”De slår oss varje gång” – röster från EU:s yttre gräns

Dagligen kommer människor tillbaka misshandlade till flyktinglägren i Bihac och Velika Kladusa i nordvästra Bosnien-Hercegovina. De bär med sig sönderslagna telefoner och spår av kroatiska tjänstemäns våld är ofta synligt på kroppen. Både unga män, barnfamiljer och kvinnor vittnar om misshandeln som bara ökar, samtidigt som EU har svårt att enas om gemensamma lösningar gällande migrationspolitiken. – Den kroatiska polisen slog sönder våra telefoner, tog pengarna, slog oss med batonger och sade ”gå tillbaka till Bosnien”, säger Kashit.

Istället för att äta den färdigpackade och otillräckliga frukosten som Röda Korset delar ut, lagar de här unga männen varje morgon bröd över öppen eld. Foto: Hanna Strid

På ett lerigt fält i utkanten av den bosniska staden Bihac, nära gränsen till Kroatien, går höst mot vinter. En grupp på elva unga män sitter under ett smutsigt plastskynke och lagar bröd över öppen eld. Så snart ett bröd är klart är det dags för nästa. Alla som sitter runt elden och äter frukost har vid två, tre, sex och åtta gånger påträffats av och misshandlats av kroatisk polis innan de har tvingats tillbaka till Bosnien.

Kashit, Amir och resten av gruppen är alla i 20-årsåldern. De har blivit fasttagna olika långt inne i Kroatien. Ibland närmare gränsen och en gång över 100 kilometer in i landet. Alla gånger har de misshandlats svårt och nekats det som enligt 1951 års flyktingkonvention är allas rätt: att ha möjligheten att be om internationellt skydd i det land hen befinner sig i och påträffas i. Förutom slagen är besvikelsen av att återigen misslyckas det jobbigaste.

– När vi går ”game” är vi glada och uppstämda. Det är inget problem att gå långt. Vi tänker att vi ska gå till Italien, Frankrike, Tyskland. Men när polisen arresterar oss – då krossas våra hjärtan. De lyser i ögonen med starka lampor, har sönder telefonerna, stjäl pengarna och slår oss. Varje gång, säger Kashit.

Bosnien var till i våras inte en del av flyktvägen mot EU. Men under 2018 hade fram till oktober nästan 21 000 människor på flykt registrerats i landet. De flesta fortsätter norrut och den officiella siffran på hur många som just nu är i landet är 6 000 personer.

Fram till 9 december hade drygt 135 000 människor på flykt kommit till Europa. Det är färre än på många år. 2 216 personer rapporteras ha drunknat eller försvunnit till havs. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är fler människor än någonsin tidigare är på flykt i världen: siffran är enligt UNHCR:s senaste årsstatistik uppe i över 68 miljoner, inklusive de drygt 5,4 miljoner palestinska flyktingar som ligger under FN-organet UNRWA:s ansvar sedan år 1949.

Amir och Kashit har varit i Bihac i Bosnien i cirka en månad. Foto: Hanna Strid

Det kroatiska inrikesministeriet förnekar dock att landets polis använder våld i gränsområdena och för att olagligt tillbakavisa flyktingar utan att ge dem chans att söka asyl. I ett uttalande publicerat i The Guardian i augusti i år hävdade källor från inrikesministeriet att den kroatiska polisen alltid respekterar migranternas rättigheter och värdighet. Vittnesmål från drygt 20 personer i Bihac och Velika Kladusa som Amnesty Press samlat tyder dock på det motsatta.

Karolina Augustova, från organisationen No Name Kitchen, har i fem månader volontärjobbat med att ta vittnesmål från de som kommer tillbaka från gränsen. Varje vecka rör det sig om 50 till 100 fall i Velika Kladusa. Av dem uppger 70 procent att de misshandlats fysiskt. Psykologisk misshandel är också vanligt förekommande, i form av verbala trakasserier, att tvingas se på när ens vänner misshandlas, eller att batteriet i telefonen förstörs istället för att den krossas helt. Flyktingarna kallar det alltid för att gå ”game”. Insatsen har de senaste månaderna höjts.

– Våldet har blivit brutalare. En vanlig metod är att polisen sätter upp rep som flyktingarna snubblar över. De känner till de vanligaste rutterna. Efter det tar polisen fast dem och misshandeln börjar, oftast med batonger. Det har förekommit att någon har fått armen, benet och skuldran bruten, säger Karolina Augustova.

Flyktinglägret Borici på avstånd, sett från skogen där ett varierande antal personer väljer att slå upp sina tält. Foto: Hanna Strid

Efter en protest tidigare under hösten för att öppna gränsen tycks den kroatiska polisens vrede ha ökat ytterligare. Kroatien är en del av EU, men inte Schengen. För att bli medlem i Schengen måste ett land leva upp till en viss standard, bland annat gällande att skydda EU:s yttre gräns. Flyktingarnas ihärdiga försök att korsa gränsen sätter käppar i hjulet för Kroatien.

Karolina Augustova berättar hur polisen enligt flera personer hon har intervjuat fått vapen riktade mot sina huvuden och skjutit skott i luften för att skrämmas. En annan vanlig metod är att stänga in personer som har påträffats under sitt ”game” bak i en polisvan.

– Syret tar slut, de blir illamående och kräks, säger Karolina Augustova.

Polisen stannar inte bilen trots att många vädjar om det. Ikbal, Alongir, Ahmed S och Ahmed J var med om det för en vecka sedan. Det var deras tredje ”game”. De blev instängda i ett övergivet hus, slagna med batonger, fick två telefoner sönderslagna – de dåliga – och två stulna. Alongir håller upp sin trasiga mobiltelefon.

Ytterligare en grupp, som vill förbli anonym, berättar oberoende av varandra om hur polisen placerade dem bak i en van, körde snabbt på en dålig väg, och bromsade gång på gång. Syret tog snabbt slut och två av dem blev illamående bak i bilen. Förutom det blev de slagna med batonger.

– Vi bad polisen stanna så de som behövde kunde kräkas utomhus. Men det gjorde de inte, säger en 23-årig man från Afghanistan i gruppen.

I Borici har många sönderslagna telefoner. Foto: Hanna Strid

De allra flesta som ”går game” får sin telefon antingen stulen eller förstörd. Därför försvinner ofta bevismaterial. Men i en video publicerad av The Guardian är det våld som är uppenbart för de som råkar ut för det, och de som möter dem, tydligt dokumenterat. Slag från batonger, upprörda röster och skrik genom mörkret följt av en 17-årings blodiga ansikte syns i videon.

Julien Koeberer, ansvarig för humanitära frågor på norra Balkan för Läkare utan gränser (MSF), menar att de vanligaste offren för våldet är unga män. De har också dokumenterat flera fall där kvinnor och barn haft skador som de uppgett orsakats av kroatisk polis. Blåmärken, skärsår, mjuka vävnadsskador är vanligast men även frakturer förekommer.

Den kvantitet av vittnesmål Karolina Augustova observerat och som finns att läsa och se på hemsidan borderviolence.eu, där gräns för gräns där våld tidigare varit vanligt förekommande finns representerad, är svår att vifta bort. Men hårda bevis saknas ofta.

– Vi kan inte bekräfta misshandeln eftersom vi inte är närvarande när den ska ha förekommit. Men skadorna vi ser är förenliga med våld mot den specifika kroppsdelen, därför är det möjligt att skadorna har uppkommit på det sätt som patienten säger, säger Julien Koeberer.

Enligt data som Läkare utan gränser samlat under sina tidigare uppdrag på Balkan har 90 procent av våldet utförts av polis och gränsstyrkor från EU och EU-länder. Julien Koeberer och MSF har under de senaste månaderna lagt märke till en ökning av våldet.

– Den senaste tiden har våldet ökat, men det är bara en observation. Vi behöver mer tid för att se faktiska trender, säger Julien Koeberer.

Samling vid elden. Foto: Hanna Strid

De inhumana levnadsförhållandena gör andra skador både värre och svårare att läka och hantera. Lägret Borici i Bihac är en stor stenbyggnad utan fönster. IOM och Röda korset, som är de ansvariga organisationerna, uppger att 1 000 personer bor här. I Velika Kladusa bor 400 personer i tält på ett fält bara ett par kilometer från gränsen med Kroatien. I och med vintern blir förhållandena allt svårare, både gällande psykisk och fysisk hälsa.

– Vi är väldigt oroliga för både mäns, kvinnors och barns säkerhet och hälsa. Temperaturen kan gå ner till 15 minusgrader nattetid under vintern. Sedan i somras har behovet av sjukvård ökat markant, säger Julien Koeberer.

De dåliga sanitära förhållandena, osäkerheten samt misshandeln gör den mentala anspänningen allt större. Frustrationen ökar, och konflikterna med den. Enligt Julien Koeberer har responsen från EU och internationella organisationer varit både otillräcklig och långsam. EU har hittills gett nära 10 miljoner euro till Bosnien för att hantera situationen. Trots det bor över 1 000 människor i en byggnad med trasiga fönster.

Kashit, Amir och deras grupp hoppas på att ta sig vidare innan vintern. Alla menar att det inte finns något alternativ till att gå ”game” tills de lyckas.

– En vän som kom tillbaka får två dagar sedan hade bruten näsa. Polisen trampade på huvudet när han låg på marken. Men han är redan i Velika Kladusa igen, säger Amir.

Hanna Strid
[email protected]

Läs också

Croatia: Migrants Pushed Back to Bosnia and Herzegovina (Human Rights Watch 11 december 2018)