Baluchistans journalister fruktar för sina liv

”Detta kan mycket väl bli min sista intervju”, säger journalisten Jamal Tarakai, som kommer från den extremt våldsamma provinsen Baluchistan i Pakistan. Han är en av de journalister i regionen som riskerar livet genom sin rapportering, rapporterar nyhetsbyrån IPS.

Den 35-årige reporterns oro är inte ogrundad. Under de senaste två åren har våldet skördat mängder av offer i Baluchistan. Bara under förra året dödades tio journalister i provinsen. Tre av dem föll offer för bombdåd eller hamnade i korselden mellan väpnade grupper och säkerhetsstyrkor, medan övriga sju mördades.
- Jag skulle hoppa av det här jobbet direkt om någon kunde garantera att jag skulle få fortsätta leva, säger Jamal Tarakai till IPS i en telefonintervju från hemstaden Quetta.

Han förbannar den där ödesdigra dagen i maj förra året då han på film fångade hur fem obeväpnade utländska medborgare dödades av säkerhetsstyrkor på ett torg i närheten av hans hem.Tarakais oro förvärrades efter mordet på doktor Baqir Shah, som obducerade liken efter de dödade. Shah hävdade efter obduktionen att polisens uppgifter om att utlänningarna hade varit självmordsbombare inte stämde. För det fick läkaren betala med sitt liv.
- Jag står på tur. Jag var ett av få ögonvittnen till händelsen och jag vittnade inför den undersökningskommitté som domstolen beordrade fram, säger Jamal Tarakai.
Hans oro är påtaglig. De två livvakter som myndigheterna försedde honom med valde att ge sig av.
- De ansåg att deras liv också hotades om de befattade sig med mig, säger Tarakai.

Baluchistan är Pakistans största och mest underutvecklade provins. Regionen har dessutom på senare tid blivit allt mer våldsam på grund av ökande sekteristiska och separatistiska strider. Dessutom finns det talibaner i området, vilket fått Pakistans armé att gå in i Baluchistan.

• Här finns en klankultur, flera separatistiska och religiösa grupper, underrättelseorgan och säkerhetsstyrkor. Detta har gjort Baluchistan till en av de svåraste platser som journalister kan verka i, säger Tarakai.

Organisationen Reportrar utan gränser beskriver Baluchistan som en av världens tio farligaste platser för journalister.
- Underrättelseorganen jagar dig om du talar med västerländska diplomater. De vill få reda på exakt vad som sades. Dessutom hamnar vi i korselden mellan olika stridande grupper, berättar Shahzada Zulfikar som arbetar som frilansare för flera internationella och nationella nyhetsförmedlare.

Malik Siraj Akbar är en ung journalist från Baluchistan som nyligen flydde till USA, efter att enligt honom själv ha hotats av medlemmar av den statliga underrättelsetjänsten. Han menar att journalister i andra oroliga områden i Pakistan, som den konfliktdrabbade provinsen Fata, lever betydligt mindre farligt. Detta eftersom konflikten i Fata bara involverar två aktörer – stridande islamister och regeringsstyrkorna.

• I Baluchistan pågår istället ett gerillakrig där det finns minst fem väpnade grupper som bekämpar säkerhetsstyrkorna. Dessutom finns underrättelseorganen, paramilitära grupper och flera militanta religiösa grupper. Sammanlagt riskerar en journalist att hotas av minst femton olika grupper, och då ingår inte mäktiga individer som klanledare, politiker och knarklangare, säger Akbar.

Akbar, som intervjuas från sitt nya hem i Washington, säger att det nästan är omöjligt för provinsens journalister att hålla sig väl med alla militanta grupper. Han påpekar att om en sekteristisk grupp påstår sig ha dödat flera medlemmar av en motståndargrupp så förnekas detta vanligtvis av den senare gruppen. Om en tidning då väljer att inte publicera sekteristernas påståenden så blir tidningen anklagad för att vara marionetter åt centralmakten.

• Om man däremot publicerar uppgifterna så blir myndigheterna och armén upprörda och anklagar reportern och tidningen för att glorifiera upproret, säger Akbar. Enligt honom har pressen i Baluchistan slutat att publicera krönikor och ledare, och man rapporterar heller inte längre om när personer försvunnit spårlöst. Men för pressen handlar det inte bara om vilka bilder och artiklar man väljer att publicera. Man kan även reta upp olika stridande grupper beroende på vilka ordval som görs i artiklar. Som exempel nämner Akbar en förbjuden religiös grupp som kräver att shiamuslimer ska beskrivas som ”otrogna”.
• Och om detta ord inte används så får tidningen motta hot, säger han.

Flera journalister vill inte diskutera situationen med IPS över telefon, antingen beroende på att de oroar sig för att deras telefoner är avlyssnade, eller för att det har blivit för farligt. För journalisterna i regionen har det blivit vardag att motta hotfulla anonyma samtal eller sms. Enligt journalisterna kan hoten komma både från rebellgrupper och statliga organ.

• Inte en enda förövare har hittills ställts till svars, säger Riaz Mengal, som är ordförande för en lokal fackförening för journalister.
  Men Akbar hävdar att den polis och militär som har till uppgift att upprätthålla lagarna själva gör sig skyldiga till många av de övergrepp som begås.
• Det är ingen hemlighet att de militanta grupper som har dödat journalister skyddas av arméns underrättelseorgan, säger han.

Mengal är en av åtta journalister som fram till nyligen fanns med på en dödslista utfärdad av den militanta gruppen BDMA i distriktet Khuzdar. BDMA har tidigare tagit på sig morden på de lokala journalisterna Mohammad Khan Sasoli och Munir Shakir.
- Efter det som hände våra kollegor tar vi alltid sådana hot på allvar, berättar Mengal.De åtta dödshotade journalisterna valde att gå ut offentligt och meddela att de hoppade av sitt yrke.
Efter att lokala klanledare och politiker vädjat till den militanta gruppen att dra tillbaka sin dödslista gjorde BDMA det till sist. Men Mengal står fast vid sitt beslut.
- Vi är stela av rädsla, säger han.

Zofeen Ebrahim
IPS/Karachi

Läs mer

Pakistan: Security Forces ‘Disappear’ Opponents in Balochistan (Human Rights Watch-rapport 28 juli 2011)

Pakistan must provide accountability for rising atrocities in Balochistan (Amnesty 23 februari 2011)