Vågar vi hoppas?

ledare | 2001-11-30

När detta skrivs den 13 november rapporteras om hur kvinnorna tar av sig sin burqa, som i fem års tid har varit obligatoriskt plagg. Männen står i kö för att få bort det helskägg de har tvingats odla. Återigen hörs musik från Radio Kabul och en kvinnlig röst uppmanar huvudstadens invånare att fira. Snart kanske barnen återigen kan leka med de drakar som i punkt 5 i ett dekret från december 1996 förbjöds.

Afghanistans huvudstad Kabul har befriats från sina styrande herrar som utan strid övergav den stad där de har uppträtt som ockupationsmakt. Mazar-i-Sharif och Herat har också övergetts av talibanerna men från Kandahar förklarar mulla Omar att striden ska fortsätta.

Jubel och lättnad denna dag, men också frågetecken och farhågor. Amnesty Internationals generalsekreterare Irene Khan uttrycker oro för Kabuls civilbefolkning, nu ”utlämnad till väpnade politiska grupper med ett förfärligt förflutet när det gäller mänskliga rättigheter”.

Bland befälhavarna inom Norra alliansen finns Rashid Dostum, uzbekmilisens ledare som nu återigen tagit kontroll över Mazar-i-Sharif. I drygt två decennier har han slagits på nästan alla sidor i krigen i Afghanistan och det är inte konstigt att många tvivlar på hans försäkringar till den stadens invånare om att de inte har något att frukta. Och under några år i början av 1990-talets var Kabul i händerna på krigsherrar som inte tvekade att förvandla stora delar av huvudstaden till grushögar.
Redan på dag 1 i det nya Afghanistan uttryckte Pakistan sin oro över de nya härskarna i Kabul och från Rom anklagade exkungen Zahir Norra alliansen för att ha brutit ett avtal om att de inte skulle gå in i Kabul.

När detta nummer av Amnesty Press når er läsare vet vi mer om den fortsatta utvecklingen. Men som Amnestys Afghanistansamordnare Rolf Hertzman påpekar i en artikel i detta nummer så försvann nästan allt intresse för Afghanistan i västvärlden när Sovjet 1989 lämnade landet: ”Vi valde att inte vilja veta vad som skedde”.

Det ligger i både afghanernas och vårt eget intresse att det inte upprepas, när den nuvarande konflikten får sitt slut. Norra alliansen och den koalition av länder som har backat upp den har ofta denna höst använt mänskliga rättigheter som honnörsord. Nu har de ett tungt ansvar att visa att de menar allvar.

Ulf B Andersson, redaktör Amnesty Press

ledare | 2001-11-30