-kanalerna finns det ett antal privatägda. Fria sådana. Det de glömmer att säga är att ägarna av dem har väldigt starka band till regeringen och går dess ärenden.

År 2010 instiftade den armeniska regeringen en lag som gjorde det möjligt att reducera antalet tv-stationer i landet. Enligt lagen stod det även skrivet att flertalet av tv-kanalerna har en skyldighet att fokusera på annat än nyheter och politiska frågor. 2011 nekades GALA TV, den enda tv-stationen i landet som ständigt kritiserade presidenten och regeringen, sin digitala licens.

Hovhannes Sahakyan höjer rösten en aning när just den lagen kommer på fråga:
– Som jag sade innan, vilket jag även visade: i Armenien låter vi till och med oppositionspolitikerna komma mer till tals än självaste regeringen. Om det ändå är så att befolkningen inte litar på budskapet som förmedlas på tv:n, finns ju alltid internet. På nätet råder total frihet.

Isabella Sargyan Foto: Andreas Irebring

Den poängen håller Isabella Sargyan med om. Samtidigt menar hon att det är väldigt få i landet, åtminstone utanför huvudstaden Jerevan, som faktiskt har tillgång till internet dagligen. Det är något som även ickestatliga organisationen Freedom House påpekar. I en rapport från 2014 skriver de bland annat att internet är fritt, men att den centrala källan till nyheter i Armenien är fortsatt teven.

Jag möter Arek Gedeonyan på ett café i centrala Jerevan. Han driver ett litet importföretag till vardags.

– Jag litar inte det minsta på de statliga medierna. Allt kontrolleras av regeringen. Därför förmedlar de bara nyheter som de vill att vi ska höra, för att kontrollera oss. Det positiva är att jag tillhör den yngre generationen som kan ta del av andra medier.

Känner du att du har friheten att tycka och tänka vad du vill?

– Ja, till den graden är vi fria i Armenien. Däremot lever vi armenier i ett samhälle som inte alltid ger oss möjligheten att göra vad vi vill. Om du har innehar en hög position som företagschef eller politiker här innebär det att du är korrupt. Alla vet om det, och den mentaliteten sipprar alltid neråt och finns i alla lager av samhället.

Det senaste presidentvalet i Armenien hölls i februari 2013. President Serzh Sarkisian och hans republikanska parti avgick med segern med 59 procent av rösterna. Hans främste utmanare, Raffi Hovannisian från Fädernearvet skulle dock visa sig bli en ovanligt stark utmanare, och plockade hem närmare 37 procent av rösterna. Raffi Hovannisian menade att valet var riggat, och började därför hungerstrejka. Serzh Sarkisian, den nyss valde presidenten menade att aktionen var arrogant och oanständig.

Det internationella samfundet, bland annat USA och Ryssland godkände dock valet, och bedömde att det gått rättvist till.

– Du kan hävda att valet var fritt. Samtidigt hävdar jag bestämt att det inte var det. De oppositionella fick till att börja med inte tillräckligt med utrymme för att synas och höras. Samtidigt dränks vårt land i korruption och nepotism. Du tror inte att politikerna måste visa tacksamhet mot de företag som backade upp dem och gjorde att de vann valet, frågar Isabella Sargyan retoriskt.

Hovhannes Sahakyan fnyser när han hör de argumenten.

– Det är oppositionspolitikernas egna fel att de inte vinner tillräckligt många röster. Till att börja med är det för få av dem som ställer upp i valen. Därför vinner de som står på regeringens sida. Sedan klagar de när de inte når fram och börjar protestera. Är det inte bättre att de gör något vettigt?

Hovhannes Sahakyan menar dock att det givetvis finns saker som kan förbättras. Han berättar att regeringen har föreslagit en rad reformer som ska bidra till att det politiska systemet i landet inte helt förlitar sig på individer.

– Det som föreslagits är en blandform mellan parlamentarism och presidentstyre. Vi måste dock ha en stark ledare med tanke de fiender vi har i form av Turkiet och Azerbajdzjan.

Det Hovhannes Sahakyan syftar på är den konflikt som Armenien är inblandat i mot Azerbajdzjan sedan 1990-talet då kriget pågick om Nagorno-Karabach. Relationen med Turkiet är även den kylig, mycket på grund av det som många beskriver som ett folkmord på armenier av Osmanska riket under första världskriget. Turkiet har ännu inte erkänt händelserna som ett folkmord och frågan är mycket känslig .

Under de senaste tre åren har Armenien varit i förhandlingar med den Europeiska unionen om ett associationsavtal. Istället valde president Serzh Sarkisian i september 2014 att ingå i en tullunion med Ryssland.
– Politikerna menar att det gynnade vårt land att knyta starkare band till Ryssland. Det är rent skitsnack om du frågar mig. Vladimir Putin är medveten om att han kan förstöra allt här om han vill, och därför gick vår regering ner på knä. För mig som företagare har det bara skapat problem, eftersom Ryssland vill kontrollera allt som importeras. Det är inte handelsfrihet, säger Arek Gedeonyan lätt uppgivet.

Isabella Sargyan menar att Ryssland kan vara ett hot mot Armeniens press- och yttrandefrihet: – Vi kan dock inte beskylla den stora björnen i öst för allt. Det är vi själva som måste förändra vårt system i grund och botten. Vare sig det gäller pressfrihet, fria val eller korruption.
Andreas Irebring

Läs också
Nagorno-Karabach en fryst konflikt som väntat på en lösning i över 20 år (Amnesty Press 17 april)

Läs mer
Armenia: Spate of Attacks Against Protesters (Human Rights Watch 12 september 2013)

Armenia: No space for difference (Amnesty International 22 augusti 2013)