Ramzan Kadyrovs nya Tjetjenien - islamiska lagar och MR-brott

Tjetjenien har gått från att ha varit ett av de mest uppmärksammade konfliktområdena i världen till att knappt noteras i media över huvudet taget de senaste tio åren. Först när de misstänkta bakom ”Boston-bomberna” visade sig vara av tjetjensk börd uppmärksammades regionen igen. På inbjudan från Östgruppen besökte den tjetjenska journalisten och människorättsaktivisten Raisa Borsjtjigova Stockholm i början på maj. Amnesty Press fick chansen att träffa henne.

reportage | 2013-05-24
Av: Jacob Bomgren

Tjetjenien är en av de autonoma delrepublikerna i Norra Kaukasus som ingår i den ryska federationens. Det är en region som har kommit att kallas Rysslands bakgård. Likt många kaukasiska republiker är den komplicerade relationen med Ryssland inget nytt fenomen. I Tjetjeniens fall sträcker sig stridigheterna ända tillbaka till andra halvan av 1700-talet då konflikter som pågick fram till 1860 inleddes.

Imam Sjamil kapitulerar för den ryske greven Barjatinskij 1859. Målning av Alexej Danilovitj.

Imam Sjamil kapitulerar för den ryske greven Barjatinskij 1859. Målning av Alexej Danilovitj. Foto: Tsentral’nyy Morskoy Muzey

I modern tid har Tjetjenien vid två tillfällen försökt frigöra sig från den ryska federationen i de krig som utspelade sig 1994-1996 respektive 1999-2001. Den senare konflikten fick inget officiellt slut förrän år 2009 men det rättsliga efterspelet pågår än idag.
Övergreppen och krigsbrotten, från framför allt den överlägsna ryska sidan, var många och är väl dokumenterade. Ryssland har kallat sitt handlande, i det oljerika och geopolitiskt strategiska området, för en ”antiterroristoperation” men även många kritiker av det ryska agerandet har drabbats.

Uppskattningsvis har 5 000 personer försvunnit sedan 1999. Och den ryska journalisten Anna Politkovskaja, som granskade den ryska krigföringen, mördades utanför sitt hem i Moskva i oktober 2006. Idag styrs republiken av den ”moskvatrogne” presidenten Ramzan Kadyrov.

Anna Politkovskaja.

Anna Politkovskaja. Foto: Ulf B Andersson

Ramzan Kadyrov tillträdde som president i februari 2007, endast 30 år gammal. Han är inte bara medlem i Vladimir Putins regeringsparti Enade Ryssland utan även före detta milisman och son till tidigare presidenten Achmat Kadyrov. Achmat Kadyrov var även han milisman som kämpade för självständighet men bytte sida, allierade sig med Ryssland och blev regionens första president. Våren 2004 mördades han i ett bombattentat.

På grund av en åldersgräns på 30 år för presidentposten dröjde det ett par år innan sonen Ramzan kunde ärva posten samt de goda relationerna till Moskva.
Ramzan Kadyrov och hans militära styrkor, Kadyrovster, har vid upprepade tillfällen anklagats för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland mord, försvinnanden, tortyr och våldtäkter legat. Den tjetjenska säkerhetstjänsten har till och med anklagats för mord på tjetjenska medborgare utomlands.

– I och med Ramzan Kadyrov satsar Kreml allt på ett kort. Konflikten är nu långintensiv. Läget är stabilt. Men vad händer när Putin inte är president eller om Kadyrov inte blir kvar på sin post? sade Svante Cornell, Kaukasusexpert på Institute for Security and Developement Policy, på ett seminarium anordnat av Östgruppen den 3 maj.

Vladimir Putin, då premiärminister i Ryssland, tar emot Ramzan Kadyrov 2008.

Vladimir Putin, då premiärminister i Ryssland, tar emot Ramzan Kadyrov 2008. Foto: Kreml, Moskva

Tjetjenien är till följd av krigsåren en fattig region. Arbetslösheten är i vissa områden över 50 procent och hela 80 procent bland ungdomar. Samtidigt beskrivs Ramzan Kadyrov som en ledare med ett öga för lyx och höga levnadskostnader. President Kadyrov har varit noga med att måla upp en vacker fasad av regionen. Hemlösa och tiggare har skickats ut på landsbygden och dyra skyskrapor har byggts, fastigheter som sedan lämnas tomma för att ingen har råd att bo i dem. Allt för att skapa en modern stadsidyll av huvudstaden Grozny, som tidigare var svårt sargad av krigen. Det är dock åtgärder som varken botat den växande arbetslösheten eller korruptionen.
Det är en mörk bild av Tjetjenien som Raisa Borsjtjigova bekräftar:
– Det är så korrupt att du måste betala din sjukvård, trots att den ska vara gratis. Kan du inte betala lämnar de dig att dö. Stabiliteten är en illusion som har gjort folk bekväma, apolitiska. Folk är trötta på krig och därför kommer president Kadyrov undan med det mesta.

Raisa Borsjtjigova och Svante Cornell.

Raisa Borsjtjigova och Svante Cornell. Foto: Jacob Bomgren

Sedan Kadyrov-klanens tillträde har det sekulära samhället sakta avvecklats till förmån för religiösa normer enligt islam. Lagar byggda på moral har blivit allt vanligare, likaså våldet mot kvinnor och hbtq-personer. Kvinnor måste exempelvis bära huvudduk på sig när de vistas i statliga byggnader och Ramzan Kadyrov har även öppet hyllat män som ”tvingats” dödat sina fruar på grund av deras bristande moral. Det är mycket vanligt att män som dödat sina fruar eller kvinnliga släktingar dömts till mycket korta fängelsestraff. – Stereotyperna är tydliga. Kvinnan är mannens egendom, vars enda uppgift är att föda barn och sköta hemmet. Till och med polygamin har blivit allmänt accepterat på senare år, fortsatte Raisa Borsjtjigova.

Under 1990-talets självständighetskamp utgjordes det största motståndet av en sekulär, nationalistisk grupp av rebeller.

Rysk helikopter nedskjuten av tjetjenska styrkor i december 1994.

Rysk helikopter nedskjuten av tjetjenska styrkor i december 1994. Foto: Mikhail Evstafiev/Creative Commons

Idag har det förändrats och kampen mot Ryssland styrs idag av rebeller med en islamistisk agenda. Svante Cornell tror att morallagarna är en taktik från Ramzan Kadyrov och att han helt enkelt flörtar med jihadistrebellerna: – Han skapar lagar som tydligt bryter mot den ryska konstitutionen. Men så länge Kadyrov håller läget lugnt och inte tvingar Ryssland att slå ned ytterligare ett frihetskrig så får han fria tyglar ifrån Moskva.

Efter seminariet den 3 maj fick Amnesty Press chansen att träffa Raisa Borsjtjigova för att höra hur hon ser på situationen i sitt hemland.

Hur har ditt liv sett ut fram till idag?
– Jag växte upp i en liten by nära gränsen till Ingusjien. När jag var 16 år flyttade jag till Grozny för att studera franska. Jag fick sedan ett ett stipendium för att plugga utomlands. Först reste jag till universitet i Paris och sedan till USA för praktik på flera stora dagstidningar. Efter tre år kände jag att jag ville hem. Sedan i september förra året arbetar jag som koordinator på Center For Peacebuilding and Community Development. Vilket är jättespännande!

Raisa Borsjtjigova.

Raisa Borsjtjigova. Foto: Östgruppen

Vad arbetar ni med?
– Vi arbetar just nu med ett projekt som riktar sig mot unga kvinnor. Idag har vi ungefär 100 flickor i åldrarna elva till sjutton år som vi undervisar i allt från mänskliga rättigheter till hur de söker jobb. Många är väldigt fattiga och vissa har möjligheten att bo i vårt center.

Har du upplevt det som svårare att utföra ditt jobb till följd av att du är kvinna?
– Ja ,det har jag absolut. När jag flyttade hem från USA fick jag en bra tjänst som journalist på en tidning i Grozny. Men till slut tvingades jag lämna den på grund av säkerhetsskäl, på grund av hoten mot mig för att jag var en kvinnlig journalist.

Diskrimineringen är vardag för många kvinnor i Tjetjenien. Har du någonsin känt dig otrygg i din vardag?
– Ja, absolut. Kvinnornas liv är begränsat. Vid ett tillfälle blev jag skjuten med paintballgevär för att jag inte bar huvudduk. Jag kunde verkligen se i gärningsmännens ansikten att de egentligen ville döda mig. Jag kunde se hatet i deras ögonen. Men jag var inte ensam om detta, under 2010 var det många kvinnor på Groznys gator som besköts med paintballgevär och gummikulor. Men som tur var fick överfallen stor uppmärksamhet i utländska medier så det upphörde. Sedan finns det många kvinnor som inte tillåts röra sig ute på kvällen för sin familj. Det är fruktansvärt. Men jag har en bra släkt så jag får gå ut själv utan att någon följer med. Alla har det inte så bra.

Vilka skulle du säga är de tydligaste människorättsbrotten i Tjetjenien idag?
– Jag skulle säga mäns våld mot kvinnor men också säkerhetstjänstens ständiga kidnappningar av unga män som anklagas för samröre med jihadisterna. Det är vanligt att unga män och pojkar helt plötsligt försvinner ett par dagar. De torteras och tvingas erkänna sig skyldiga. Efter det ställs de inför rätta. Om de har tur så kan deras familjemedlemmar köpa dem ett kort straff annars döms de till många år i fångenskap. Det är helt enkelt en fruktansvärd kränkning av de mänskliga rättigheterna. Även våldet mot hbtq-personer är fruktansvärt. Homosexualitet anses tyvärr vara ytterst omoraliskt i Tjetjenien. Till och med bland mina MR-kollegor. Så det säger väl en del om situationen.

Vad är dina förhoppningar inför framtiden?
– Ja, vad ska jag säga? Stabiliteten i landet har gjort folk apolitiska. Samhället har blivit väldigt individualistisk och materialistiskt. Men vi levde ju i över 20 år av krig och oro så det kanske inte är så konstigt. Allt är ju bättre än krig liksom. Stabiliteten är dock en illusion men folk vill ändå tro på det. Sedan vet vi ju att även om vi skulle bli ett eget land så kommer det bli ett jätteproblem att bli ett demokratiskt fungerande samhälle. Vem ska leda oss mot demokrati? Men vem vet, kanske om tio - tjugo år med en ny generation, så har det kommit nya tankar och en större framtidstro.

Text: Jacob Bomgren
bomgren.jacob@gmail.com

Amnesty-rapport
Ryssland: Advokater lever farligt i Nordkaukasien (Amnesty 20 mars 2013)

Läs mer från Amnesty Press

Film till minne av Politkovskaja(12 oktober 2011 )

”Vi är ärligt talat ganska trötta på begravningar” (5 november 2009)

Mordet på Anna Politkovskaja (9 oktober 2006)

Palmepristagare kritiska till dagens Ryssland (1 februari 2005)

reportage | 2013-05-24
Av: Jacob Bomgren