Biståndsdagar med presidenter och gratis tiramisu

reportage | 2009-10-29

Publiken minglar innan första stora seminariet: The response to the global economic downturn. Foto: Emma Lundström

Trafiken avstängd både här och var. Stort säkerhetspådrag. Hotellen fullbokade. I helgen var det EDD – European Development Days – Sveriges storsatsning under ordförandeskapet för EU. I ett gråruskigt Stockholm samlades bland annat presidenter, ekonomer, parlamentariker, ministrar, företrädare för biståndsorganisationer och vanliga besökare på Älvsjömässan. Amnesty Press var där.

Svarta kostymer, grå kostymer, randiga kostymer och en och annan beige. 6 000 människor är anmälda till EDD och väldigt många av dem bär kostym eller dräkt. I en sådan samling lyser de afrikanska deltagarnas färgstarka dräkter.

Att ta sig in på området är en smula krångligt, piketbussar och konstigt uppbyggda ställningar som man måste ta sig upp och ned för – lite som en hinderbana. Och sedan flygplatsliknande genomsökning innanför dörrarna. Men väl inne är man säker bland alla kostymer.

Säkerhetshinderbana för besökarna.
Foto: Emma Lundström

För att få ett program måste man hämta ut en plastväska tillverkad i Kambodja. Med tanke på att det här är en tillställning då biståndsfrågor står i fokus hoppas jag att ”Made in Cambodia” inte innebär barnarbete, men hur kan de veta? Underleverantörer till underleverantörer som det ju brukar vara.

Den oundvikliga plastväskan. Foto: Emma Lundström

Med plastväskan över axeln är man plötsligt en del av gemenskapen och kan också ta del av programmet på vars baksida det står att EDD strävar efter att minska koldioxidutsläppen. På insidan av baksidan är det reklam för ett flygbolag.

Den enorma konferenslokalen under öppningsseminariet är fylld och vi måste alla resa oss upp för hennes kungliga höghet kronprinsessan - vilket för ett ögonblick orsakar svindel för den som glömt bort att vi lever i en monarki.

Seminariet handlar om vad världens ledare bör göra för att den ekonomiska krisen inte ska drabba de fattigaste och Veronica Pedrosa från TV-kanalen al-Jazira, som är moderator, säger att det ska bli en multidimensionell och dynamisk debatt mellan deltagarna: Ernest Bai Koroma, Sierra Leones president, Dr Otive Igbuzor, ActionAid Internationals chef för internationella kampanjer, Dominique Strauss-Kahn, VD för IMF (Internationella valutafonden), Dr Ngozi Okonjo Iweala,VD för Världsbanken, Donald Kaberuka, VD för African Development Bank, 2006 års nobelpristagare Muhammad Yunus, VD för Grameen Bank, George Soros från Open Society Institute, och Karel De Gucht, EU:s kommissionär för utvecklings- och biståndsfrågor. En diger lista. En kvinna. Och av åtta talare var det bara Muhammad Yunus som förespråkade ”bottom-up-perspektivet” - att man inte bara kan arbeta med hjälp uppifrån och ned utan att man måste jobba, till exempel med mikrokrediter som Grameen Bank, för att stärka människor så att de själva kan ta sig ur fattigdomen.

George Soros från Open Society Institute. Foto: Emma Lundström

Sierre Leones president, Ernest Bai Koroma, är positivt inställd till framtiden och menar att landet är på väg ut ur krisen som en stabil nation, efter det långvariga inbördeskriget. Landet är i fokus för Amnesty Internationals kampanj mot mödradödlighet.

Ernest Bai Koroma säger att mödradödligheten har minskat med 30 procent.

– En miljard människor går till sängs hungriga och varje sekund dör ett barn av svält, säger Otive Igbuzor från ActionAid som anser att det värsta inte är över:
– Det är Robin Hood fast omvänt - stjäl från de fattiga och ge till de rika. Det är dags att slå sista spiken i den kroniska kapitalismens kista.

Muhammad Yunus äntrar podiet med sitt stillsamma sätt och säger att vi har skapat något som är i strukturen, att vi måste omskapa det fundamentala ekonomiska systemet och göra det inkluderande eftersom två tredjedelar av världens befolkning står utanför idag.
– Vi luras att tro att allt vi behöver göra för att må bra är att tjäna pengar. Det är ett väldigt endimensionellt sätt att se på människor. Men vi är multidimensionella. Vi behöver inte vara beroende av en värld där allt handlar om att tjäna pengar, säger han och fortsätter:
– Är vi här för att suga ut allt vi kan och snart säga adjö till världen, eller är vi här för att förändra världen på ett sätt som vi är stolta över?

Nobelpristagaren Muhammad Yunus förespråkar bottom-up-perspektivet. Foto: Emma Lundström

Applåderna vill inte ta slut och våg efter våg sköljer över Muhammad Yunus. Han är definitivt den mest populäre talaren och även om George Soros också drar hem applåder för sitt förslag att de rika länderna skänker sina Special Drawing Rights (SDR) till de fattiga länderna genom att IMF tar 100 miljarder dollar från sin guldreserv. Något som enligt Dominique Strauss-Kahn redan är på gång:
– Verkligheten är att IMF har förändrats, fortfarande förändras och kommer att förändras igen under de kommande månaderna. Vi håller på att gå tillbaka till ursprungsidén om att bistå länder med ekonomisk stabilitet för att undvika krig, säger han och menar också att IMF måste vara mer flexibelt och se till varje lands speciella situation, inte bara kräva samma saker av alla.

Ngozi Okonjo Iweala. Foto: Emma Lundström

Ngozi Okonjo Iweala tar upp att invånarna i många afrikanska länder drabbas av krisen inte bara genom att de förlorar sina jobb, men också genom att släktingar som lämnat landet och som tidigare kunnat skicka hem pengar, inte har möjlighet att göra det längre.
– I utvecklingsländerna har de inte resurser för att dämpa krisens inverkan på människornas dagliga liv. Värst blir det för unga flickor som tas ur skolan för att hjälpa till hemma.

– Jag tror att den största skada som krisen medfört är att den underminerat afrikanernas möjligheter att hjälpa sig själva, säger Donald Kaberuka, och poängterar att en miljard människor i Afrika också måste vara en del av den ekonomiska lösningen, inte hållas utanför.

Karel De Gucht kommer inte med något häpnadsväckande budskap annat än att han hoppas att Europa ska kunna leverera när det gäller bistånd:
– Låt oss göra skillnad tillsammans.

Efter en sådan plattityd är det skönt med Otive Igbuzors kommentar under följande diskussion:
– Det enda som verkligen kan göra skillnad är att ändra allt det här diskuterandet till konkret agerande.

Otive Igbuzor. Foto: Emma Lundström

Tillbaka ute i mässhallen är det svårt att hålla fokus på en av alla montrar som lockar med godis, gratis pennor och tygväskor. Det kostar ganska mycket för organisationerna att stå här och tanken slår hjärnan att om det istället hade varit gratis så kunde pengarna använts till bistånd istället. Men kanske är det nödvändigt att det kostar, på ett eller annat sätt.

I Svenska paviljongen längst bort i hallen pågår det hela tiden olika kortare seminarier, just nu ett om vem som tjänar på sexuellt våld i Demokratiska republiken Kongo, med PMU InterLife. Organisationen driver Panzisjukhuset i Bukavu där man arbetar med att rehabilitera kvinnor som har våldtagits i östra Kongo.

Maria Bard från PMU InterLife har arbetat på Panzisjukhuset.
Foto: Emma Lundström

På seminariet påpekas att man måste jobba inte bara med de drabbade kvinnorna utan också med männen, både de som utför våldet och som själva blivit utsatta, och med barnen.

I kön för att köpa en kopp thé och får veta att det är gratis. Gratis? När det sedan står klart att även en trerätters middag serveras till allas fägnad är det lite till att undra igen. Bara att sammanställa 6 000 tiramisuer måste kosta en hel del. Besökarna här hör inte till den där miljarden människor som går till sängs hungriga, så mycket är säkert. Det känns inte helt bra.

I mässhallen. Foto: Emma Lundström

Eftermiddagens stora seminarium om kvinnor och säkerhet blir fullsatt på några minuter. Moderatorn Tobaya Obaid, styrelsemedlem i UNFPA (FN:s befolkningsfond), inleder med att säga att vi bör se kvinnor inte bara som offer utan också som aktörer för fred. Liberias president Ellen Johnson-Sirleaf är den mest omsusade gästen på seminariet:
– Vi måste börja från början med att utbilda flickebarnen. Jag är lycklig nog att ha hamnat i en position där jag kan göra något åt det, säger hon, och berättar att hon tagit bort alla avgifter i Liberia vilket avsevärt ökat antalet elever.
Samtidigt menar hon att problem som tidiga graviditeter, våld i hemmet och våldtäkter fortsätter att existera i samhället, men nu kan man få livstids fängelse för våldtäkt i Liberia. Ellen Johnson-Sirleaf hade också önskat sig ett parlament bestående av enbart kvinnor, men hon har fått nöja sig med en kompromiss.

Ellen Johnson-Sirleaf var en av de liberianer som stödde Charles Taylor när han 1989 inledde ett uppror för att ta makten i Liberia. Det var inledningen till nästan 15 år av förödande krig som också spred sig till Sierre Leone, Guinea och Elfenbenskusten. I juli 2009 krävde Sannings- och försoningskommissionen att 52 personer, däribland Ellen Johnson-Sirleaf, under 30 år framåt skulle förbjudas att inneha offentliga ämbeten. Ellen Johnson-Sirleaf har inte förnekat sitt stöd till Taylor och hon har bett om ursäkt offentligt.

Panelen under seminariet om kvinnor och säkerhet. Foto: Emma Lundström

Thoraya Ahmed Obaid påpekar att det nu är tre kvinnliga ledare inom UNFPA och att människor då genast börjar undra var alla män tagit vägen:
– Ingen frågar någonsin efter var alla kvinnor är.

Ruth Ojiambo Ochieng, VD för ISIS (Women's International Cross Cultural Exchange) i Uganda berättar om situationen för kvinnorna i landet där krig har pågått i 21 år.
– Diskrimineringen och marginaliseringen är stora, stora problem. Det är fortfarande en vanlig syn att kvinnor inte kan fatta ett beslut, säger hon berättar hur svårt det är för kvinnorörelsen att få ledarna för fredsprocessen att inkludera dem i arbete.

Gunilla Carlsson, Patricia Buriticá och Margot Wallström.
Foto: Emma Lundström

Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson vill ta tid till att kritisera EU-länderna:
– Vi har resolutioner som har aktionsplaner. Varför är det så få som genomför dem och gör uppföljningar så att vi får en förändring?

EU-kommissionären Margot Wallström är snabb på att svara:
– Gunilla, du behöver inte kritisera EU, det är Sverige som är ordförandeland, du kan agera istället för att kritisera.
Margot Wallström vill också arbeta mer med att ett genusperspektiv integreras i EU på alla plan.

Ellen Johnson-Sirleaf. Foto: Emma Lundström

Nu måste Ellen Johnson-Sirleaf lämna seminariet men innan hon går säger hon att hon anser att män i Liberia är mer medvetna idag även om den manliga dominansen fortfarande är norm.
– Men jag skulle tro att när vi närmar oss 2025 så är det männen som är hotade, avslutar hon. Diskussionen fortsätter men timmen börjar bli sen och folk droppar av. Det är svårt att hålla fokus och begripa politiska termer när blodsockret är för lågt och huvudet redan är fullt.

Text & foto: Emma Lundström

Snapshots

I have a dream

”Tyst teater”, en del av Riksteatern, gör Malcolm X berömda tal ”I have a dream” på teckenspråk följt av ett seminarium om hur utsatta handikappade människor är i krissituationer. Foto: Emma Lundström

Legal empowerment of the poor

Panelen under seminariet Legal empowerment of the poor med bland andra Mary Robinson och George Soros.
Foto: Emma Lundström

Foto: Emma Lundström

Tystnadens Strategi

Åsa Regnér. Karen Newman, Kasha Nabagesera, Hans Lindé och Birgitta Ohlsson. Foto: Emma Lundström

Varför är det ingen som höjer rösten när det kommer till att främja frågan om människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, och vilka konsekvenser får det? Frågan är het och har lockat många att ta sig till den svenska paviljongen för att lyssna till vad de inbjudna talarna hade att säga.

Åsa Regnér, RFSU:s generalsekreterare och seminariets moderator, började med berätta att hon för dagen representerade 09-nätverket – ett nätverk bestående av en rad organisationer. Och det är också 09-nätverket som står bakom seminariet ”The strategy of Silence”. Syftet med seminariet är uttalat: 09-nätverket jobbar för att få den svenska regeringen att reagera och agera i frågor som berör människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR). I synnerhet i en tid när Sverige har en chans att påverka genom sitt ordförandeskap i EU.

Karen Newman. Foto: Emma Lundström

Först ut var Karen Newman, från Population and Sustainability Network, som fick sju minuter på sig att förklara kopplingen mellan klimatfrågor och människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter – ett stort och komplext ämne som hade behövt ett helt seminarium, för sig självt, för att göra ämnet och de oinitierade rättvisa.

Intressantaste talaren för dagen var Kasha Nabagesera från Uganda, som berättade om den mardrömslika situation hbt-personer i landet befinner sig i. I Uganda är situationen sådan att man inte får tala öppet om hbt-frågor.

  • Ugandas regering har tagit fram ett lagförslag som kriminaliserar ”främjandet” av homosexualitet, berättar Kasha Nabagesera.

Lagen skulle då bland annat innebära att information som berör homosexualitet förbjuds.

Kasha Nabagesera. Foto: Emma Lundström

Kasha Nabagesera berättar om ett land som ser homosexualitet som ett brott och där dödshot, trakasserier och fängelse ligger som en ständig skugga över alla hbt-personer.

  • Personer som misstänks ha haft en intim kontakt eller haft sex med en samkönad person ska enligt det nya lagförslaget kunna gripas.

I det nya lagförslaget finns det också utrymme för att i upp till tre år fängsla personer som underlåter att inom 24 timmar som de vet är homosexuella eller personer som stödjer deras sak. Dödsstraff ska också i det nya lagförslaget kunna utfärdas, i strid mot internationell rätt. Redan tidigare kan en person straffas med upp till 14 års fängelse för homosexualitet. Nu föreslås möjligheten att ge livstid. **Amnesty och en rad andra organisationer har riktat skarp kritik mot lagförslaget som ska behandlas i det ugandiska parlamentet under de kommande månaderna.

Kasha Nabagesera berättar om det nya lagförslaget mot homosexuella i Uganda. Foto: Emma Lundström

Kasha Nabagesera sade också att frågor och lagar som på ett eller annat sätt påverkar homosexuella inte endast exklusivt har att göra med hbt-personer

  • Det är frågor som handlar lika mycket om samhällsutveckling och demokrati.

Detta är en uppfattning som Hans Linde (v) och Birgitta Ohlsson (fp) – som var de sista talarna bland de inbjudna – delar. Båda sade att frågor som handlar om människors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter måste behandlas ur ett människorättsperspektiv, som en fråga som berör de fundamentala mänskliga rättigheterna. Birgitta Ohlsson har tidigare myntat ordet paradigmskifte i syfte att illustreara om vad som behövs i dessa frågor. Ett helt nytt sätt att tänka således.

Hans Lindé och Birgitta Ohlsson. Foto: Emma Lundström

Åsa Regnér frågade Hans Linde och Birgitta Ohlsson om de ansåg att Sverige som ordförandeland i EU gjort tillräckligt i frågan om människors sexuella och reproduktiva hälsa.

  • Sverige har nu nått halvvägs in i ordförandeskapet och jag måste säga att jag är mycket besviken på regeringen. Frågor som berör hbt-personers rättigheter och människors sexuella och reproduktiva hälsa nämns överhuvudtaget inte i Sveriges handlingsplan. Så jag ser det som sex förlorade månader när det gäller dessa frågor, sade Hans Linde.

  • Sverige borde föra mer ”oljud” i dessa frågor, svarade Birgitta Ohlsson.

Text: Jose-Miguel Ferrada Stoehrel

Foto: Emma Lundström

De bortglömda: eller ett nytt sätt att tänka

I ett seminarium som anordnats av Forum Syd ”Poor Countries Losing Out in the Economic Crisis” fick åhörarna veta av den inbjudna talaren, författaren och ekonomen, Kenneth Hermele, att sedan den ekonomiska krisen bröt ut har ytterligare 90 miljoner människor hamnat under fattigdomsstrecket.

Seminarium om de bortglömda länderna med Kenneth Hermele från Forum Syd. Foto: Emma Lundström

  • De minst utvecklade länderna får endast en liten del av det räddningspaket på 1000 miljarder som mobiliserats genom den Internationella valutafonden (IMF) i syfte att reducera och minska effekterna av den ekonomiska krisen, säger Kenneth Hermele.

  • De rika länderna mobiliserar stora resurser för sin egen ekonomi, vilket är helt okej, och även mycket pengar till medelinkomstländer men väldigt lite, egentligen pyttelite i sammanhanget, när det kommer till de fattigaste av de fattigaste. Så de 90 miljoner människor som hamnat under fattigdomsstrecket och som jag tidigare talade om, kommer inte att hjälpas av detta paket, säger Kenneth Hermele.

Kenneth Hermele. Foto: Emma Lundström

Några timmar tidigare, när den svenska paviljongen på Älvsjö mässan öppnade en halvtimme efter utsatt tid hade Anders Nordström, SIDA:s generaldirektör, i ett kort tal talat om utmaningar och utveckling. Frågan om solidaritet med utvecklingsländerna togs upp. Han talade om att tänka om i ljuset av de nya utmaningarna och om globala lösningar och vikten av att lyssna på de ”lokala”.

Om de 90 miljoner människor Kenneth Hermele talar om ska kunna ta sig över fattigdomsstrecket krävs således ett nytt sätt att tänka.

Text: Jose-Miguel Ferrada Stoehrel

Foto: Emma Lundström

Nya medier i Afrika

Vilka utmaningar står Afrika inför i ljuset av den snabba utvecklingen när det gäller media?

Ellen Johnson-Sirleaf, Liberias president, ansåg att media i Liberia är aggressiva. Hon sade att det var priset man får betala för den nya friheten. Ellen Johnson-Sirleaf påpekade att en del media i Liberia föredrar att ”sensationalisera” och att de inte alltid använder sin frihet med ansvar. Hon sade också att nya medier är ett utmärkt sätt att hålla sig informerad och involverad, och ger möjlighet av att kunna ta del av andras erfarenheter.

Raila Odinga, Kenyas premiärminister, berättade att han tidigare bloggat och att en fördel med detta var att han kunde nå ut till en ny generation. Och som ett resultat skapades en ny typ av relation till folket genom en konstant feedback och dialog. Han säger också att nya media har skapat ett medieklimat med många fler källor. Raila Odinga påminde om att mobiltelefonanvändningen i Kenya på tre år har ökat från 200 000 användare till 17 miljoner och att den fortsätter att öka. Detta menar han skapar en ny plattform för kommunikation och genom detta nya nätverk.

Den prisbelönte bloggaren och tidigare journalisten, Israël Yoroba från Elfenbenskusten, berättar att han valt att blogga för att lyfta fram frågor som sällan tas upp i traditionella medier.

Men på frågan om radio fortfarande är huvudmediet i Afrika, håller alla med. Och Ellen Johnson-Sirleaf påminde också om en annan aspekt bortom alla fördelar med nya medier:

  • Barn och ungdomar läser inte längre. De läser inte böcker längre så som de borde göra, som de gjorde förr i tiden. Allt de vill göra är att sitta framför den där datorn, vara del av bloggandet och samtalsrummen och allt det där utan att skaffa sig riktiga fakta och vältänkta analyser och forskning som är så nödvändiga för att utveckla den intellektuella kapaciteten. Så det är viktigt att föräldrar och lärare hålla uppe jämvikten. För utan baskunskaper som läsning, skrivande och aritmetik blir det svårt, sade Ellen Johnson-Sirleaf, som med denna anmärkning rev ned applåder från det fullsatta seminarierummet.

Pansy Tlakula, yttrandefrihetsrapportör för den afrikanska kommissionen för mänsikliga rättigheter, varnade för att nya medier också kan användas för barnpornografi och trafficking. Hon efterlyste ansvar och självreglering. Men samtidigt har nya medier gjort det lättare för kvinnor, som tidigare har haft svårt att göra sin röst hörd, att publicera sina artiklar och få sin vilja igenom bland manliga redaktörer i traditionella medier.

Fackson Banda från Rhodes University i Sydafrika och knuten till UNESCO, gratulerade Kenyas premiärminister, Raila Odinga, för att han med den nya teknologin fört en interaktiv dialog med folket.

  • Den nya teknologin kan skapa rädsla hos makthavare och annan elit då en dialog med folket har möjligheter att skapa en plattform där makten kan skifta över mot medborgarna, sade Fackson Banda, som också han rev ned en spontan applåd från publiken.

Text: Jose-Miguel Ferrada Stoehrel

reportage | 2009-10-29