Baksidan av den moderna klädindustrin

Dagens konsumenter har vant sig vid att köpa billiga kläder som säljs av stora butikskedjor. I ”Modeslavar” granskar Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom en industri där arbetarnas rättigheter och hälsa väger lätt i jakten på billiga leverantörer.

Modeslavar. Foto: Leopard förlag

Bok:Modeslavar
Författare: Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom
Förlag: Leopard förlag

Med jämna mellanrum kan vi läsa rubrikerna i tidningarna: “Sömmerskor svimmar dagligen i Kambodjas fabriker”, “Hon syr H&M-kläder för 7 kronor i timmen”, “Dödstalet stiger efter husras i Bangladesh”. Modeföretagen som köper kläder från dessa fabriker beklagar situationen men hänvisar till komplexiteten i leverantörsledet och framförallt till dessa länders ansvar. Upprörda konsumenter uttalar sig i nyhetssändningar och sedan blir det tyst till nästa gång.

Det har saknats en djupare analys av situationen och därför fyller boken Modeslavar av Moa Kärnstrands och Tobias Andersson Åkerbloms bok ”Modeslavar” en viktig funktion. Genom sin välskrivna och lättlästa bok lyckas de med sin ambition att förklara mekanismerna bakom den moderna klädindustrin.

Att de börjar med avstamp i den svenska textilindustrins historia, i Borås på 1950-talet med fattiga migrantarbetare från Finland och utsläpp av kemikalier direkt i ån Viskan, sätter dagens exploatering i perspektiv. Det har ju alltid sett ut såhär. Det är bara att problemen flyttas. Kärnstrand och Andersson Åkerblom visar hur leverantörsledets komplexitet i själva verket är textilindustrins affärsmodell, att inte äga fabrikerna ger dem flexibiliteten att snabbt kunna flytta produktionen till nästa låglöneland. Den påstådda komplexiteten är en dimridå. H&M:s ägare Stefan Persson citeras: “Det är en mycket okomplicerad bransch. Det gäller att hela tiden köpa billigare än man säljer.”

Att man hela tiden pressar priserna på bekostnad av människors hälsa och rättigheter beskriver Kärnstrand och Andersson Åkerblom mycket skickligt genom att förmedla personliga berättelser från arbetare i Bangladesh, Kina och Kambodja. Däremot kan Modeslavars fokus på de billiga kläderna leda till fel slutsats om man tror att lyxmärken som är tio gånger dyrare har producerats på ett schysst sätt. Utredningar från civilsamhället visar att urusla arbetsförhållanden finns även bland de fina märkenas leverantörsled.

Författarna driver tesen att företagen som tjänar pengar på de billiga kläderna måste göra mer och ta ett större ansvar. Genom att lyfta några, dock väldigt få, positiva initiativ i branschen avfärdar författarna många av de motargumenten som de stora företagen presenterar när de förklarar varför de inte gör mer. Ett helt kapitel (!) ägnas åt att beskriva familjen Perssons förmögenhet, vilket är överdrivet, men poängen är att sätta arbetarnas orimliga arbetsvillkor i stark kontrast till ägarnas (orimliga) förmögenhet.

Flera svenska bolag granskas men just familjen Perssons förmögenhet illustrerar den struktur författarna vill avslöja. Den avancerade skatteplaneringen är kanske oetisk men absolut inte olaglig. Exploateringen av arbetarna i leverantörsledet ingår i affärsmodellen att pressa priserna och öka vinsterna.

Risken med att beskriva ett systemfel är att sudda ut bolagens eget ansvar. Klädbolagen spelar ju enligt reglerna. Efter att ha läst denna viktiga problembeskrivning är man som läsare kvar med frågorna: Vem ändrar spelreglerna och vad händer med arbetarna Nazima, Zeng Youduan och Srey Ra under tiden?

Kathleen McCaughey