ATT har inte hindrat vapenspridningen till konfliktzoner

Medlemmar av Sudanesiska folkets befrielsearmé - nord, SPLM-N, rengör vapen som de säger sig ha beslagtagit från regeringsstyrkorna.

Medlemmar av Sudanesiska folkets befrielsearmé - nord, SPLM-N, rengör vapen som de säger sig ha beslagtagit från regeringsstyrkorna. Foto: Jared Ferrie/IPS

Förra året trädde ATT, ett globalt avtal för en reglering av den internationella vapenhandeln, i kraft. Men konventionella vapen – både legala och illegala – sprids fortfarande till flera av de militära konflikter som plågar länder i Mellanöstern och Afrika.

Vapnen fortsätter att strömma in till stridande parter i bland annat Syrien, Irak, Sudan, Sydsudan, Somalia, Libyen och Jemen. Detta trots det internationella vapenavtal, kallat ATT, som trädde i kraft i december 2014, vilket även syftade till att minska den illegala handeln med vapen.

Förra veckan hölls en uppföljande konferens i Cancún i Mexiko för de länder som ratificerat ATT, den första sedan avtalet trädde i kraft, i syfte att granska dess politiska effekter.

Enligt Ray Acheson, ordförande för den internationella organisationen Women’s International League for Peace and Freedom, WILPF, lyckades inte deltagarna vid konferensen komma överens om regler för den omfattande rapportering om vapenhandeln som krävs för att ATT ska bli effektivt. – Vapenhandeln fortsätter, en handel som staterna vet bidrar till att människor dödas, skadas, våldtas och tvingas på flykt, säger Ray Acheson, som deltog vid mötet i Cancún , till IPS.

Även Natalie J. Goldring, vid forskningscentret för fred och säkerhetsfrågor vid Georgetown-universitetet i Washington deltog vid mötet i Cancún, och hon är mer positiv till resultaten vid konferensen – men påpekar samtidigt att vapenavtalet ännu inte går att utvärdera fullt ut. Om ATT ska kunna tillämpas fullt ut krävs det enligt henne fler åtgärder på nationell, regional, och global nivå.

Samtidigt står vissa av världens största vapenexportörer fortfarande utanför avtalet, eller har ännu inte ratificerat det. Hittills har 130 av världens länder undertecknat ATT, och 72 länder ratificerat det. USA, Ukraina och Israel är några av de länder som har undertecknat avtalet, men ännu inte ratificerat det, medan Kina och Ryssland tillhör de länder som inte ens har undertecknat det.

Några av de stora vapenexportörer som har ratificerat avtalet är Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien och Spanien. Även Sverige har ratificerat avtalet.

Organisationen WILPF uppger i en rapport, som bygger på uppgifter från FN, att Sydsudan under förra året köpte in maskingevär och andra vapen från Kina till ett värde av nästan 30 miljoner dollar, samt bepansrade fordon från Ryssland och attackhelikoptrar från Israel. Konflikten i Sydsudan, där president Salva Kiirs regeringstrupper bekämpar rebeller anförda av den tidigare vicepresidenten Riek Machar har enligt WILPF förvärrats på grund av de vapen som importerats från ett stort antal länder.

WILPF:s ordförande Ray Acheson säger att det internationella vapenavtalet måste börja användas för att belysa och brännmärka den vapenförsäljning som leder till död och förstörelse.

De länder som vill att insynen inom den internationella vapenhandeln ska förbättras, vilket även de flesta organisationer vill, har uttryckt stor oro över de rapporteringsmallar som diskuterats för ATT. De menar att den modell som föreslagits varit mycket bristfällig, och i allt för hög grad påmint om den frivilliga rapportering som omgett det tidigare FN-registret för vapenhandel.

Ray Acheson menar att ATT måste tillämpas med hänsyn till hur konflikter kan förebyggas, lösas och fred skapas.

– Avtalet kan bidra till att förebygga illdåd, skydda mänskliga rättigheter, minska lidandet och rädda liv. Men om detta ska fungera effektivt så måste de deltagande parterna tillämpa avtalet med dessa målsättningar.

Natalie J. Goldring understryker att det är av högsta vikt att länder öppet redovisar vilka vapen som exporterats, importerats eller transporteras över sina territorier. Hon menar att dessa uppgifter måste vara fullständiga och offentliga, samt att de ska gå att jämföra mellan länder och över tid.

– Måttstocken för huruvida ATT blir framgångsrikt kommer att vara om det bidrar till att minska de mänskliga kostnaderna i samband med väpnade konflikter. Men det är ännu för tidigt att säga om det kommer att bli så, säger Natalie J. Goldring.

2 september 2015

Läs också
A farewell to arms that fuel atrocities is within our grasp (Amnesty International 27 augusti 2015)

Thalif Deen
IPS/New York